Archive for the ‘WAZZUP?’ Category

Otekniska fototidningar!

In WAZZUP? on 8 maj, 2017 at 12:50

Det har kommit smygande… mitt ointresse för den typen av fototidskrifter som glatt listar de bästa minneskorten och som stolt presenterar ett nytt raktecknande vidvinkelobjektiv.

Det har nog delvis med att göra att all teknik är så perfekt och färdigutvecklad idag. Ett minneskort är ett minneskort och vem bryr sig om det laddar ner bilderna någon millisekund snabbare. Och jag som en gång i tiden lusläste tekniska tester över olika objektiv nöjer mig i dag med objektivkorrigeringarna i Camera Raw.

Och medge, visst var det mer intressant att jämföra kornet på en Tri-X framkallad i Rodinal, Acufine eller D-76 än att hitta det bästa minneskortet!

Men det finns alternativ som handlar mer om bilderna och tankarna bakom dem, här kommer några tips:

Katalog- Journal of Photography and Video_DSC0275

http://katalog-journal.com

Den danska fototidningen är nu inne på sitt 28 år. I detta nummer skriver Carsten Brandt om ett möte med den amerikanske fotografen Gary Winogrand 1983 i Malmö. Winogrand har förutom att blivit erkänd som en av de stora samtida fotograferna blivit känd för att han vid sin död efterlämnade 2500 oframkallade filmer och över 10000 framkallade men ej kontaktkopierade.

Enligt skribenten är alla filmerna nu under bearbetning vid ett antal amerikanska universitet och museer.

Ett av tidningens tema är gatufotografi och då är naturligtvis en presentation av Vivian Mayer oundviklig. Men här får vi också stifta bekantskap med en ganska okänd Brooklynfotograf, Miska Draskoczy.

En intressant detalj är att alla tidningens texter är återgivna på både danska (ibland svenska) och engelska.

_DSC0276

NOTES

https://www.facebook.com/notesjournal/

Detta är en skotsk fototidning, nystartad, men med traditioner från en skrift med samma namn som gavs ut av Scottish Photographers Association. Nina Bacos, är en av initiativtagarna. Hon är numera boende i Glasgow men har utbildat sig på Valands fotoutbildning i Göteborg.

I tidningens allra första nummer, Autum- Winter 2016, kan man läsa essäer om Robert Frank och Sophie Calle, intervjuer med en polsk fotograf, Jagoda Wisniewska. Här finns också bildpresentationer av Agathe Weiss och Susanne Ramsenthaler, bokrecensioner och annat.

Jag ser med intresse fram mot tidningens vidare utveckling då man säger sig vilja diskutera den samtida fotografin ur många olika synvinklar.

_DSC0277

British Journal of Photography

June 2017/ Ones to to watch.

BJP håller ställningarna som den mest inflytelserika fototidningen. När man nu för sjätte året i följd presenterar unga lovande talanger har man tagit hjälp av en grupp bestående av ett drygt hundratal fotografer, skribenter, curatorer och andra fotoförståsigpåare. (dock ingen svensk i år)

Resultatet har blivit en bred presentation av mode, dokumentär, porträtt, landskap och experimentell fotografi från sex olika kontinenter. De tjugotvå unga fotograferna har ett gemensamt; sitt intresse för människan. Det må vara kriminella i Istanbul eller vackra fotomodeller.

Tidningen presenterar i varje nummer ett tema. I förra numret presenterades kvinnliga fotografers syn på kvinnor, en intressant vinkel inom en konstart som är så dominerad av den manliga blicken.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Fjället och storstaden

In Fotoböcker 2016, WAZZUP? on 15 augusti, 2016 at 10:12

Jag fortsätter tjata hål i huvudet på er om Landskrona Fotofestival. Mindre än en vecka kvar nu.

Några saker den fotoboksintresserade inte bör missa: Boksignering på Lanskrona Teater Fredag 16-18. Cristina de Middel är där med några få exemplar av nyutgåvan av Afronauts, Jason Larkin är där.

Personligen är jag mest spänd på att se Kalle Assbrinks nya bok om sin pappa Göran som blev skjuten i Eritrea 1983. Jag satt med i den styrelse inom Fotografernas förbund där Göran var ordförande. Han skulle bara åka ner en sista gång för att komplettera lite bilder till sin tänkta bok.

