Archive for the ‘Fotoböcker 2017’ Category

Pressfoto i bok

In Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017 on 8 augusti, 2018 at 01:32

Pressfotografi är en avgränsad genre inom fotografin. Länge var det främst på tidningar man kunde få anställning som fotograf. Idag är det förhållande över, fler och fler dagstidningar avskedar sina fotografer och anlitar desamma som frilansare, när man behöver dem.

Pressfotografin har sina egna hedersregler. I dessa tider när nästan ingen reagerar på att man byter huvud på en person eller ändrar bakgrund lite hursomhelst. Då håller tävlingar som World press foto och Årets bild envist fast vid att bilder inte får manipuleras. Lite grand blir det att fäktas mot väderkvarnar. Bilder har alltid maniupulerats. Jag besökte en tidningsredaktion i Blekinge någon gång på 1970-talet och fick mig förevisad den låda med urklippta fotbollar i olika storlekar som sportredaktören brukade ladda bilderna från de lokala fotbollsmatcherna med.

Pressfotografer har alltid varit ett släkte som stridit för att få den där bilden som fångar en händelse på ett ögonblick. Och som får oss att läsa den långa förklarande texten. Tänk bara på alla märkliga platser som fotografer placerat ut kändisar, politiker eller vanligt folk på. En bild som dyker upp i minnet är den där bilden på Centerpartistiske partiledaren Olof Johansson i finkostymen, vadande i knädjupt vatten i Visby. En bra pressfotograf kan lura en mediakåt politiker hur långt som helst.

Det var naturligtvis en pressfotograf som lärde mig hur man torkar en nyframkallad film så snabbt som möjligt. Häll av sköljvattnet och ersätt det med t-sprit. Häng sen upp filmen, torr på ett par minuter. ( sen finns kamikazemetoden också; gör som i föregående tips men istället för att hänga upp den så håller man den i ena änden och tänder på i den andra. Släck med en piskstärt. Dont do this at home!)

Här kommer två böcker som handlar om pressfotografi.

Enköpings sextiotal

Stig Hammarstedt

Eget förlag 2017

ISBN 978-91-639-4208-2

Hammarstedt som en gång själv arbetade på Enköpingsposten har fått tillgång till tidningens bevarade negativarkiv. Klokt nog har han begränsat boken till ett tiotal år. Han har valt ett decennium som som sett ur många synvinklar torde vara den mest framgångsrika tid vi upplevt. Och ingenting tyder på att vi kommer att få uppleva det igen. I den lilla staden vid mälaren revs det och byggdes nytt i en rasande takt. Varuhus etablerades och skärmbildsundersökningar av 11000 personer om året utfördes. Samtidigt fanns det gamla tiders seder kvar. Var får man idag tag på en flaggstångsmålare?

enkinsid2

För en Enköpingsbo måste den här tillbakablicken få ögonen att tåras. Men även för oss om inte kommer därifrån är boken intressant. Vem visste att Tommy Körberg kommer från Enköping och att han där debuterade som en del av bandet Mainacs?

För alla oss i den övre medelåldern blir det som att åka i en tidskapsel. Det finns detaljer i bilderna att studera. De nedvikta stövelskaften, polotröjorna, polisuniformerna i form av en lång rock. (Hur kunde de överhuvud taget springa i den munderingen?)

 

Hammarstedt har, enligt uppgift, i en del fall valt bilder som de fyra medverkande pressfotograferna aldrig har fått publicerade i tidningen. Jag har svårt att tro att 60 talet var SÅ idylliskt att man publicerade en bild på de två flickor som stolt visade upp de första vitsipporna för EPs redaktion i april 1964. Men det är en fin bild.

Fem Enköpingsbor,experter på olika områden, bidrar med intressanta texter. Från ögonvittnesskildringen av Kryddgårdsskolans brand som krävde fem människoliv, till en lättsam krönika över Enköpings idrottsframgångar och popmusikens framväxt.

