Archive for november, 2017|Monthly archive page

Color Lehmitz

In Fotoböcker 2017 on 24 november, 2017 at 10:48

7A5D5580-785A-4378-8839-5F8FB902DC60

Anders Petersen

Cabeza de Chorlito 2017

ISBN 978-84-939682-7-4

Dessa bilder blir för mig en slag ond sagoberättelse. Hur många gånger har jag hört Anders berätta om dom alla? Ärret, Marlene, Zigeuner-Uschi, Lothar och dom andra på det slitna ölhaket i Hamburgs Reeperbahn. Den där Lothar var den man var mest rädd för.

Dessa bilder visade Petersen när han var lärare på den Strömholmska Fotoskolan på Klippgatan i Stockholm. Vi elever häpnade. Att våga sig in i en sådan miljö och att dessutom komma tillbaks med nära intima bilder.

Hans bilder hade en intensitet och ett engagemang som självaste rektorn, Strömmis själv, inte hade. Strömholms bilder var mer tillbakalutade, lite ömsint betraktande från sidan.

Till slut kunde jag många av historierna utantill. Som den om killen från Lehmitz (minns ej vem) som fick en vackert kopierad barytpapperskopia med en bild på sig själv, av Anders. Han betraktade den nöjt, vek noga ihop den och stoppade den i plånboken.

Bilderna visades på Galleri Karlsson 1970 tillsammans med inspelat ljud från Café Lehmitz. Konstnären Lena Svedberg ritade av en av bilderna. En bild på två kvinnor. Hon gjorde om den till sin egen bild. Hon kallade den Västerländsk självbespisning. Den ena fick föreställa Frihetsgudinnan och den andra var Moders Svea som käkade på sin egen tumme.

 

F63649D2-8011-499D-8FDF-8AE8372B3534

Det här är en mycket råare bok än de tidigare utgåvorna. Jag saknar såklart Roger Andersons inledningstext, den var viktig. I Color Lehmitz är det mycket mer av allt, kvinnor och män som förnedrar sig hit och dit, fylla och våld. Men det viktiga; kärleken och kamratskapen finns kvar. Och den där längtan efter något bättre som lyser i ögonen på de som inte redan har gett upp.

 

Här får vi också en liten inblick i fotografens vånda. Hur väljer man att presentera sitt material? En del bilder har tre -fyra eller fler markeringar i olika färger.

Och kanske bör jag förklara att det vi ser är delar av kontaktkartor, det arbetsverktyg som fotografen har för att nå fram till sin slutliga version av det han upplevt. Samma sak som ett digitalt bildgalleri i Lightroom men mera fysiskt. Våndorna och tveksamheten sitter för evigt i spritpennornas färger.

Men samtidigt så blir dessa människor som en gång levde en stor del av sina liv nere på den skitiga krogen lite undanträngda. Det blir en show. Jag gillar nog ETC upplagan av Café Lehmitz mer. Tyvärr så är den dyr, man kan hitta exemplar på bokbörsen för 700:- till ett par tusen

Men det måste också sägas:Det här är en katalog till en utställning som visades vid en festival i Spanien. Hur man upplevde dessa stora förstoringar vet jag inte.

Det ryktas om att det förlag som gav ut den allra första upplagan av Cafe Lehmitz kommer att publicera en bok med alla kontaktkartor ur Petersens Lehmitz bilder. Behöver vi verkligen se dom?

Den mest nördiga boken hittills är antagligen den om Robert Franks The Americans. Där får vi förutom alla kontakter se layouten till alla versioner av boken. ( och dom är några stycken)

Kolla istället på Less americans av Mihska Henner. Den boken är ett lustmord på en ikon, med det mesta av bilderna urklippta.

Det finns någon slags övertro på att man skall få ut något mera bara för att man får komma bakom kulisserna. Men för oss riktiga nördar är det nog kul. Och kanske vi lär oss något litet om sättet att närma sig en människa. Men dom som har Bob Dylans eller Rolling Stones Boothleg boxar, med 5 inspelningar av samma låt, får dom verkligen någon större musikalisk upplevelse?

Tommy Arvidson, skribent och nörd i Göteborg

Annonser

Foto i Paris/ nov. 17/del 2

In Fotoböcker 2017, WAZZUP? on 15 november, 2017 at 04:19

boat

En kort promenad från Grand Palais och den stora Paris Photo mässan ligger en båt förtöjd vid Seine. Det är en av Paris mest kända partybåtar men just den här helgen är den fylld av fotoboksentusiaster. Och av fotoboksförlag och handlare.

