本

Archive for december, 2017|Monthly archive page

, ,

Meanwhile Across the Mountain

In Fotoböcker 2017 on 31 december, 2017 at 01:19

Laoms

Jens Olof Lasthein

Max Ström 2017

978-91-7126-367-4

Det finns något intensivt i Lastheins bilder. Människor håller på. Dom lastar får, dricker öl, snackar med grannar, gifter sig, har bråttom någonstans. Men dom tar sig ofta tid att kasta en blick på den där svenska fotografen som inte kan deras språk men som ändå upprättar någon slags kontakt.

Kanske är det kameran, en underlig pjäs med ett litet objektiv som rör sig. Eller så är det att det är någon som verkligen, verkligen visar intresse för de här människornas vardag. Som tar sig tid.

la2la1

Han befinner sig där han trivs bäst. På gränsen mellan Europa och Asien, i Kaukasien. I de där länderna som vi i Sverige har föga koll på. Namn som Armenien, Georgien, Dagestan och Kabardino- Balkaria.

Detta är Lastheins tredje bok från de områden vi lite slarvigt brukar kalla Östeuropa. Han har hela tiden arbetat med samma typ av kamera. En som ger panoramabilder.

När jag först fick boken i min hand tänkte jag; Men nu räcker det väl? tre böcker? Efter en noggrannare genomläsning insåg jag; Nej, vi klarar oss inte utan Lastheins gatuteater. Det finns en sådan inspirerande levande känsla i dessa bilder där det ibland kan pågå fem- sex dramatiska skeenden samtidigt. Det är ett myllrande evigt pågående liv han visar oss.

Snälla… bara en bok till!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

, , ,

In Heaven On Earth

In Fotoböcker 2017 on 31 december, 2017 at 01:18

wåoms

Thomas Wågström

Text: Karl-Ove Knausgård

T55/ Pelikan 2017

ISBN 978-91-982948-2-8

Projektet är fullbordat! När fotografen Thomas Vågström gav ut den första boken, den om moln, tyckte jag den var vacker. Man tänkte, att fota moln, det har varit favoritmotiv för fotografer sedan 1877 då Hildebrand höll på i Uppsala.

Sen kom boken om nackar och det var välfotograferat, med det jag mest intresserade mig för var hur framsidan såg ut, d.v.s. vilka personer det var på bilderna. Där är Gunnar, och där är Anders, och där är Marie.

När den tredje boken, eller egentligen tidningen, kom så började man ana att detta kanske kan bli något stort. Vågström hade gjort en Fönstret mot gården. Suttit i lägenheten och fotograferat ner på Liljeholmens gårdar och vägar. Och bort mot sjön Trekanten.

Och så kom den här stora boken, läckert formgiven av Greger Ulf Nilsson och med ett tryck som måste vara Göteborgstryckeriet när dom är som bäst.wå1vå2

 

Så trots att denna bok innehåller ett urval ur de tre tidigare volymerna, så är det denna som känns som den färdiga ultimata boken. Annars brukar samlingsvolymer kännas lite urvattnade och originalböckerna vara de som är mest raffinerade och kompromisslösa. Redan omslaget ger en sådan där vill-ha-känsla med Agfa fotopapperskartongorange text.

Och vi kastas in i ett landskap där man först inte ser vad som är vad, nacke eller moln, eller skog. Först efter andra bläddringen hittar vi den lilla ensamma människan i strandvegetationen eller på väg till lekplatsen. Och ser att det grova stenlandskapet egentligen är en nacke. Arkitekturen liksom låser in människor i geometriska system.

I ett kompendium infogat i boken finns en text av Knausgård. Jag brukar vara allergisk mot sådana texter som berättar för oss hur vi skall betrakta bokens bilder. Men här måste man kapitulera. Knausgård berättar för oss vad det innebär att vara en tänkande människovarelse. Vi som är de enda som kan se oss själva utifrån. Vi som har den där förmågan att se saker och händelser som inte längre finns framför oss.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

,

I listornas tid

In Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017, WAZZUP? on 23 december, 2017 at 04:57

 

Det är dags att sammanfatta. Spalterna fylls med listor. Vilka fotoböcker var de allra bästa? Jag blir mer och mer tveksam till dessa listor. Men jag kan naturligtvis inte riktigt motstå dem heller.

I år är de svenska bidragen på de internationella listorna ganska få, Leif Sandberg, Mårten Lange och Anders Petersen dyker upp på en del håll. Stephen Gill och Margot Wallard får väl också räknas in. Den förstnämnda är numera boende i Skåne och den sistnämnda är tidvis boende i Värmland och dessutom utgiven på svenska Max Ström.

Här kan man läsa mer om två av de största listorna:

PHOTOEYE.

Photobookstore

Fotoboken är en slags konstform som är under ständig utveckling och den trend man kan se är att böckerna blir mer och mer komplexa. Jag finner mig allt oftare stå med en bok i handen, bli intresserad, tycka att bilderna är bra, layouten fantastisk och ämnet engagerande. Och sedan slå igen boken med en suck. Just den här boken har jag inte riktigt ork med just nu.