Boken avslutas med en genomgång av de viktigaste händelserna under de tio 60-åren. I en sådan här lokalhistorisk bok krävs bildtexter, de är kortfattade och faktaspäckade och förstärker tidsprägeln.

Sparade ögonblick.

Folkhemmets pressbilder i Upplandsmuseets samlingar

Barbro Björnemalm

Stiftelsen Upplandsmuseet 2016

ISBN 978-91-86145-31-6

De svenska museerna har inneburit räddningen för många pressbildsarkiv när tidningar har lagts ner eller slagits samman. Upplandsmuseet i Uppsala har en stor pressfotografisk samling, huvudsakligen från fotofirman Uppsalabild. Man har även en stor samling från Arbetarbladets Tierpsredaktion, numera nerlagd.

”Sparade ögonblick” inleds med en kortare historik över upphovspersonerna, fotograferna och journalisterna. Det är intressant att läsa om den, med dagens digitala ögon, omständiga och arbetskrävande tekniken.

Bilderna är återgivna i ett bra tryck. Man blir imponerad av fotografernas skickliga hantering av blixtljuset. Men, antagligen är det de nutida bildhanterarna som skall hyllas. Med dagens teknik kan man locka fram det mesta ur ett misshandlat negativ.

Sen blir det lite knepigt; och jag känner att jag måste bli mer generell, inför synen på fotografiska bilder inom museivärlden. Det finns på museerna en ingrodd föreställning om att bilder alltid är illustrationer till något. Något som kräver långa förklarande texter. Det kan väl vara bra i och för sig. Bilder har i alla tider misshandlats och felanvänts. Och där kan museerna ha en roll som bromskloss. Jag fick nyligen höra berättelsen om hur en reklambyrå ville köpa en bild på en lidande August Strindberg från Nordiska Museets bildarkiv. Den skulle användas som reklam för huvudverkstabletter. Det blev inget bildköp den gången…

upplinsides2

Men, för att återvända till den aktuella boken. Långa bildtexter är i detta fall kanske befogat, men ofoget att lägga texten på en grå platta får för mig nästan någon slags symbolisk betydelse. Den grå textplattan skall vara mycket viktigare än den svartvita bilden!

När man dessutom lägger in en smärre avhandling om det moderna samhällets framväxt, välfärdsstatens uppbyggnad osv…så kryper den gamla museitraditionen fram igen. Den att en fotografisk bild har endast värde när den illustrerar en tes.

Alltför sällan får fotografiet träda fram i eget majestät. Det finns ett värde i att inte jämt skriva folk allt på näsan, utan att låta betraktaren få lägga till sina egna värderingar och erfarenheter till bilden.

Men, jag vet, det är ett museums uppgift att informera och och att granska historiska sammanhang. Och detta är i första hand ändå en fotobok med fantastiska pressbilder från Uppland. Den borde finnas i varje uppländskt hem.

Annonser

Natten

In Fotoböcker 2017 on 3 juli, 2018 at 03:47

unnamed

Margot Wallard

Formgivning: Greger Ulf Nilsson

Bokförlaget Max Ström 2017

För några år sedan flyttade den franska fotografen Margot Wallard till Värmland. Där drabbades hon av vintern, eller kanske ska man säga hon drabbades av vinterljus. Avsaknaden av vinterljus. Hon konstaterade att det blev natt redan klockan tre på eftermiddagen. Dessutom hade hon sorg efter att hennes bror och dennes sambo hade gått bort. För att inte den mörka tiden skulle göra henne tokig av inaktivitet började hon fotografera vinterns mörker. Hon ville tämja sitt nya landskap och se döden i vitögat.  Resultatet av det arbetet ser vi i boken Natten. En bok med svensk titel, engelsk text och fotografier.