Nina Strand har ett bord med sin tidskrift Objektiv ( eller som den heter i år, Subjektiv), hon är också återförsäljare för norska fotoböcker. Bredvid henne har Richard Sporleder sin fotobokshandel Cafe Lemitz Books. Ute på däck sitter folk och dricker öl . Nere på tredje däck sitter Anders Petersen och signerar sin senaste bok, Color Lemitz åt ett spanskt förlag. Här finns också ett relativt nystartat förlag som jag ser som ett av de intressantaste under detta års stora fotohelg i Paris. Overlapse Photobooks producerar böcker som är fantastiskt väl formgivna och som innehåller historier som man blir uppslukad av.

gubbeand

 

Den här fotoboksmässan heter Polycopies och startades av Laurent Chardon och Sebastian Hau för fyra år sedan. Det första året hade man 30 förlag som sålde böcker, i år var där 48. Det svenska förlaget Journal har varit med alla år. -Without Journal there is no Polycopie säger Chardon med ett leende.

Förra året provade man att bjuda in fotografer som sålde originalbilder men fann att den intima och lite stökiga miljön på båten inte passade för den typen av försäljning. Man står nu i valet och kvalet om man skall skaffa en större lokal eller om man skall behålla den välkomnande miljön som båten erbjuder.

Vid ett litet bord sitter också en man och en kvinna med årets kanske galnaste fotoprojekt. De har numrerat sina respektive bildarkiv (Ungefär 100000 bilder). Alla bildnummer, men utan bilder har lagts ut på en internetsajt. Som kund får du välja 20 nummer ur varje arkiv och du får en bok där varje uppslag innehåller en bild av vardera fotograf. Jag får höra en lång utläggning om att vi i dagens samhälle är översvämmade av bilder, jag tar några salta pinnar som dom bjuder på, och går och köper en öl och funderar över varför människor skall krångla till allt.

Offprint är den stora fotobokshändelsen denna helg. Frågan är om den blivit för stor? Man kan förutom massor av fotoböcker, finna böcker om arkitektur, konst och filosofi. Men här finns ändå många intressanta fotoboksförlag som Pierre von Kleist, Bemojake och Selfpublish be Happy.

I närheten av Place de la République har en ny fotoboksmarknad uppstått. I ett ståtligt 1800 talshus som tidigare har varit hotell är nu några rum fyllda med fotobokshandlare som säljer äldre böcker. Den som langar upp 70 000:- kan få köpa Ed Ruchas Every Building on the Sunset Strip, En liten oansenlig dragspelsbok med just det som titeln antyder.

Jag frågar en bokhandlare vad det är som gör en bok dyr. Han tar ett exempel. Anders Petersens Cafe Lemitz. (Första upplagan från Schirmer Mosel Verlag 1978) Det dröjde ganska länge innan samlare upptäckte Petersen och då var den boken slutsåld. Det gjorde att den raskt steg i värde. Det fanns en svensk upplaga och vanligtvis brukar den upplaga som är gjord i fotografens hemland värderas högst. Men eftersom den, ETC boken, kom ut fyra år senare ansågs den ej så värdefull. Den är inte lika snygg heller, tillägger försäljaren. När sen flera upplagor gavs ut av Schirmer Mosel boken, då blev den ointressant och alla upplagor sjönk i pris igen. Marknaden är väldig volatil, avslutar försäljaren.

rep

Här är bara böcker i s.k. mint condition gångbara. När jag berättar att jag har en Christer Strömholm, Till minnet av mig själv från 1965 tänds en glimt i en säljares ögon. När jag berättar att tyvärr, så är en sida utriven, slocknar glimten. Han skrattar åt mig; No,No!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Off Print

Paris Photo

Paris Vintage Photobook Fair

Polycopies

Foto i Paris/nov. 17/del 1

In WAZZUP? on 9 november, 2017 at 02:35

Paris Photo är igång. Utställningshallen i Grand Palais är utnyttjad till sista kvadratmetern Några gallerister har hängt sina bilder i trappor och i trånga passager. Men allt är naturligtvis mycket elegant. Här handlar det om stora pengar. Och som vanligt slås man av kontrasten med bilder på väggarna föreställande till exempel demonstrationer revolutionsåret 1968 och det lilla bord rund vilket de välklädda galleristerna oroligt knappar på sina telefoner och hoppas på att de människor, för vilka pengarna aldrig tar slut, skall köpa just deras bilder.

Men galleriavdelningen är bara en del av den stora mässan. Här finns en stor avdelning med förlag från hela världen. En japansk Collotypetryckare visar stolt upp sina senaste alster; bilder tagna i Skåne av den engelska fotografen Stephen Gill. Collotype är en tryckpress uppfunnen i Frankrike för 150 år sedan.

Här pågår enintensiv programverksamhet med signeringar och föredrag av bland annat Alec Soth. Pernod Richard, spritfabrikanten som köpte Absolut, har låtit New York fotografen Martin Schoeller ta stora porträtt på arton av sina anställda världen över.

Bra skor och en fylld plånbok är en nödvändighet för att orka. Champagnen och mackorna är dyra.