Visst är det intressant med en total genomgång över företaget Monsantos alla vidrigheter (med dokument och statistik) Och visst är väl tanken på vad sandkorn längs D-dagens stränder innehåller idag 70 år efter invasionen lite fascinerande. ( War sand av Donald Weber ) Men jag blir nog mer lockad av Krass Clements Dublin, fotograferad under en kort vistelse i mars 1991. Känslan av att få se en berättelse som inte innehåller en massa fakta och detaljer som man skall hålla reda på.

( Jag är dock säker på att om jag verkligen tog mig an sandboken från Normandie så skulle jag nog vara fast i den världen ganska länge)

Vi är väl alla överens om att det inte idag duger att göra en fotobok bara med vackra bilder i. (I det fallet kan vi låta oss översköljas på otaliga internetsajter.) Men kanske problemet är att många upphovspersoner gräver sig ner i sitt ämne så noggrant och totalt att vi som läsare ibland har svårt att hänga med.

En annan tendens man kan se är återutgivningar och utgivningar av äldre material. Men så har det kanske alltid varit. Den fotografiska bilden åldras med värdighet och ju äldre en bild är desto mer intresse väcker den.

Sedan finns det de som snöar in på en grej. Som till exempel en kopieringsapparat (vit). Boken Sculpture/Printer_Office Photographs av Matteo Cremonesi. Så här säger förlaget; explores the formal and aesthetic potentialities intrinsic in an object belonging to our daily contemporary habitat. The subject of the last series is analysed in a cycle of forty-three shots focusing on the repetition of formal close-ups and profiles. Following a rhythmical and compositional sequence, the images are the result of a long-time interaction with the element, whose surface is the place where the gaze opens to contemplation.

Jag tror inte att jag skulle uppskatta den, men den kan nog finna sina läsare.

De böcker som många bedömare uppskattar i år är Mathieu Asselins Monsanto, a photograpic Investigation och Sanne de Wildes Island of the Colorblind.

Den svenska strömmen av fotoböcker har varit strid. Förlaget Journal har en högkvalitativ utgivning och ger enbart ut fotoböcker. På Max Ström kan man hitta mer och mer guldkorn bland kok och livstilsböckerna. Votum är inriktad på natur och landsbygdskultur. Arena, Dokument, och Art and Theory producerar en stor mängd fotoböcker med olika inriktning. Och så finns de riktigt små förlagen, Sailor Press, Trema, Johansson och Johansson med flera. Många fotografer gör också sina böcker själva, eller ger ut på internationella förlag.

Mer om svenska böcker om några dagar.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf.

 

, ,

Kuliss- Berättelser inifrån baletten.

In Fotoböcker 2017 on 7 december, 2017 at 12:37

Kuliss_omsl72

Björn Abelin , foto, Ditte Feuk, text

Arena 2017

ISBN 978-91-7843-506-7

Att ta bilder på en teater är ett av de mest tekniskt krävande uppdrag en fotograf kan få. Det finns nog ingen miljö som har så svåra ljusförhållanden. Mörkret kryper fram ur kulisserna och huvudljuset slår ner som en svetslåga mitt på scenen. Ljuset kan variera 7-8 eller fler bländarsteg över olika scenpartier.

Men det har blivit lättare. Om man tittar på teaterfotografier från mitten av 1900-talet så är de ofta ganska mediokra. Svartvita och pressade till det yttersta. Teaterfotografi av ännu äldre datum bestod ofta av uppställda scener i kontrollerat ljus.

Björn Abelin har gått ett steg längre än att bara fotografera föreställningar. Han har gett sig in i kulisserna, i repetitionssalarna och i sminket. Alla som någon gång rört sig bakom en teaterscen vet att detta är minerad mark. Artisterna, i detta fallet den världskända Kungliga Baletten, har ofta nerverna på utsidan av kroppen och scenarbetarna hatar alla avvikelser från de väl inövade rutinerna.

AA0E31AD-3F70-4B89-9552-0445E1A25D0F7F951280-2BD6-4290-8EBC-DB171BE0FE93

Abelin och Feuk har under tre års tid följt ett antal uppsättningar på Kungliga Operan i Stockholm.

Det är ett arbetsplatsreportage, från en arbetsplats där ett skyddsombud från t.ex ett bygge, omedelbart skulle stoppa verksamheten och kräva skilda omklädningsrum och bättre belysning. Och samtidigt en plats om är helt förtrollande och där verkligheten och vardagen är långt borta.

Det gäller att välja förhållningssätt i ett sådant läge. Vi får som betraktare inte en enda blick emot oss. Abelin har valt ”flugan på väggen” perspektivet. Det accentuerar den totala koncentrationen och den nästan fanatiska hängivenheten som de avbildade utstrålar. Något som texten ytterligare förstärker.

Resultatet har blivit en märklig rapport från en slags värld som vi, som vanliga teaterbesökare aldrig får någon inblick i.

Tommy Arvidson, skribent och före detta teaterfotograf.