När vi i styrelsen fick dödsbudet ringde vi chockade runt till varandra och hoppades in i det sista att det inte var sant. Det var tragiskt nog sant, och jag tänkte på den konstiga händelsen en månad tidigare, då jag på en fest, snubblat och vält ett helt glas rött vin över Görans vita skjortbröst.

Kalle har rest till Eritrea, gått i pappans fotspår och träffat flera av alla de unga män som fått födelsenamnet Göran efter den legendariske svensken.

 

Här är några andra som också kommer att signera: Jana Romanova, Julia Borissova, Gerry Johansson, John S. Webb, Martin Bogren, Per Anders Pettersson, Johan Willner, Mårten Lange, Klara Källström och Thobias Fäldt, Tonie Lewenhaupt, och antagligen några till…

På Landskrona bibliotek, ett stenkast från teatern visas utställningen Paris Photo & Aperture Photobook Award 2015.

Här finns dagböcker, familjealbum, kriminalfotografi och poetiska experiment i färg och form. I boken Greetings from Auschwitz visas vykort från kanske den mest kända platsen för tragedy tourism. Vi får se bilder från New Yorks Hip hop scen på 1980 talet, eller frånThe Female Figth Club i Berlin.

Den här utställningen innehåller böcker som ni annars aldrig kommer att få se. De flesta finns inte att köpa i Sverige och många är slutsålda. Den kanske också innehåller några böcker ni aldrig skulle vilja se, men den ger en bra översikt över den internationella fotoboksscenen.

Nedanstående två fotografer kommer också att finnas på signeringen, och alla signerande fotografer kommer att hänga omkring på fotoboksmarknaden mer eller mindre.

Öppen

Fredag 12-22

Lördag 12-22

Söndag 10-18

_DSC0536

 

GBG STATE OF MIND

ISBN9789185639908

STHLM PHONE HOME

ISBN9789185639892

Per Englund

Dokument Press 2016

Två små böcker om två städer. De har ett format som får en att vilja stoppa dem i fickan, som vore de en slags guide böcker till Stockholm och Göteborg.

Men de kanske mer är en slags guide, eller dagbok för Per Englund. Göteborgsboken är enligt förordet tagna med sex digitala kompaktkameror och tre mobiltelefoner. Från 2007, då han flyttade från födelsestaden. Det är lätt att bli besatt av siffror i den digitala världen. Resultaten dyker ju upp där hela tiden, längst upp till höger, eller längst ner till vänster, eller någon annan stans på skärmen.

Således får vi veta att Englund besökt Göteborg 59 gånger sedan flytten, att han tagit 230000 bilder som finns arkiverade på tre hårddiskar i två städer.

_DSC0540

_DSC0539

I den här boken filtreras de där nästan omedvetna barndomsminnena, de där platserna han känner sedan barnsben. Den fjättrade förvridna syrenbusken, De blanka pölarna vid Röda sten. Liseberg som dyker upp här och där. Mycket tonårsrevolt och inte så mycket räknande.

Vi får också en aning om var den ordningsamma sorteringsivern kommer ifrån, i ett brev från föräldrarna. Uppmaningen om att inte micra de frysta saffransbullarna i folieformarna eller upplysningen om var handdukarna hänger är lite gullig.

 

Stockholmsboken är en mobiltelefonbok och det kanske är lite fånigt att påpeka vilken pensel konstnären använt. Men det är ju ändå lite intressant att mobilkameror är så användbara. Vi har redan sett en hel del böcker tagna med mobilkamera. Jerker Anderssons två Phone Diary böcker eller Joel Sternfelds bok I-Dubai som kom ut på Steidl 2010. Kanske är Englunds helt crazy bokserie PARANORMALORAMA tecken på ett nytt sätt att fotografera. Kanske är tiden snart inne när vi skrattar åt Canons D1 och Nikons D5 kameror och ser dem som omoderna dinosaurer, enbart användbara för närgångna sport och konsert fotografer. Det vore i alla fall en vinst för alla snea fotografryggar.

_DSC0538

 

_DSC0537

Men Stockolmsbilderna då…Här är anslaget kanske ännu mer a la Moriyama. Stadens lite slitna skönhet. Alla dessa trappor och grafittin. I bägge böckerna dyker en igelkott upp, symbol för något uråldrigt? Några anonyma kalsonggrabbar är antagligen en självbiografisk vink till modevärlden.

Bägge böckerna är perfekta att försjunka i på tunnelbanan eller spårvagnen när bänkgrannarna stinker vitlök eller är för högljudda.

_DSC0533

Observatören

Emanuel Cederqvist

Arvinius+ Orfeus 2016

ISBN 9789187543579

Bokens omslag visar ett fjällmassiv i Sareks nationalpark Det är ett rött kryss på ett ställe där något som ser ut som en glaciär väller fram.

Är det här han ligger, Manne Hofling, väderobservatören som gav sig av för att hämta proviant åt sig och sin kollega på den ensligt belägna väderstationen vid Påretjokko?

Året var 1917 och hans kropp har aldrig återfunnits.

Cederqvist har besökt den sedan länge övergivna väderstationen. Den är belägen otillgängligt högt ovan trädgränsen. Här är bara sten och en del snöfläckar. Några få moderna väderapparater finns på platsen. När väderstationen var igång krävdes det en personal på två man som gjorde observationer varje timme dygnet runt, året om.

Kvar på platsen finns själva observatoriebyggnaden som är kulturminnesmärkt. Här och där står också märkliga observationsinstrument med namn som termohydrograf och meteorograf. När man ser bilderna grips man av en önskan att besöka platsen som verkar laddad av tidigare generationers kamp för att förstå naturen och vädrets nycker. Men det är antagligen en besvärlig färd. Vi får nog nöja oss med att betrakta bilder av en storslagen natur där människans närvaro bara resulterat i några förvridna stål och träkonstruktioner. Ett landskap så ogästvänlig att man inte riktigt kan förstå hur människor kunnat leva här.

_DSC0535 _DSC0534

Den här boken är en smakbit av en oerhört intressant historia som började 1914 då Axel Hamberg, professor i geografi vid Uppsala universitet, lät bygga den avlägsna väderstationen.

Ibland kan det vara en fotoboks styrka; att låta oss försjunka i bra bilder utan att på en gång behöva ta in hela berättelsen. Vi får stanna till vid själva upplevelsen som fotografen förmedlar.

Boken avslutas med en essä som kortfattat beskriver de dramatiska händelserna 1917 och om väderstationens betydelse

Den som vill nörda ner sig ytterligare i Hambergs liv kan gå vidare med denna länk med fältdagböcker o allt.

 

Tommy Arvidson

Vad vet du egentligen om rysk fotografi?

In WAZZUP? on 21 juli, 2016 at 08:32

ru

Boris Mikhailov? Tja, han är egentligen från Ukraina (som en gång tillhörde dåvarande Sovjetunionen)

Men intresset för den ryska fotografin är stort. Läs vad Christer Ek skriver här och här.

Under Fotofestivalen i Landskrona finns möjlighet att bättra på kunskaperna. Den helgen den 19-21 augusti kommer fotograferna Jana Romanova och Julia Borissova tillsammans med curatorn Nadya Sheremetova till Landskrona för att visa oss att rysk fotografi är något som vi kan inspireras av.

Sheremetova är ledare för en institution inom rysk fotografi, Fotodepartamenta. Här, i St Petersburg, hålls utställningar, workshops och utbildningar. Man nätverkar med internationella fotografer och har ett stort fotoboksbibliotek.

Under förmiddagen lördagen den 20 augusti kommer Sheremetova att göra en slags performance där hon redigerar bilder som sänts till henne av ett urval ryska fotografer. Det blir en lektion i hur man gör en fotobok.

Hur skall man förstå och tolka en komplex fotobok? Romanova och Borrisova arrangerar en Reading Club om hur vi kan läsa bilder.

Det ryska programmet avslutas med en live-review. Några inbjudna experter får göra en recension inför publik av några svenska fotoböcker. Experterna är inte fotoexperter men kunniga inom det ämne som den aktuella boken behandlar. så här kan det se ut https://www.youtube.com/watch?v=UdXF9IapgHY

Alltså Landskrona Teatercafé kl 10-13 den 20 augusti.

Och det är ändå bara början på Fotoboksdagen. Sen presenteras och diskuteras de nominerade till Landskrona Foto & Breadfield Dummy Award. Därefter fotografen Cristina de Middel. På kvällen Pecha Kucha och och hela dagen Fotoboksmarknad med signeringar och boksnack med fotografer.

Finns alltså ingen anledning alls att inte vara på Landskrona fotofestival/Fotoboksdagen den 20 augusti!

Festivalen pågår 19-29 augusti. Hela programmet finns här

Tommy Arvidson

Vem är Cristina De Middel?

In Fotoböcker 2013, Vem tusan är...?, WAZZUP? on 8 juni, 2016 at 11:31

Vem är Cristina de Middel?

Det är något konstigt med fotografi. Folk som inte är specialintresserade känner på sin höjd till Lennart Nilsson eller Brutus Östling. Om du istället frågar någon som är det minsta kulturintresserad om vilka är Joyce Carol Oates eller Kristina Sandberg så har de flesta koll på vilka det är.

Häromdagen nämnde jag Anders Petersen för en person som har konst som sitt yrke. Noll koll…

Men å andra sidan, jag har väldigt dålig koll på konstnärer som arbetar med fotografi, eller rysk fotografi eller…. Det verkar som om vi fotointresserade också har en massa blinda fläckar. Och det kanske har sin förklaring i att fotografi är inget allmänkulturellt samtalsämne. Man får leta sig fram till de fotografiska arbeten man gillar. Det är inte så att man råkar läsa något på DNs kultursida eller har sett något på kulturnyheterna.

När jag berättar att Cristina de Middel kommer till Landskrona Fotofestival möts jag ofta av en frågande min. När jag säger Afronauts så får jag lite fler igenkännande miner.

Så nu berättar jag; Att de Middel kommer till Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagarna, det är ungefär lika stort som om Zadie Smith eller Joyce Carol Oates skulle komma till bokmässan.

2011 hade hon en längre tid varit missnöjd med sitt arbete om bildjournalist. På sin blogg publicerade hon de bilder som inte riktigt passade in i de journalistiska uppdrag hon skickades ut på av sina uppdragsgivare.

När hon med hjälp av ett stipendium tog ett sabbatsår från den redaktionella världen började hon leta efter intressanta berättelser. På en lista över historiens galnaste experiment fann hon på första plats det Zambiska rymdprogrammet. När Zambia 1964 blev självständigt, ville man visa världen vad man kunde åstadkomma. Man beslöt sig för att skicka en kvinna, två katter och en missionär ut i rymden. När UNESCO vägrade skjuta till pengar och rymdkvinnan blev gravid avbröts dock det hela.

unspecified-2

de Middels mormor fick i uppgift att sy rymddräkter som var en blandning av NASA och afrikansk folklore. Som rymdhjälmar använde hon kasserade gatlyktor och motorcykelhjälmar. Bokens bilder togs till största delen i och runt hennes hemstad i Spanien. Hennes vänner fick agera statister. Hon hade vid det tillfället aldrig besökt Zambia, eller ens Afrika.

Boken fick titeln Afronauts och gavs ut på eget förlag. Försäljningen gick till en början trögt. Men när hon nominerades till Apertures First Photobook award och senare Deutsche Börse Photography Prize sålde upplagan på tusen exemplar snabbt slut. Idag kan man med lite tur hitta ett exemplar på Amazon för ungefär tiotusen kronor. Men en ny upplaga är på väg…

unspecified

Efter den stora framgången med Afronauts fick hon möjlighet att göra en bok åt ett förlag. Hon valde att göra en bok med gatufotografi från New York. Men hon regisserade de människor hon mötte så att bilderna framstod som hämtade ut den kända musicalen West Side Story.

unspecified-1

Och på det viset har hon fortsatt att arbeta. Boken This is what hatred did grundar sig på en skönlitterär afrikansk bok som handlar om en ung pojke som går ut i skogen och umgås med andar. Man kan säga att De Middel arbetar i någon slags gränsland mellan fiction och verklighet.

En anledning till att besöka Landskrona Fotofestival den 19-29 augusti!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf

 

Bilder ur Arfonauts och This is what hatred did (foto Cristina de Middel)

www.thisbookistrue.com and www.lademiddel.com

En fotobokskritikers vånda

In Fotoböcker 2016, WAZZUP? on 13 maj, 2016 at 10:29

 

Jonas Thente skriver en intressant artikel i DN. http://www.dn.se/dnbok/jonas-thente-aldrig-har-det-varit-sa-enkelt-att-kopa-en-positiv-recension/

Den behandlar litteraturkritikens dilemma. Jag citerar; En av de mer gripbara reglerna för kritik är att man inte recenserar böcker och författare som man har en mer privat relation till. Förr i tiden var det inte ovanligt att kompisar prisade varandra. Det av många så hyllade rättesnöret Olof Lagercrantz skrev gärna om folk han åt middag med senare på kvällen.