Boken är uppdelad i olika avdelningar med olika bildteman. Först ut är ”Animals” där delar av döda djur har lagts på en scanner för att bli nature morte. Mot en svart bakgrund träder döda djur fram i knivskarp belysning. I serien ”Ice” har hon precis som titeln säger fotograferat is och snö. Närbilder blandat med landskap. Svartvitt blandat med färg och mitt i allt detta självporträtt i skogslandskap. ”Insects” innehåller svartvita bilder på insekter vända till negativ. Sen kommer ”Landscapes”, ”Sceletons” och sist ”Still life”.

unnamed-1unnamed-3

Någonstans i dessa 169 bilder finns en berättelse som jag inte riktigt får tag i utan att läsa mig till det. I den korta introduktionstexten skriver Wallard att det handlar om att känna sig utanför.  Det fotografen vill berätta är inte självklart samma sak som bilderna berättar för mig. Det är väl samtidigt detta som gör fotografi intressant, att betraktaren gör bilderna till sina egna.

Man kan naturligtvis aldrig ta ifrån en konstnär anledningen till att ett verk ser dagens ljus eller som nu nattens mörker. Men detta är lite för snyggt och uttänkt för att landa i mitt hjärta utan en bromsande omväg via hjärnan.

Anders Alm

unnamed-4unnamed-2

Hemmavid…

In Fotoböcker 2017, Fotoböcker 2018 on 2 juli, 2018 at 11:59

I fotografins begynnelse var ett ständigt återkommande tema att upptäcka världen. Tidigare okända platser och folk skulle dokumenteras. Idag kan vi närsomhelst sätta oss vid en skärm och se hela världen, ibland i realtid. Många fotografer återvänder då till sina minnen eller till sina tidigare hemorter.

_DSC0767

Familiar Place. Ovidiu Gordan

Eget förlag, 300 ex. 2018

ISBN 978-973-0-26353-4

2011 skriver Gordan på sin blog: I am exploring the esthetic potential of the Romanian common place through photography, by doing so I try to capture the beautiful poetry and drama of my country as it unfolds in front of me. Democratic and non-judgmental the images tend to be personal in more ways then one and for these qualities I consider them to be special.

I år kom hans bok om hemlandet Rumänien ut. Den är finansierad genom crowdfunding på Indiegogo.

famplac

_DSC0768_DSC0770

Det finns något omedelbart i Gordans bilder. I en intervju förklarar han att han är den typen av fotograf som alltid har kameran med. Vid tillfälliga möten skapar han bilder tagna i flykten. Andra bilder, stilleben, visar vardagliga interiörer och exteriörer. Det finns en respektlöshet och något mystiskt i bilderna. Vad händer?

Boken är tryckt i Rumänien. En svensk tryckare skulle säga att det är ett uselt tryck. Men jag tycker tvärtom att de ganska grådaskiga svartvita bilderna och färgbilderna med en varm mjuk tonskala skapar en stämmning som väl överenstämmer med de slitna miljöerna. En bok som är gjord med mycket kärlek.

spinksomsl

The New Village. John Spinks

Bemojake 2017

ISBN 978-0-9955238-0-7

Stigen som leder vidare genom gräset är täckt av frost. Det här är den typ av område som varken är natur eller kultur, ett slags waste land som man gärna rör sig snabbt genom, helst innan skymningen. Detta är ett område där fordon gjort spår i igenvuxna vägar och där människor byggt sig tillfälliga skydd av plast och tygskynken. Bombhål från andra världskrigets dagar ligger som små tjärnar i vegetationen. Inte en människa syns till.

Snart närmar vi oss den lilla byn där fotografen är uppväxt och dit han återvänt efter ett långt liv med studier och arbete på annan ort.

_DSC0766_DSC0765_DSC0764

 

Allvarliga porträtt, människor som nyfikna och lite frågande betraktar fotografen. Några av de avfotograferade är gamla bekanta från hans barndom. Vi kan läsa av deras antipati mot den som bröt upp och lämnade gemenskapen i byn. För så är det; när man lämnar ett sammanhang, ett jobb eller en hemort kan man aldrig komma tillbaks och bli betraktad som den man var. Man har blivit, på ett sätt, en främling.

Att jag läser in detta i bilderna beror delvis på den fina avslutande texten av David Chandler, Fotografiprofessor i Plymouth. Det är sällan jag finner den här typen av efter eller förord intressanta men denna text tillför något till bilderna. Läs också denna intervju med John Spinks som lever på en helt annan typ av fotografi, mode och porträtt för jeansmärken och glossiga magasin.

Bilderna är tagna med en 8 x10 tums storformat kamera, något vi naturligtvis inte kan se i den tryckta boken. men det ger motiven en stillhet som vi inte skulle sett med en handhållen mindre kamera. Det är också ett dyrt sätt att jobba på. I en intervju säger fotografen: Varje gång jag tar en bild kostar det runt 300:-

Bilderna är tagna i en liten by i engelska Midlands. Fotografen arbetar i en tradition vi känner från andra engelska fotografer som Jem Southam eller Vanessa Winship. Jag kommer också att tänka på Henrik Zeitlers fina skildringar från Hammarkullen i Göteborg.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Ur Gömmorna…

In Fotoböcker 2017, Fotoböcker 2018 on 29 juni, 2018 at 05:15

 

davidoms

Välstånd

Björn Dawidson

Boris Press 2018

ISBN 978-91-984244-0-9

omslstefan

Ultrahuset

Stefan Ohlsson

Boecker Books 2017

ISBN 978-91-980548-2-8

Alla fotografer har saker liggande. Projekt som av en eller annan anledning aldrig kom ut i offentligheten.

Det är det som är en av lockelserna av att vara fotograf. Man har hela sitt liv bevarat, oftast i ordentligt ordnade negativpärmar. Och där kan man sitta och drömma sig tillbaks och plötsligt upptäcka att nu är det dag. Det här materialet måste publiceras! Ofta finner man då att bildernas värde har ökat med tiden. Det man en gång underkände som mindre bra, eller ofärdigt har slipats ser till en berättelse man man vill återvända till.

Dawidsson gjorde 1976 en Dummy till en bok. Han vandrade runt bland flera olika förlag, för det var så man gjorde på den tiden. Ingen ville ge ut boken. Nu är läget ett annat. Tekniken är annorlunda och billigare och han har funnit sitt förlag.

Två år senare utkom en annan bok av Björn Dawidsson, VERKLIGEN?!. Den boken och utställningen finns noggrant dokumenterad i Niclas Östlunds VERKLIGEN?! (återuppförd) Där återfinns många av bilderna ur den tidigare dummyn. Men Välstånd är på något sätt originalet, en c.a 160-sidig dikt och fotobok. Dawid som han redan då kallade sig stod för en fotografi som förbryllade många. Det här var den dokumentära fotografins tid. Bilder skulle inte vara tvetydiga eller rent av obegripliga. Tiden har hunnit ifatt Välstånd. I dag kan den ses som en fin samhällskritisk skildring av ett Sverige som verkligen utstrålade välstånd. Den 27 årige Dawids dikter kanske påminner om en samtida Ulf Lundell, och har kanske inte stått sig lika bra. Men bilderna har en air av Gunnar Smoliansky och Tunbjörk och känns helt aktuella även idag.

indavid1indavi2

Ur boken Välstånd

Stefan Ohlsson återvände som vuxen till sin ungdoms skolmiljöer för att fotografera Han fann dem lika trista som han mindes dem. Istället sökte han upp de elever som skolkade och genom dem fick han kontakt med Ultrahuset, en rivningshotad kåk i Stockholmsförorten Handen som drevs av kulturföreningen Ultra. Bilderna är tagna under 1980 talet och punken hade sin storhetstid. Det här är bilder som doftar av ungdomlig entusiasm, svett och… kanelbullar. Ultrahuset var nämligen känt för bra artister och kanelbullar. (Vi får receptet i boken.) Boken har en enkel men elegant utformning. Pappärmar med invik. Något annat hade varit ett hån mot punkens ideal. Och bilderna är såklart förstklassigt återgivna, vi talar här om en av Sveriges kunnigaste tryck och fototekniker.

stefanin2stefaninsid3

Ur boken Ultrahuset

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Aina och Tage

In Fotoböcker 2017 on 4 maj, 2018 at 01:15

1632acf571220b5262f4Rebecka Uhlin

Journal 2017

ISBN 978-91-87939-24-2

Där , på omslaget, sitter Aina och Tage i en klippskreva som två små barn och betraktar den oändliga havsytan. I själva verket är dom bägge i den ålder som kallas 80+. Dom har varit gifta sedan 1957.

Det berättar Tage redan på de inledande sidorna, i ett brev .

Den här boken handlar om livslång kärlek, i det där stadiet då ett två människor känner varann så väl att inte mycket behöver sägas. Man vet intuitivt vad den andra önskar. Vi ser två människor som helst vill vara i varandras närhet hela tiden.

1632acf461b84fb3a303

Rebecka Uhlin har skildrat sina morföräldrars vardag. En vardag med mattvättning, rensning av potatisland och ibland en långpromenad med stavar. Ibland drabbas de av den värsta av sorger, som när deras son dör. Oftast lever de ett harmoniskt liv.

Det finns berättarglädje och en nyfikenhet i den här boken. I en del uppslag vidgas perspektivet till det omgivande landskapet i stora utfallande bilder. Men oftast får vi ta del av den intima närhet som Aina och Tage lever i.

 

Jag tänker mig att det måste ha varit ett stort steg att ta; från att vara barnbarn till att som vuxen skildra två människors vardagsliv. Kanske har en hjälp på vägen varit att Uhlin som barn gått omkring i sin morfar fotografens ateljé.

Man blir lycklig av att läsa den. Vad mer kan man begära? Jag blev dessutom glatt överraskad över att finna att det fortfarande finns människor som tvättar och återanvänder plastpåsar. Den iden övergav jag redan under 1970-talets kollektivboende.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Horisont

In Fotoböcker 2017 on 28 april, 2018 at 09:13

image_1

Kenny Bengtsson

Monument förlag 2017

ISBN 978-91-639-0551-3

Vad finns det egentligen som är värt att fotografera idag? Det är en fråga som alltfler ställer sig i en tid då vi dagligen blir exponerade för 3-20 tusen kommersiella bildbudskap (siffran är från 2013 så antalet bilder är säkert idag mångdubblat)

Erik Kessels turnerar fortfarande runt med sin utställning där han fyller kyrkor och samlingssalar med jättedrivor av 10×15 bilder som representerar det antal bilder som dagligen laddas upp på EN social portal, (minns inte om det var Flicker, snapchat eller instagram)

Fotografi är alltså en ganska problematisk sysselsättning. Många återvänder till något slags ursprung. Ljus som träffar något som är känsligt för ljus. Nog så!

Jag själv är alldeles för gammal för att vara intresserad av det där stadiet. Jag minns när man kunde beställa perfekt borrade hål i en metallskiva från tidningen FOTO. Och hur man ibland plockade upp de där kasserade papperen ur mörkrummets papperskorg och undrade vad man skulle kunna göra av dessa slumpmässiga former.

Man måste förstå att dagens unga fotografer tycker att t.ex gatufotografi är en mossig konstart. När det bildas klubbar för gatufotografer och man drar runt i horder på stan och försöker fånga intressanta människor i intressanta positioner.

Naturfotografi? Alla de bästa bilderna finns redan som skärmsläckare på din dator eller TV.

Och ni har väl hört talas om den där nya kameran som ser ut som en mobiltelefon med 16 linser i olika brännvidder. ( som kopplas ihop till en bild) Du fotar alltet och bestämmer var skärpan och utsnittet skall vara i efterhand. Den fungerar visserligen soso enligt en recension, men det är bara en tidsfråga innan den är perfekt och bara en tiondel så stor som idag.

image

I dessa yttersta av tider har Kenny Bengtsson gjort en liten bok med med femton små hålkamerabilder. De skildrar omgivningen runt Näsudden och Hoburgen på Gotland. Men det kan vi inte se i bilderna. Vi kan med lite fantasi förstå att det är solens bana över himlen vi ser. Bilderna är lite fläckiga av fukt eftersom de exponeras under månader.

Så bilderna bläddrar jag raskt förbi. Men Bengtssons text är mycket läsvärd. Det är tänkvärda ord som man gärna återvänder till och läser om. Hans tankar om hur bilden till slut blir en liten ädelsten som bara den som känner historien bakom kan uppskatta. Och man måste bara gilla hans tankar om att vi genom att betrakta några silverkorns placering på ett papper skall komma lite, lite, närmare ett Shangri-La.

Och själva boken i sig är ett litet vackert föremål som man dessutom kan bära med sig i fickan.

Tommy Arvidson, skribent och gammal gråfotograf.

Han med dom fyrkantiga bilderna.

In Fotoböcker 2017 on 12 april, 2018 at 01:27

euchoms.jpg

Supplement Deutschland

Gerry Johansson

Johansson och Jansson AB

Tryckt på Göteborgstryckeriet 2017

Isbn 978- 91-976326-9-0

Tyre Choice

Gerry Johansson

Libraryman

Tryckt på Göteborgstryckeriet 2017

ISBN 978-91-8813–03-8

 

Det är två saker med Gerry Johansson

För det första så har han en osviklig precision i sina bilder. Han bygger sina bilder. Huskroppens spets träffar metallkonstruktionen som befinner sig tjugo meter bort precis, så att det blir ett litet, litet mellanrum. (Hur kan han ens se det i sökaren?) En annan byggnad puttas in i bilden en aning för att stå som en motvikt till en konstig skulptur.

Den här bilden säger inte mycket om Frankfurth am Oder. Vi får en känsla av hamnstad, det är allt.

_DSC1164

Och denna nördiga precision skulle vara helt outhärdlig om den inte kombinerades med, för det andra, en humor och en förkärlek för det lite taffliga. Dessa byggnader som inte blev byggda av en stjärnarkitekt utan av någon som bara hade en helt vanlig dålig dag på jobbet. Eller de träd som någon egentligen ville jämna med marken, men som fick bli kvar för sin ålders skull, iallafall till hälften.

_DSC1166

Och så där har han hållit på sedan 1998. Den första boken i en slags serie handlade om USA. Där skapades en form av formgivaren Henrik Nygren som gäller än idag.

I Sverigeboken ,2005, förfinades det koncept som också används i den senast utgivna boken, Supplement: Deutschland. Idén bygger på att man publicerar en bild från platser  inom ett geografiskt område. I bokstavsordning. I ett fåtal fall har han frångått sin egen regel och sålunda tagit med två bilder från Neu Brandenburg. Men det är bara tre steg och 40 vinkelgrader mellan bilderna.

_DSC1165

Supplementboken är som namnet antyder ett tillägg till boken Deutschland som kom ut 2012. Det här sättet att göra böcker är ur spridningssynpunkt genialiskt. Ingen seriös fotoboksentusiast som börjat läsa Gerry Johansons böcker vill vara utan någon del. Inte för att det skulle märkas i bokhyllan. Dom står där som en serie uppslagsverk men utan någon numrering eller specifik ordning. Det är lusten till den fotografiska bilden som varit drivkraften. Inte var någonstans på jorden han befunnit sig. Och lusten att köra bil. Något som han bekänt i en intervju.

I något man kan kalla Johansson och vänners parallellserie har han låtit andra förläggare och formgivare göra böcker i olika format och form.

tyreomsl.jpg

 

Om bilintresset lett till att där förekommer många bildäck i hans bildproduktion må vara osagt. Tony Cederteg med förlaget Libraryman är den som ligger bakom boken Tyre Choice. Det är en större bok med Johanssons bästa bildäck. Den växer till en liten filosofisk betraktelse över bildäckens livscykel.

tyreinl.jpg

Nästa bok med fyrkantiga bilder kommer att publiceras på ett engelskt förlag och handla om USA. Jag vet att jag kommer sitta där, förbluffad, och fundera över hur han kan veta var han skall stå när han tar sina bilder, med en sådan precision.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

HIDDEN KINGDOM

In Fotoböcker 2017 on 10 april, 2018 at 05:24

blaoms

Stefan Bladh

Nouvel Publishing, 2017

ISBN 978-91-978263-2-7

Den här boken torde vara en av de till formatet största som publicerades under 2017. Ingen normal bokhylla kan helt svälja den.

Innehållet är tungsint. Temat synes vara: Det är svårt att vara människa! Men här finns också en smula hopp. Man skulle kunna sätta Lars Gustavssons berömda devis på den här boken: Vi ger oss inte. Vi försöker igen.

Redan i bokens första minnesbild har allt gått på tok, en pråm har gått på grund. Där ligger den som en döende val och väntar på att bli räddad. Längre fram i boken har en man ramlat i en park. Han försöker förtvivlat ta sig upp. Det ser inte ut som om han skall lyckas så där direkt. Men han kämpar på.

En man står på en stege och putsar taklampan och i hotellets reception är mattan sliten, men där står en vas med gula blommor. Några gäster syns dock inte till.

bla1

Bakom ett stort stenblock har någon kommit till ro, bara en hand sticker fram. Den trevar efter något, oklart vad. Till och med kärleksparen verkar vilsna. De blickar allvarligt mot fjärran eller kysser varandra håglöst i en busskur.

Den bild som griper mig mest är vyn med tältet under motorvägen. Det är inte något riktigt tält utan en stor reklamaffisch föreställande ett vackert kvinnoansikte. Utanför står en liten flicka och hon ser så nöjd ut och faktiskt lite stolt över sin bostad. Man får titta noga för att se hennes försiktiga leende, men som sagt, det här är en stor bok.

bla2

Fotografiernas nedtonade färgfattiga uttryck gör att en dyster känsla kryper in över betraktaren. Men här finns också en hel del humor, för det är ju så att skrattet och gråten ligger varandra nära.

Det här är väl kanske en typ av bok som man aldrig riktigt förstår, men vars bilder dröjer sig kvar och dyker upp i ens hjärna vid oväntade tillfällen.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Eternal Presence

In Fotoböcker 2017 on 5 mars, 2018 at 07:00

 

pedomslMisha Pedan

Design: Patric Leo

Khimaria Publishing 2017

ISBN 978-91-639-3318-9

Pedans bilder är som tagna ur en en pjäs, en gatans teater. Vi får bevittna dramatiska skeenden utan början och slut. Ofta pågår handlingar parallellt med varandra utan att de medverkande märker vad som sker strax intill dem.

För att driva på handlingen och kanske förvirra oss läsare mer, så innehåller bilderna element som inte finns där i verkligheten. Målningar signerade Jan Håfström är finurligt inkopierade i gatuvyerna. Håfströms alter ego Mr Walker övervakar skeendet i en del bilder. Konstnärens person och djurgalleri finns med i andra.

Pedinsid

Bilderna är tagna runt om i Europa, ett fåtal i Asien och Kina. Men frågan VAR? är inte så viktigt. Det är vad människorna gör som är intressant. Vad dom håller på med, det får vi räkna ut själva. Ibland är dom på väg ut ur bilden. Det är naturligtvis inte ett misstag. Det finns en precision i dessa bilder, och en mystik som sätter igång fantasin. De fotoböcker man återvänder till är ofta de där inte allt är utsagt.

Detta är, såvitt jag vet, Pedans fjärde bok. Alla är väldigt olika, men det finns en slags kärna som är väldigt mycket Pedan.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

PS. Bokens bilder är naturligtvis snyggare än min återgivning av dessa…

Manligt o kvinnligt

In Fotoböcker 2017 on 19 februari, 2018 at 04:08

Jag fick av en händelse dessa två böcker i brevlådan samtidigt. Det kom att påverka mig. Böckerna är så helt olika, spelar på hel olika planer. En fotografisk bokdebutant och en veteran med massor av böcker och utställningar i bagaget. En kvinna och en man.

och ändå… så kan jag inte låta bli att jämföra…

Daomsl

MEN.

DAWID

Nationalmuseum 2017

ISBN 978-91-7100-869-5

Jag hade väntat länge på Dawids bok, med stor förväntan. Jag har känt till honom från tiden på Fotograficentrum när han och Micke Berg kämpade om utrymmet på utställningsväggarna. Från att ha varit en samhällskritiker övergick han allt mer till att utmana synen på vad fotografi är.

Den här boken innehåller porträtt på män. Den kom till i samband med Dawids utställning på Statens Porträttsamling på Gripsholms slott förra sommaren. Titeln är MEN. och det kan tolkas olika eftersom boken är skriven både på svenska och engelska. Är det ett tvekande men. i en tid när Kulturmannen diskuteras? Är det helt enkelt så att det är ett men. att vara man i dessa dagar?

Männen på bilderna ser dock ofta väldigt självmedvetna ut. Allvarligt betraktar de oss. Ibland lidande, nakna, självutlämnande. Men det viktiga för oss män är ju ändå att bevara vår värdighet och vara män. Jag skulle absolut tycka om att bli avbildad som Henrik Nygren, formgivare, har blivit avbildad.dainsid

Detta är en form av fotografi där upprorsmannen lägger mycket krut på att skapa en originell berättelse om personen framför kameran. I form och komposition hämtar den inspiration från föregångare ur fotohistorien. Men framför allt berättar bilderna något om fotografen.

Bernt Arnell, utnämner i ett förord Dawid till en av Sveriges främsta fotografer, och det är nog sant. Fotosverige skulle varit fattigare utan den mannen. Men jag är inte säker på att det är för den här boken vi kommer att minnas honom. Här finns många skickligt och originellt utförda porträtt. Men sammantaget blir man ändå rätt trött på alla dessa märkvärdiga män.

dainsid2

I en längre essä citerar Magnus Olausson en av fotografins pionjärer, Felix Nadar som hävdade att män var fåfängare än kvinnor. Om det är sant vet jag inte, men visst får vi intrycket av att det här, det är grabbarna som räknas. Hur mycket av det som är fotografens tolkning är svårt att reda ut.

Men nog är det väl lite omodernt men samtidigt väldigt manligt att i slutet av boken tala om vilken kamera man använder.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Bromomsl

JUICY BODY

Casia Bromberg

Black Book Publications 2017

ISBN 978-91-982555-3-9

Bromberg har bestämt sig. Hon tycker om sin kropp, hon tänker inte bli en av de som ängsligt betraktar och bearbetar de omvandlingar vi alla genomlider.

– My body is so juicy! It can be naked, it can be dressed in silk or leather. It needs a loot of space because its is so juicy, deklarerar hon stolt.

insidBrom

Hon har också en självmedvetenhet, men av ett annat slag. Hon drar i krig mot en modets och reklamens kvinnobild. En bild där andra helt klart definierar vad som är snyggt och vad som passar sig. Hon rör sig som en vuxen Pippi Långstrump i en natur som står som en neutral och välkomnande fond. Hon rycker i träd och försöker ta ner månen. Hon undersöker sitt inre och kastar sig själv in bland rododendronbuskarna.

Det här är ett självporträtt av en kvinna som bestämt sig för att inte bry sig om vad andra tycker, att gå sin egen väg.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg