Mette Muhli/Markus Andersson/Roberth Ericsson/Anders Malmberg
Eget förlag 2011
De flesta av oss har flyttat minst en gång. Många av oss flera gånger. Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och? Ju äldre man blir desto fler blir frågorna och en diffus längtan tillbaka i tiden och rummet infinner sig. Yngre kan man ju inte bli men man kan kanske flytta tillbaka, eller åtminstone besöka sin barndoms trakter.
Det sistnämnda är vad fotograferna Markus Andersson och Mette Muhli, skribenten Roberth Ericsson och musikern Anders Malmberg har gjort. De har alla en anknytning till Karlskoga men ingen av dom bor där längre. I detta gemensamma projekt har de återvänt för att utforska det som vi gärna kallar ”hemma” oavsett hur lång tid som gått sen flyttlasset gick. I förordet skriver de ”Det som förenat oss är viljan att utforska det förflutna”.
Fotograferna har arbetat med något olika utgångspunkter.
Mette Muhli har sökt upp personer som varit en del av hennes liv och fotograferat dom på två olika platser. Först i deras hemmiljö och sedan på en plats som de har ett gemensamt förhållande till. Det är enkla bilder rakt upp och ner. Personerna sitter eller står och tittar rakt in i kameran. De ser ut att vara avslappnade och trygga och har valt att stanna kvar i Karlskoga i motsats till fotografen. Varför de blivit kvar kan vi ju bara spekulera i.
Markus Andersson har till största delen tagit miljöbilder. Det är sorgset och övergivet. Det som var Markus barndomsstad har nu blivit ett anonymt och okänt samhälle. I mellanrummet mellan då och nu finns svaret på vad som hänt. Bilderna ger inget svar men en vemodig känsla dröjer sig kvar. Markus har en skön känsla för ljusets alla skiftningar som gör de vardagligaste och tråkigaste motiv till något mer än rena avbildningar.
Båda fotografernas bilder har en drömsk ton i sig och bilderna är väldigt lika varandra. Det är svårt att veta vem som tagit vilken bild. Boken är uppbyggd av kvadratiska bilder, en på varje sida. Vartannat uppslag tillhör Mette och vartannat tillhör Markus. Efter tvåtredjedelar av boken kommer en dikt, Att avbilda något förvunnet, som Roberth Ericsson har skrivit. Samma dikt läser han upp på cd skivan tillsammans med några till. Där kan vi också höra minimalistisk musik av Anders Malmberg.
Hemma är där man vet vart stigarna går och man vet vem som är släkt med vem, menar Ronny Eriksson och Euskefeurat i sången ”Det är hit man kommer när man kommer hem”. Om upphovspersonerna till denna bok har kommit hem vet jag inte, men att utforska de gamla stigarna leder med säkerhet framåt.
Anders Alm fotograf från Gammelstad, Norrbotten.
omfotoboken 