Tyvärr, här på Omfotoboken gäller inte det rättesnöret. Jag skriver om böcker vars upphovspersoner jag har haft som lärare, fikat och käkat middag med, bott över hos, engagerat som föreläsare.

Utan den ordningen skulle inte mycket bli skrivet. Fotoboksvärlden är en mycket liten värld. Jag skulle få skriva enbart om utländska fotografer och böcker. Eller vänta nu… Christina de Middel och Jana Romanova har jag bokat till Landskronafestivalen. Och deras böcker ligger i Vänta-på-skriva-hyllan.

Det här fungerar ändå förvånansvärt bra. Det är ytterst sällan mina vänner och kollegor diskuterar vad jag sagt om deras verk. Vi undviker lite finkänsligt det ämnet. Och fortfarande gäller det faktum som fick mig att starta den här bloggen för fem år sedan; Fotolitteraturen är en dold konstart. Ibland skrivs något på Fotosidan eller i fototidningarna. (Fotografisk tidskrift upplåter en sida i varje nummer). Dagstidningarna skriver ytterst sporadiskt. DN har en kritiker som en gång kallade fotoböcker för bilderböcker för vuxna (jag kommer aldrig att förlåta henne för den förolämpande benämningen) Babel prata om fotolitteratur? Glöm det, hellre gör dom någon filmsnutt om någon obskyr amerikansk författare av ordböcker för vuxna.

Jag ser min roll som att det i alla fall finns någon som SER det som en upphovsperson lagt ner massor av tid och oftast allt för mycket pengar på. Min insikt i den här branschen säger mig att c:a 80 procent av all fotolitteratur går med rejäl förlust. Jag skriver sällan ner någon bok.(men den uppmärksamme läsaren kan ana mitt ointresse mellan raderna. Omfotoboken är på intet sätt heltäckande. Det görs väldigt många fotoböcker och jag välkomnar folk som vill vara gästrecensenter.

Jag har endast en regel, det är att inte skriva om böcker där jag blivit mer eller mindre blivit ombedd att ha synpunkter vid tillkomsten av boken. Därför kommer jag inte att skriva om Martin Bogrens nya eller Emanuel Cederqvists nya ( men blink, blink)

men gå nu tillbaka, klicka på länken, och läs Thentes text, den är intressant.
Tommy Arvidson fotobokskritiker i Göteborg

Svenska fotobokspriset 2016

In WAZZUP? on 22 februari, 2016 at 10:25

02

 

Och vinnare blev; Martina Hoogland Ivanow med boken Circular wait- Sattelite- Second nature. En bok i tre delar förpackad i en box.

Så här tyckte juryn: Boken har poetisk täthet och tyngd med en fotografisk personlighet som utmanar vår invanda blick på fotografi, och öppnar för personliga tolkningar. Formgivningens alla val står i dialog med innehållet och skapar en klarhet och skärpa.

Läs mer här:http://www.fotosidan.se/cldoc/svenska-fotobokspriset-gar-till-martina-hoogland.htm

Evenemanget, som utspelades på Rival vid Mariatorget i Stockholm, var välbesökt och trivsamt….. Och pågick fortfarande när jag gick vid ettiden natten till lördagen.

Värt att notera för er som inte var där, är att i år publicerades ett jubileumsmagasin, Svenska fotobokspriset 20 år. Har kan man se bilder från nominerade och vinnande böcker och som en kommentar till bilderna och till prisets funktion och utveckling, en text av Niclas Östlind.

Både magasinet och den sedvanliga brochyren om priset kan man säkert få tag på genom att kontakta Svenska fotografers förbunds kansli.

Östlinds text tar upp frågor som diskuterats sedan prisets tillblivelse. Som detta om den totala frånvaron av fotoillustrerade verk, som kok och trädgårdsböcker. Eller tanken att man skulle inrätta flera kategorier just för att få med dessa och andra åsidosatta kategorier.

Men han har också grävt djupare i juryns inriktning och representativitet och analyserat vilka böcker som oftast vinner. Det visar sig att den dokumentära och den berättande genren är starkare än den konstnärliga.

Det här är en intressant text som alla fotoboksintresserade bör ta del av.

Kanske kan den sätta fyr på diskussionen om fotoböcker. Jag gick i alla fall igång direkt och kommer gärna ut som en dokumentärkramare och tycker att konstnärliga verk (whatever that means?) har så många andra möjligheter till premiering.

Sen kan man naturligtvis tycka att det är en aning besvärande att ett pris som i själva verket bekostas av pengar från Sveriges författarfond, och i förlängningen av att böcker lånas ut på de svenska biblioteken; Att ett sådant pris, som vilar på pengar från massor av utlåningar av just trädgårds och kokböcker, premierar smala och sällan utlånade fotböcker.

Men å andra sidan säger sig Fonden i första hand vilja stödja den den litterära kvaliteten. Man vill att pengarna skall gå till något som (citat):göra största möjliga nytta för mottagarna – och i förlängningen för svensk litteratur. Och kanske man kan hävda att smala personliga dokumentära böcker har en aning större värde för svensk litteratur, än kok och trädgårdslitteratur?

Hursomhelst, det var en bra och intressant kväll På Rival, med Kristoffer Lundström, välkänd från kulturprogrammet Kobra, som diskussionspartner till alla de nominerade. Och kanske bäst av allt; man fick se ett hundratal fina fotoböcker. Alla de som lämnats in till priset fanns för läsning på scenen.

Och till sist tänker jag på en sak som en bekant till mig yttrade i en diskussion om just Fotobokspriset: Det finns ingen rättvisa!

Tommy Arvidson, fotoboksintresserad.

 

01 03 04 05 06 07 08 09 10 11

 

 

Svenska fotobokspriset 2016.

In WAZZUP? on 4 februari, 2016 at 05:26

Svenska fotobokspriset, det är dags igen. Vi ses väl på Rival vid Mariatorget den 19 februari? De nominerade i år är:

Klara Källström & Thobias Fäldt – Village (B-B-B-Books/VU)
Jenny Källman – The Rectangle’s Sharp Stare (Art and Theory)
Martina Hoogland Ivanow – Satellite + Circular Wait + Second Nature (Livraison books, Art and Theory)
David Magnusson – Purity (Bokförlaget Max Ström)
JH Engström – Tout Va Bien (Aperture)

Och juryn har bestått av:

Anders Petersen, fotograf och fotoboksförfattare,
Lotta Antonsson, konstnär
Per Lindström, fotograf, journalist samt pressforskare
Matilda Plöjel, formgivare,
Maud Nycander, fotograf och dokumentärfilmare.

När pristagarna nu snart offentliggörs så är det tjugonde gången som priset delas ut (de första åren hette det Bästa fotobok, jag kan fortfarande tycka att det är ett finare namn. Men vi fotografer kanske behöver blåsa upp oss lite för att höras i mediebruset?)

Det är intressant att se bakåt. Vilka som blivit nominerade och vilka som vunnit. Förlaget Journal hade länge en dominerande ställning när det gällde de nominerade. Nu har vi inte sett förlagets böcker i prissammanhang sedan 2011, trots att Gösta Flemming öser ut fina och intressanta fotoböcker som aldrig förr. Förklaringen ligger nog i att det finns många fler förlag idag som är inriktade på fotoböcker. De riktigt stora svenska bokförlagen har dock sällan varit intresserade av fotolitteratur. Om man någon gång gett ut någon fotobok så har det varit säkra kort, som Brutus Östlings vackra fågelböcker eller fotoillustrerade kokböcker. (Utkommer en om dagen i Sverige, ni vet väl det!).

Idag väljer också alltfler svenska fotografer att ge ut sina böcker på utländska förlag. Fotografiska bilder är ju ett globalt språk och man kränger mycket mer böcker på Off Print i Paris eller på Unseen i Amsterdam, än på bokmässan i Göteborg.

Just nu arbetar jag som volontär inom en annan yttring av bildkonst, Göteborgs filmfestival. Där kan jag konstatera att det är en stor övervikt på filmer som handlar om män och mäns problem. Män som krigar, män som är alkoholister eller män som är misslyckade författare. Kanske man inte riktigt kan jämföra det med fotoböcker men visst är det en otrolig övervikt på manliga uttryck i fotoboksfloden. Av hundra inlämnade böcker till Fotobokspriset är ett trettiotal författade av kvinnor. Jag brukar ibland roa mig med att räkna män rep. kvinnor som är utgivna på ett av de mest prestigefyllda förlaget i västvärlden, Steidl, och där är procenten ännu sämre. (Om jag skall vara självkritisk så innehåller nog den här bloggen också en stor övervikt på böcker producerade av manliga fotografer.)

Vi kan iallafall glädja oss att det finns en möjlighet att bläddra i alla de inlämnade böckerna på Rival den 19 februari och säkerligen på fler ställen runt om i Sverige under året.

Vem blir årets vinnare då? Jag tippar på JH, men hoppas på Klara och Thobias.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

PS. Mer om fotobokspriset här

Paris och fotografi del 2

In Fotoböcker 2013, WAZZUP? on 30 november, 2015 at 12:29

IMG_4978

November och fotografi hänger intimt samman i Paris. Tidigare gällde regeln att biennalen Mois de la Photo, vartannat år, var det man borde besöka. Numera är aktiviteterna många varje år. (Mois de la Photo inträffar 2016).

Man kan få sitt lystmäte fyllt utan att besöka Paris Photo i Grand Palais. Speciellt om man är intresserad av fotoböcker. På konsthögskolan, nära södra Seinestranden, håller Off-Print till. I en sal nästan stor som en fotbollsplan är bord uppställda i långa rader. Varje bord är täckt av böcker. Bakom borden står ofta upphovsmännen, eller formgivaren (som ofta är den samma som förlagsdirektören). För det här är de små förlagens bokmarknad.

Här finns väldigt många böcker som är ganska obegripliga eller som kräver att man ägnar dem ett ingående studium under lång tid. Men sen finns också små pärlor som man blir helt förälskad i. Det är ofta här man finner de böcker som sen hamnar på sådana där BEST PHOTOBOOKS listor.

Här är två exempel: Highchair editions från England http://highchair-editions.co.uk/ Pierre von Kleist från Portugal http://www.pierrevonkleist.com/products/books.

Eftersom fotoboksmarknaden är så liten (när det gäller upplagor) så finns här också distributörerna, egentligen bokhandlare som tillhandahåller ett stort urval böcker. Tex Idea books http://www.ideabooks.nl/

I år var där ungefär 130 förlag från 20 länder. Man får med andra ord en rätt bra översikt över fotoboksbranchen…men man blir ganska trött i benen.

En betydligt mer lätthanterlig fotoboksmässa är Polycopies som är inrymd på en båt vid Seinens södra strand, mittemellan Paris Photo och Off-Print. Ett drygt trettiotal förläggare och bokhandlare håller till här.

Så om man sammanfattar de viktigaste fotoboksvattenhålen så blir det så här:

Paris Photo: De stora förlagen och antikvariaten med de riktigt dyra böckerna. MACK, Phaidon, Kerher, Aperture håller till här. Morel books är både på Paris Photo och Offprint.

Off-Print: Kvantitet! Men också små pärlor.

Polycopies: Är det bara för att Gösta Flemmings Journal finns här som jag tycker att kvaliten är bättre här? Nej, inte bara, här finns OODEE books och franska Edition Bessard. Och så förstås, Thobias Fäldth och Klara Källström med sitt förlag B-B-B books. http://www.editionsbessard.com/product-category/books/

Samtidigt, uppe i Belleville, pågår i en liten kvarterslokal, Le Photobook fest. Här kan man lyssna på föredrag, bläddra bland de böcker som deltar i Photobookfest dummy award och upptäcka nya fantastiska fotoböcker.

Och då hann jag inte ens med den där festivalen med dokumentärfotografi och PhotoFewer och…..

Det lär inte bli färre evenemang november 2016.

Tommy Arvidson, fotograf i Göteborg

rep

Paris och fotografi, del 1

In WAZZUP? on 19 november, 2015 at 06:03

_DSC0230Paris i november har länge varit en mötesplats för fotografiintresserade från hela världen. Vi får inte låta några hänsynslösa mördare förändra det! Att fortsätta besöken till fotografiets huvudstad, möta kollegor och vänner är det bästa sättet att bekämpa ignorans och terrorvälde.

Här är lite om det som hände innan den fruktansvärda fredagkvällen den 13 november. (på lördagen och söndagen var det mesta stängt)

Paris Photo är något man både kan älska och hata, men aldrig undvika. Är man i Paris i november och är intresserad av fotografi så går man dit.

I ett av årets galleribås såg man prov på på den där nördiga girigheten som har blivit allt vanligare när det gäller originalfotografier. Scenariot skulle kunna vara följande (Jag säger inte att de är så i detta fall, men jag är misstänksam). För tjugo eller trettio år sedan kunde man hitta, eller köpa för en billig penning, en massa bilder som  då ansågs praktisk taget värdelösa. Ni som varit med en tid vet vad jag menar. Man kunde hitta hela lådor med gamla pressbilder på loppisar, med alla möjliga motiv, som ingen ville ha.

I det här aktuella galleriet kunde man se smakfullt gamla inramade bilder från de första rymdfärderna på 60-talet, amerikanska armens bilder från ett atombombsprov. Amerikanska NASA gav, på den tiden, bort liknande bilder fritt, utan copyright, för att man ville berätta om sin verksamhet.

Nu sitter alltså dessa bilder på väggarna på Paris Photo. Med pretentiösa texter om hur viktigt det är att visa upp historiska bilder. Och det är väl rätt och bra, men under sitter en prislapp som man blir en aning förvånad över.

pris

Kanske ännu märkligare är att man i ett bås visar upp bilder av den kända indianskildraren Edvard S Curtis. Där får vi se kopparplåtarna som användes vi tryckningen av hans 20 bands verk The North American Indian. Dom är vackra och salu naturligtvis.

Jag kan tänka mig att det sitter någon just i detta nu och samlar på gamla offsetplåtar från berömda fotoböcker! Snart på ett galleri nära dig…

ind

Men egentligen kanske man inte skall vara så kritisk. Mässan är en fantastisk fotoutställning. Som besökare får man se bilder och upptäcka fotografer man aldrig hört talas om. Det är naturligtvis också en upplevelse att få se en gammal WeeGee bild som han antagligen själv har stått i mörkrummet och blaskat fram.

En trappa upp presenterasThe Paris Photo- Aperture photobook award. Här kunde man se de nominerade till de tre klasserna, Årets katalog, Årets debutant/fotobok samt årets bästa fotobok.

Redan vid en snabb genomgång kunde man konstatera att fotoböcker börjar bli allt mer komplexa objekt. Ungefär 5-6 av de utställda böckerna bestod av så många delar, små kuvert, lösa lappar, osv att de måste placeras under glas. De övriga gick att bläddra i, men jag fann snart att de flesta var ganska komplexa och experimentella i sitt ämnesval. Något som kräver tid och en bra läsfåtölj.  Vinnaren i klassen Photobook of the year kanske kan illustrera det. Fotografen Thomas Mailaender hade valt ut ett antal glasplåtar ur Arcive of Modern Conflicts arkiv, lagt de på några människors hud och sedan belyst med en UV lampa. Resultatet blev då alltså solbrända människor med bilder på kroppen.

_DSC0099

Jag tänker inte skriva mer om detta nu eftersom ni den 19-28 augusti 2016 själva kan studera de 35 böcker som finns i utställningen. Då kommer den att visas på Landskrona Fotofestival. Medans ni väntar kan ni läsa här, http://aperture.org/photobookawards/

Mer om Paris och fotografi i del 2…..

Tommy Arvidson

_DSC0285

Paris, dagen efter…

In WAZZUP? on 14 november, 2015 at 05:48

image image imageJag trodde att jag skulle rapportera om fotoböcker men verkligheten ville annorlunda. Om min morsa kunnat titta på tv nu hade hon upprört sagt: Dom där är ju inte riktigt kloka! Och det är väl, som man säger, ett understatement. Paris är en sorgsen stad idag. Cyklade omkring nere i Marais och där, i Paris motsvarighet till Gamla stan, var det märkvärdigt tyst, människor rörde sig sakta och inget leende fanns att se.

jag återkommer om fotoböckerna någon annan dag…

Bilder från ett sörjande Paris…

image image image image image image image