 

 

Camouflage

In Fotoböcker 2017 on 5 november, 2017 at 08:48

_DSC0005

Arne B Langleite

Proto Publishing 2017

ISBN 978-82-690840-0-9

.

Jag ringde en ingenjör på Göteborgs Energi. Ville prata lite om transformatorstationer. Jag berättade att, i Oslo, där är alla transformatorstationer nedgrävda under marken. Han var måttligt intresserad.

Jag försökte förklara att själva servicenedgångarna var väldigt vackra. Nej, det där hade han aldrig hört talas om, i Göteborg ligger dom ovan jord, sade han.

– Vi har runt 1900 st här i stan, sade han och då kände jag att samtalet var mer eller mindre avslutat så jag tackade och lade på.

En transformatorstation är en anläggning där man omvandlar el till en lägre spänningsnivå för distribution till t.ex hushåll.

Arne B Langleite vet allt om transformatorstationer. Han har gjort en fantastisk fotobok om ett hundratal av Oslos nedstigningstorn.

_DSC0006_DSC0007_DSC0008

Ett nedstigningstorn är den lilla byggnad som servicemannen använder för att ta sig ner i själva transformatorstationen som ligger under jord. Dessa små runda torn som man kan se lite här och var på Oslos gator har en lång historia. De första uppfördes 1912. Det var en rikt ornamenterad modell med en gaslykta på taket. De har moderniserats en 4-5 gånger och är nu i en stilren modern modell designad 2016.

Jag märker när jag skriver detta att det låter som om det vore en nördig urban-explorers-i-helvetet-fotobok. Men så är det inte.

Langeleite har tagit sina bilder på natten. Inga människor är ute (eller är suddade p.g.a. lång exponeringstid) Allt är stilla. Ni vet den där känslan man har när man vaknar upp i natten och kastar en blick ut genom fönstret och konstaterar att allt är lugnt.(och går och läggger sig igen)

Vi bjuds på en promenad genom ett folktomt Oslo, genom de centrala stadsdelarna och långt ut i förorterna och längs motorvägen. Och på alla bilderna finns ett nedstigningstorn.

Vi får lära känna de delarna av staden, där husen är låga och många äldre hus bevarats. I de hypermoderna kvarteren nere runt centralstationen är antagligen elförsörjningen löst på ett annat sätt. Och därmed kan man se boken också som en dokumentation av en försvinnande detalj i den offentliga miljön.

Wounds

In Fotoböcker 2017 on 1 november, 2017 at 02:05

simon3

Simon Berg

blackbook publications 2017

ISBN 978-91-982555-1-5

Den har ett påfallande diskret utseende. En bunt fyrkantiga papper, bigade i ena kanten. den främsta och bakersta är svart, lite styvare, de övriga vita med tryckta bilder. De är sammanfogade med tre häftklamrar. På omslaget är texten Wounds präglat. (Snygg prägling med blänk i bokstäverna)

Titelsidan är blank sånär som på en liten,liten text; Sår.

Boken består av femton bilder;

En konservburk sardiner, ovanpå den, en liten tub, tom, har nog innehållit solution.

Ett rakblad,”Menora, nedskuret i en slags svart materia

Två burkar och en tub i plåt eller aluminium.

Toppen på tuben, lite röd färg pyser ut.

Skrivmaskinstyper, en sällsynhet idag.

Öppnad plåtburk, antagligen ansjovis i tomatsås.

Kontaktkarta med bilder på färgtuben.

Persienner, gamla, dammiga.

Mera persienner.

Ännu mer persienner.

En äggskärare.

En lagom mogen banan placerad ovanpå en plåtburk, den är halvt genomskuren.

Någon försöker öppna en konservburk med typ morakniv, tummen bänder i hålet

Näsa och mun på en ung människa (visserligen med näshår men inte sådana där grova som på äldre människor).

Fyra steg i en rulltrappa.

simon1

 

I denna sin femte fotobok har Simon Berg renodlat obehagskänslorna. Det handlar om den sköra kroppen, (trots att den endast finns representerad på två bilder) kontra hård metall. Jag har ännu aldrig skurit mig på en sån där konservburk med rivring, men tänker på risken varje gång jag tvingas öppna en.

En representant för det kända rulltrappsserviceföretaget Jurk beskriver vad som händer om ett rulltrappssteg faller ner och det uppstår ett hål. Om en människa faller ner där ”blir det köttfärs” Det har dock aldrig hänt i rulltrappans historia som sträcker sig från 1898

simon2

Jag vet inte vad det är i Bergs bilder som framkallar sådana obehagskänslor hos mig, kanske något med det strålkastaraktiga ljuset eller den mörka bakgrunden. När jag lägger ifrån mig boken för att ta en macka så hanterar jag kniven väldigt försiktigt.

Inte sågen, Alfons…

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent