Archive for the ‘Fotoböcker 2017’ Category

Kuliss- Berättelser inifrån baletten.

In Fotoböcker 2017 on 7 december, 2017 at 12:37

Kuliss_omsl72

Björn Abelin , foto, Ditte Feuk, text

Arena 2017

ISBN 978-91-7843-506-7

Att ta bilder på en teater är ett av de mest tekniskt krävande uppdrag en fotograf kan få. Det finns nog ingen miljö som har så svåra ljusförhållanden. Mörkret kryper fram ur kulisserna och huvudljuset slår ner som en svetslåga mitt på scenen. Ljuset kan variera 7-8 eller fler bländarsteg över olika scenpartier.

Men det har blivit lättare. Om man tittar på teaterfotografier från mitten av 1900-talet så är de ofta ganska mediokra. Svartvita och pressade till det yttersta. Teaterfotografi av ännu äldre datum bestod ofta av uppställda scener i kontrollerat ljus.

Björn Abelin har gått ett steg längre än att bara fotografera föreställningar. Han har gett sig in i kulisserna, i repetitionssalarna och i sminket. Alla som någon gång rört sig bakom en teaterscen vet att detta är minerad mark. Artisterna, i detta fallet den världskända Kungliga Baletten, har ofta nerverna på utsidan av kroppen och scenarbetarna hatar alla avvikelser från de väl inövade rutinerna.

AA0E31AD-3F70-4B89-9552-0445E1A25D0F7F951280-2BD6-4290-8EBC-DB171BE0FE93

Abelin och Feuk har under tre års tid följt ett antal uppsättningar på Kungliga Operan i Stockholm.

Det är ett arbetsplatsreportage, från en arbetsplats där ett skyddsombud från t.ex ett bygge, omedelbart skulle stoppa verksamheten och kräva skilda omklädningsrum och bättre belysning. Och samtidigt en plats om är helt förtrollande och där verkligheten och vardagen är långt borta.

Det gäller att välja förhållningssätt i ett sådant läge. Vi får som betraktare inte en enda blick emot oss. Abelin har valt ”flugan på väggen” perspektivet. Det accentuerar den totala koncentrationen och den nästan fanatiska hängivenheten som de avbildade utstrålar. Något som texten ytterligare förstärker.

Resultatet har blivit en märklig rapport från en slags värld som vi, som vanliga teaterbesökare aldrig får någon inblick i.

Tommy Arvidson, skribent och före detta teaterfotograf.

Annonser

Color Lehmitz

In Fotoböcker 2017 on 24 november, 2017 at 10:48

7A5D5580-785A-4378-8839-5F8FB902DC60

Anders Petersen

Cabeza de Chorlito 2017

ISBN 978-84-939682-7-4

Dessa bilder blir för mig en slag ond sagoberättelse. Hur många gånger har jag hört Anders berätta om dom alla? Ärret, Marlene, Zigeuner-Uschi, Lothar och dom andra på det slitna ölhaket i Hamburgs Reeperbahn. Den där Lothar var den man var mest rädd för.

Dessa bilder visade Petersen när han var lärare på den Strömholmska Fotoskolan på Klippgatan i Stockholm. Vi elever häpnade. Att våga sig in i en sådan miljö och att dessutom komma tillbaks med nära intima bilder.

Hans bilder hade en intensitet och ett engagemang som självaste rektorn, Strömmis själv, inte hade. Strömholms bilder var mer tillbakalutade, lite ömsint betraktande från sidan.

Till slut kunde jag många av historierna utantill. Som den om killen från Lehmitz (minns ej vem) som fick en vackert kopierad barytpapperskopia med en bild på sig själv, av Anders. Han betraktade den nöjt, vek noga ihop den och stoppade den i plånboken.

Bilderna visades på Galleri Karlsson 1970 tillsammans med inspelat ljud från Café Lehmitz. Konstnären Lena Svedberg ritade av en av bilderna. En bild på två kvinnor. Hon gjorde om den till sin egen bild. Hon kallade den Västerländsk självbespisning. Den ena fick föreställa Frihetsgudinnan och den andra var Moders Svea som käkade på sin egen tumme.

 

F63649D2-8011-499D-8FDF-8AE8372B3534

Det här är en mycket råare bok än de tidigare utgåvorna. Jag saknar såklart Roger Andersons inledningstext, den var viktig. I Color Lehmitz är det mycket mer av allt, kvinnor och män som förnedrar sig hit och dit, fylla och våld. Men det viktiga; kärleken och kamratskapen finns kvar. Och den där längtan efter något bättre som lyser i ögonen på de som inte redan har gett upp.

 

Här får vi också en liten inblick i fotografens vånda. Hur väljer man att presentera sitt material? En del bilder har tre -fyra eller fler markeringar i olika färger.

Och kanske bör jag förklara att det vi ser är delar av kontaktkartor, det arbetsverktyg som fotografen har för att nå fram till sin slutliga version av det han upplevt. Samma sak som ett digitalt bildgalleri i Lightroom men mera fysiskt. Våndorna och tveksamheten sitter för evigt i spritpennornas färger.

Men samtidigt så blir dessa människor som en gång levde en stor del av sina liv nere på den skitiga krogen lite undanträngda. Det blir en show. Jag gillar nog ETC upplagan av Café Lehmitz mer. Tyvärr så är den dyr, man kan hitta exemplar på bokbörsen för 700:- till ett par tusen

Men det måste också sägas:Det här är en katalog till en utställning som visades vid en festival i Spanien. Hur man upplevde dessa stora förstoringar vet jag inte.

Det ryktas om att det förlag som gav ut den allra första upplagan av Cafe Lehmitz kommer att publicera en bok med alla kontaktkartor ur Petersens Lehmitz bilder. Behöver vi verkligen se dom?

Den mest nördiga boken hittills är antagligen den om Robert Franks The Americans. Där får vi förutom alla kontakter se layouten till alla versioner av boken. ( och dom är några stycken)

Kolla istället på Less americans av Mihska Henner. Den boken är ett lustmord på en ikon, med det mesta av bilderna urklippta.

Det finns någon slags övertro på att man skall få ut något mera bara för att man får komma bakom kulisserna. Men för oss riktiga nördar är det nog kul. Och kanske vi lär oss något litet om sättet att närma sig en människa. Men dom som har Bob Dylans eller Rolling Stones Boothleg boxar, med 5 inspelningar av samma låt, får dom verkligen någon större musikalisk upplevelse?

Tommy Arvidson, skribent och nörd i Göteborg

Foto i Paris/ nov. 17/del 2

In Fotoböcker 2017, WAZZUP? on 15 november, 2017 at 04:19

boat

En kort promenad från Grand Palais och den stora Paris Photo mässan ligger en båt förtöjd vid Seine. Det är en av Paris mest kända partybåtar men just den här helgen är den fylld av fotoboksentusiaster. Och av fotoboksförlag och handlare.

Nina Strand har ett bord med sin tidskrift Objektiv ( eller som den heter i år, Subjektiv), hon är också återförsäljare för norska fotoböcker. Bredvid henne har Richard Sporleder sin fotobokshandel Cafe Lemitz Books. Ute på däck sitter folk och dricker öl . Nere på tredje däck sitter Anders Petersen och signerar sin senaste bok, Color Lemitz åt ett spanskt förlag. Här finns också ett relativt nystartat förlag som jag ser som ett av de intressantaste under detta års stora fotohelg i Paris. Overlapse Photobooks producerar böcker som är fantastiskt väl formgivna och som innehåller historier som man blir uppslukad av.

gubbeand

 

Den här fotoboksmässan heter Polycopies och startades av Laurent Chardon och Sebastian Hau för fyra år sedan. Det första året hade man 30 förlag som sålde böcker, i år var där 48. Det svenska förlaget Journal har varit med alla år. -Without Journal there is no Polycopie säger Chardon med ett leende.

Förra året provade man att bjuda in fotografer som sålde originalbilder men fann att den intima och lite stökiga miljön på båten inte passade för den typen av försäljning. Man står nu i valet och kvalet om man skall skaffa en större lokal eller om man skall behålla den välkomnande miljön som båten erbjuder.

Vid ett litet bord sitter också en man och en kvinna med årets kanske galnaste fotoprojekt. De har numrerat sina respektive bildarkiv (Ungefär 100000 bilder). Alla bildnummer, men utan bilder har lagts ut på en internetsajt. Som kund får du välja 20 nummer ur varje arkiv och du får en bok där varje uppslag innehåller en bild av vardera fotograf. Jag får höra en lång utläggning om att vi i dagens samhälle är översvämmade av bilder, jag tar några salta pinnar som dom bjuder på, och går och köper en öl och funderar över varför människor skall krångla till allt.

Offprint är den stora fotobokshändelsen denna helg. Frågan är om den blivit för stor? Man kan förutom massor av fotoböcker, finna böcker om arkitektur, konst och filosofi. Men här finns ändå många intressanta fotoboksförlag som Pierre von Kleist, Bemojake och Selfpublish be Happy.

I närheten av Place de la République har en ny fotoboksmarknad uppstått. I ett ståtligt 1800 talshus som tidigare har varit hotell är nu några rum fyllda med fotobokshandlare som säljer äldre böcker. Den som langar upp 70 000:- kan få köpa Ed Ruchas Every Building on the Sunset Strip, En liten oansenlig dragspelsbok med just det som titeln antyder.

Jag frågar en bokhandlare vad det är som gör en bok dyr. Han tar ett exempel. Anders Petersens Cafe Lemitz. (Första upplagan från Schirmer Mosel Verlag 1978) Det dröjde ganska länge innan samlare upptäckte Petersen och då var den boken slutsåld. Det gjorde att den raskt steg i värde. Det fanns en svensk upplaga och vanligtvis brukar den upplaga som är gjord i fotografens hemland värderas högst. Men eftersom den, ETC boken, kom ut fyra år senare ansågs den ej så värdefull. Den är inte lika snygg heller, tillägger försäljaren. När sen flera upplagor gavs ut av Schirmer Mosel boken, då blev den ointressant och alla upplagor sjönk i pris igen. Marknaden är väldig volatil, avslutar försäljaren.

rep

Här är bara böcker i s.k. mint condition gångbara. När jag berättar att jag har en Christer Strömholm, Till minnet av mig själv från 1965 tänds en glimt i en säljares ögon. När jag berättar att tyvärr, så är en sida utriven, slocknar glimten. Han skrattar åt mig; No,No!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Off Print

Paris Photo

Paris Vintage Photobook Fair

Polycopies

Camouflage

In Fotoböcker 2017 on 5 november, 2017 at 08:48

_DSC0005

Arne B Langleite

Proto Publishing 2017

ISBN 978-82-690840-0-9

.

Jag ringde en ingenjör på Göteborgs Energi. Ville prata lite om transformatorstationer. Jag berättade att, i Oslo, där är alla transformatorstationer nedgrävda under marken. Han var måttligt intresserad.

Jag försökte förklara att själva servicenedgångarna var väldigt vackra. Nej, det där hade han aldrig hört talas om, i Göteborg ligger dom ovan jord, sade han.

– Vi har runt 1900 st här i stan, sade han och då kände jag att samtalet var mer eller mindre avslutat så jag tackade och lade på.

En transformatorstation är en anläggning där man omvandlar el till en lägre spänningsnivå för distribution till t.ex hushåll.

Arne B Langleite vet allt om transformatorstationer. Han har gjort en fantastisk fotobok om ett hundratal av Oslos nedstigningstorn.

_DSC0006_DSC0007_DSC0008

Ett nedstigningstorn är den lilla byggnad som servicemannen använder för att ta sig ner i själva transformatorstationen som ligger under jord. Dessa små runda torn som man kan se lite här och var på Oslos gator har en lång historia. De första uppfördes 1912. Det var en rikt ornamenterad modell med en gaslykta på taket. De har moderniserats en 4-5 gånger och är nu i en stilren modern modell designad 2016.

Jag märker när jag skriver detta att det låter som om det vore en nördig urban-explorers-i-helvetet-fotobok. Men så är det inte.

Langeleite har tagit sina bilder på natten. Inga människor är ute (eller är suddade p.g.a. lång exponeringstid) Allt är stilla. Ni vet den där känslan man har när man vaknar upp i natten och kastar en blick ut genom fönstret och konstaterar att allt är lugnt.(och går och läggger sig igen)

Vi bjuds på en promenad genom ett folktomt Oslo, genom de centrala stadsdelarna och långt ut i förorterna och längs motorvägen. Och på alla bilderna finns ett nedstigningstorn.

Vi får lära känna de delarna av staden, där husen är låga och många äldre hus bevarats. I de hypermoderna kvarteren nere runt centralstationen är antagligen elförsörjningen löst på ett annat sätt. Och därmed kan man se boken också som en dokumentation av en försvinnande detalj i den offentliga miljön.

Wounds

In Fotoböcker 2017 on 1 november, 2017 at 02:05

simon3

Simon Berg

blackbook publications 2017

ISBN 978-91-982555-1-5

Den har ett påfallande diskret utseende. En bunt fyrkantiga papper, bigade i ena kanten. den främsta och bakersta är svart, lite styvare, de övriga vita med tryckta bilder. De är sammanfogade med tre häftklamrar. På omslaget är texten Wounds präglat. (Snygg prägling med blänk i bokstäverna)

Titelsidan är blank sånär som på en liten,liten text; Sår.

Boken består av femton bilder;

En konservburk sardiner, ovanpå den, en liten tub, tom, har nog innehållit solution.

Ett rakblad,”Menora, nedskuret i en slags svart materia

Två burkar och en tub i plåt eller aluminium.

Toppen på tuben, lite röd färg pyser ut.

Skrivmaskinstyper, en sällsynhet idag.

Öppnad plåtburk, antagligen ansjovis i tomatsås.

Kontaktkarta med bilder på färgtuben.

Persienner, gamla, dammiga.

Mera persienner.

Ännu mer persienner.

En äggskärare.

En lagom mogen banan placerad ovanpå en plåtburk, den är halvt genomskuren.

Någon försöker öppna en konservburk med typ morakniv, tummen bänder i hålet

Näsa och mun på en ung människa (visserligen med näshår men inte sådana där grova som på äldre människor).

Fyra steg i en rulltrappa.

simon1

 

I denna sin femte fotobok har Simon Berg renodlat obehagskänslorna. Det handlar om den sköra kroppen, (trots att den endast finns representerad på två bilder) kontra hård metall. Jag har ännu aldrig skurit mig på en sån där konservburk med rivring, men tänker på risken varje gång jag tvingas öppna en.

En representant för det kända rulltrappsserviceföretaget Jurk beskriver vad som händer om ett rulltrappssteg faller ner och det uppstår ett hål. Om en människa faller ner där ”blir det köttfärs” Det har dock aldrig hänt i rulltrappans historia som sträcker sig från 1898

simon2

Jag vet inte vad det är i Bergs bilder som framkallar sådana obehagskänslor hos mig, kanske något med det strålkastaraktiga ljuset eller den mörka bakgrunden. När jag lägger ifrån mig boken för att ta en macka så hanterar jag kniven väldigt försiktigt.

Inte sågen, Alfons…

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent

Norwegian Ski Jumps

In Fotoböcker 2017 on 27 oktober, 2017 at 09:09

Skärmavbild 2017-10-26 kl. 13.47.42

Espen Tveit

Journal 2017

ISBN 978-91-87939-21-1

Jag har aldrig förstått varför man skall utsätta sig för hisnande saker. Som berg och dalbana eller att klättra upp i en träställning högt uppe på ett berg, trä på sig ett par brädlappar på fötterna och sen susa nerför en brant backe som helt plötsligt tar slut. I det läget förväntas man, i fria luften, se elegant ut, (domare finns på plats). Sen skall man landa längre ner i backen med ena brädan något framför den andra, sk. telemarkslandning.

Så här långt i min text antar jag att alla norrmän har slutat läsa, ty det här hoppandet har länge varit en norsk nationalport. Det var också i Norge som sporten uppstod 1860 då Sondre Norheim utan stavar hoppade 30 meter över en stor sten, ett rekord som stod sig i över 30 år. Idag är världsrekordet 253,5 meter.

Som så många sporter, som från att ha utövats av glada amatörer utan någon större kostnad, har backhoppningsporten utvecklats till en penningslukande sport. Dräkterna som hopparen bär idag kostar runt 4000:- och är förbrukad efter några få tävlingar.

 

 

Espen Tveit har rest runt i Norge och sökt efter de 1900 backar som finns på Norska Kulturdepartementets lista över idrottsanläggningar. Han fann att endast c.a 200 fortfarande var kvar. Idag är många av dessa rivna.

Fotografen har närmat sig anläggningarna bakifrån. Själva backarna, nedslagsplatserna ser vi inte. Där står de, de flesta byggda av träplankor, som skeletten av sorgliga urtidsdjur. Bortglömda och halvt övervuxna av sly. Men fortfarande med någon slags resning. När man betraktar bilderna kan man nästan ana adrenalinpåslaget som forna tiders backhoppare måste ha känt när de gick upp för de branta trätrapporna.

Den här dokumentationen är en viktig kulturgärning. Även vi som inte alls är sportintresserade kan känna upphetsningen från en plats i långt ute skogen som har engagerat många människor, och vi kan känna sorgen över ett folknöje som har försvunnit.

Boken är, eftersom den handlar om hoppbackar, hög. Den går knappast in i en bokhylla.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

ÄLSKLING, A selfportrait trough the eyes of my lovers

In Fotoböcker 2017 on 26 oktober, 2017 at 11:16

omslrova

Jenny Rova

b.frank books 2017

ISBN 978-3-906217-10-9

Hur ska man konstruera ett riktigt ärlig och utlämnande självporträtt? Jenny Rova valde ett okonventionellt sätt. Hon bad åtta av hennes tidigare män samt hennes nuvarande make att ge henne bilder från deras tid tillsammans.

De insamlade fotografierna visar tjugofem år av hennes liv skildrat av människor som en gång stått henne nära. Och i ett fall står henne nära än idag. Genom att hon gjort ett urval bland hundratals bilder så har boken också formats till hennes egen version av sitt liv från ung kvinna till fyrtiofemårig moder med barn.

Men nu väntar jag med intresse på del två av denna bok med de följande tjugofem åren. Detta eftersom jag ofta med svårighet försöker identifiera gamla vänner jag hittar på Facebook, som jag inte haft kontakt med på ett trettiotal år. Det är först när vi börjar bli 50 -60 år som vi ser vuxna ut !

015-Jenny Rova

är den manliga blicken som råder i boken och det är naturligtvis inte någon överraskning att vi män är intresserade av nakenheten. Det är intima och kärleksfulla bilder som nog aldrig varit avsedda för publicering. Andra bilder visar kriser och att kärlek inte alltid är så lätt. Jag har ändå svårt att förstå dessa män som sparat dessa bilder från en länge sedan avslutad kärlekshistoria. Eller varför man överhuvudtaget smyger sig på någon när hon sover. Men är man kär så…

 

Det här är en bok som väcker många frågor om manlig och kvinnlig sexualitet, om åtrå och saknad. Och också om vilka spår vi lämnar efter oss, både som fotografer och som objekt. En fråga som är ännu mer aktuell idag när vi inte alls har samma kontroll på vilka bilder av oss som flyter omkring på internet.

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Samlingsalbumen, där finner man guldkornen.

In Fotoböcker 2017 on 4 september, 2017 at 03:15

Jag gillar de där härliga samlingsalbumen där man kan få upptäcka artister och musikgrupper som man aldrig har hört talas om. Skulle vi någonsin hört talas om Grisen skriker eller Slakthus trotyl om inte samlingsalbumet Oasen – En dag måste nånting hända när allt slår in givits ut 1979?

Ulf Lundells och Freddie Wadlings tolkningar tolkningar av Cornelis sånger på skivan Den flygande holländaren är fantastiska. Och de tokpsykedeliska albumen Psychedelic pop nuggets from the vault.

Samlingsalbumen är en plats där man upptäcker nya favoriter och återerövrar sådana man nästan glömt.

Det finns en genre av fotoböcker som liknar samlingsalbumen. De brukar kallas antologier.

finsk olslag

Landskrona Foto View: Finland

From the university of life to the Helsinki School

ISBN 978 91 983034 5 2

Nyligen gav Landskrona Foto/ Historiska Media ut Landskrona Foto view: Finland. Boken är en katalog till utställningen med samma namn på Landskrona Museum. (26 juni-17 september) Ämnet är finsk fotografi, här representerad av de fotografer som brukar kallas Helsinki School.

Och här kan man ställa sig lite frågande; För mig är till exempel Nina Korhonen en av de främsta företrädarna för finsk fotografi (hon finns inte med) och Joakim Eskildsen är i mina ögon en dansk fotograf. (Han är med i boken)

Men om man läser inledningstexten finner man att Helsinki School är en utbildning inom Altouniversitetet och de deltagande har alla på olika sätt varit knutna till detta.

( Lite grand som om man skulle göra en bok om svensk fotografi och bara tog med sådana som gått Strömholms fotoskola. Skulle kunna bli rätt fint, Petersen, Pieniowsky, Jefferik Stocklassa och Anette Åberg. Till och med Thomas Tidholm gick där ett tag.)

Det är är en bok som verkligen utmanar tanken på vad fotografi är. Kira Leskinens bilder gjorda i en flatbäddsskanner är verkligen ett exempel på ordet fotografis grundbetydelse: måla, rita eller skriva med ljus.

finskklipp

 

Det som mest imponerar är den stora bredd i uttryck som vi får ta del av. Jag förälskar mig genast i de mer dokumentära bilderna på olika typer av samlare. En man på den finländska landsbygden samlar uppenbarligen på flygplan, några andra på olika typer av fot och handbojor. Fotografen heter Veli Granö.finsksamlare

 

I en del projekt får fotografiet en mer undanskymd roll, som ett sätt att dokumentera en skulptur eller för att katalogisera hundra hektar skog.

finskgran

Denna bok blir till en slags stridsskrift för fotografins rätt att vara den konstart som har kanske flest skepnader, en del minimalistiska, en del stramt registrerande, andra emotionellt upprörande.

Boken är nummer fyra i en serie böcker som visar fram fotografi från som vi sällan ser presenterade i Sverige. Det tidigare böckerna har handlat om fotografi från Turkiet, Tjeckien och Irland.

(Och alla böckerna finns på Fotoboksmarknaden i Landskrona den 8-10 september)

 

 

norskomsla

Norwegian Journal of Photography

Journal 2017

ISBN 978 91 87939 22 8

 

NJP har utkommit med sitt tredje nummer ( ett nytt nummer vartannat år). Ett antal fotografer, nio stycken denna årgång, får möjlighet att under två år utveckla ett projekt som dom brinner för.

Utgivningen är gjord med bidrag från den norska stiftelsen Fritt Ord, som vill verka för att stötta och utveckla norsk oberoende dokumentärfotografi. Ordet utveckla är viktigt i sammanhanget eftersom man i detta verk tänjer och experimenterar med dokumentärbegreppet.

Tommy Ellingsen håller sig nära det traditionella fotografiska berättandet med sina vardagsbilder från Island. Han har träffsäkert beskrivit ungdomars liv i det karga landskapet.

norskislan

i Dissolve/ Evolve presenterar Camilla Jensen ett skrämmande självporträtt. Krackelerade bilder visar en kvinna i upplösning. En titt på Jensens hemsida lugnar mig. Hon verkar vara en hårt arbetande yrkesfotograf som, här, i sina personliga bilder gläntar på det kaos vi kanske alla har inom oss.norskkvinna

 

Tonje Boe Birkeland presenterar i en mockumentär (ett uttryck som används inom filmkonsten, en fiktiv, påhittad dokumentär) några framstående äventyrare och upptäcktsresande. De är alla kvinnor. Och de var alla verksamma under 1900 talets första del. En tankeväckande berättelse. Hur många kvinnliga vetenskapsmän och upptäckare blev förhindrade att utföra sitt värv på grund av en förstockad manlig dominans?

upptäks

Dessa två böcker ger en fin överblick över två intressanta fält av den nutida fotografin. Rekommenderas. Och självklart skall de finnas på alla bibliotek.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

som om om inte detta vore nog /del 2…

In Fotoböcker 2017 on 31 augusti, 2017 at 08:24

Skärmavbild 2017-08-31 kl. 08.29.41

Eyes as big as plates

Riitta Ikonen och Karoline Hjorth 2017

 

Det finns en dikt av Tomas Tidholm som handlar om döden. Döden beskrivs som en lantlig idyll på femtiotalet. Vi kommer alla att stå utanför en handelsbod och prata med våra vänner och vi har all tid i världen, menar författaren. Dikten slutar med de här trösterika meningarna; När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande.

Kanske har fotograferna Riitta Ikonen och Karoline Hjorth läst den här dikten. De har rest runt i världen och haft konstperformances tillsammans med äldre människor. Det handlar om vårt förhållande till naturen.

Vi fotografer kan ofta få människor att göra konstiga saker. Det finns otaliga exempel i fotohistorien. Annie Leibowitz bild på en svart kvinna liggande i ett badkar fyllt med mjölk, eller den kända bilden på Olof Palme som står i finkostymen i meterdjupt vatten på Gotland.

Här har Ikonen och Hjort fått människor att klä sig i rabarberblad, gräs och olika slags trädgrenar. Någon ligger halvt övertäckt av mossa. Det hela påminner lite om Elsa Beskovs kända barnbok Blomsterfesten i täppan.

Jag har ännu inte sett boken Eyes as big as plates, men bägge fotograferna kommer att finnas på plats för signering och samtal under Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagarna den 8-10 september.

Här kommer några smakprov:

Skärmavbild 2017-08-31 kl. 08.17.53

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

 

 

 

Skall du göra en fotobok?

In Fotoböcker 2017, WAZZUP? on 17 augusti, 2017 at 09:52

De flesta fotografer, amatörer eller yrkesverksamma, får någon gång iden att presentera sitt projekt i form av en bok. Valmöjligheterna är idag större än någonsin. Du kan göra ett litet 40 sidigt häfte i 50 exemplar för c:a 5000:- eller du kan göra en stor coffetablebok i 1000 ex, men då får du också räkna med att priset kan närma sig 100 000:-

I bägge fallen börjar de stora problemen när boken väl är färdigtryckt och inbunden. Boken måste nå sina läsare. När det gäller fotoböcker är marknaden i Sverige liten. Eftersom fotografisk bild är ett internationellt språk, som kan förstås av alla, så bör man tänka på möjligheten att sälja sin bok utanför Sverige.

Man kan åka runt på fotomässor och marknader och sälja sin bok själv, men ofta behöver man råd och hjälp av ett förlag.

Vi har till fotoboksdagen/Landskrona Fotofestival den 9 september bjudit in representanter för både svenska och internationella microförlag.

Kl 10.00 för tre förläggare ett samtal om problem och glädjeämnen med att ge ut fotoböcker.

Programpunkten görs i samarbete med Fotoförfattarna/Svenska fotografers förbund.

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.41.52

Maxwell Anderson från Bemojake i London, England.

Han startade sitt förlag på grund av en olycklig kärlekshistoria. Fotografen träffade en kvinna från Tokyo som efter att hennes visa gick ut var tvungen att återvända hem. Boken See you soon blev uppmärksammad och Anderson gjorde en bok till när paret återförenades efter ett år, Ten days in july. Det blev starten på ett förlag som nu har ett drygt tiotal titlar i katalogen.

http://www.bemojake.eu/books.html

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.44.07

Tommaso Parrillo från Witty Kivi, Turin, Italien.

Parrillo är själv fotograf men ger mest ut andra fotografers böcker. Han producerar även en tidning, Witty Magazine. Förra årets Landskrona-Foto-Dummy-award-bok är gjord i samarbete med detta förlag.

http://www.wittykiwi.com

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.46.10

Matilda Plöjel från Sailor Press i Malmö.

Formgivaren Plöjel vill utforska fältet mellan konst och grafisk formgivning. Hon arbetar i nära samarbete med de konstnärer som ger ut böcker på hennes förlag.

Genom plattformen Publishing as (part-time) Practice, PA(P)P saluför ett trettiotal microförlag sina böcker. Plöjel var en av initiativtagarna.

http://www.sailorpress.com

 

Kl 10.45 pratar Cecilia Grönberg, förlaget OEI editör med Ulf Lundin, CFF om sitt praktverk , Händelsehorisont, Event Horizon, Distribuerad Fotografi. Därefter samtalar Susanne Fessé CFF med Simon Berg och Lotta Törnroth från Black Book Publications.

Detta är en programpunkt initierad av Centrum för Fotografi (CFF)

Denna förmiddag kan bli som den inspirationsdag du som fotograf behöver för att ta det där klivet och äntligen förverkliga din dröm om att göra en egen fotobok. De ovan uppräknade personerna kommer att finnas på plats under hela helgen. Så passa på att prata med dem även efter deras framträdande.

Platsen är Exercishallen mittemot Landskrona Museum, mitt i stan.

Där pågår också i dagarna tre en fotoboksmarknad. Problemet för oss fotoboksentusiaster är ju ofta att böckerna är svåra att få tag på. De finns oftast inte på den lokala bokhandeln. Om man beställer på nätet så ibland är frakten lika dyr som själva boken. Dessutom är en fotobok ett fysiskt objekt. Man vill känna på den, lukta på den innan man bestämmer sig.

Dessa förlag och bokhandlare kommer att finnas på marknaden.

Art and Theory

Publishing

info@artandtheory.org

Blackbook

Publications

Info@emanuelcederqvist.se, simon@simonberg.com

Bemojake

info@bemojake.eu

KATALOG

katalogonline.net@gmail.com

Breadfield Press

contact@jennylindhe.se

OEI editör

bildred@oei.nu

Sailor Press

info@sailorpress.com

Neva books

Info@nevabooks.se

Nobody books

s ”at” stephengill.co.uk

Wittykivi

tommasoparrillo@wittykiwi.com

Trema förlag

info@tremaforlag.se

Dessutom kommer Landskrona Fotos många fina publikationer att finnas till försäljning.

Du fotograf som skall göra så fina böcker, missa nu inte det här!!

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg