Dawid, This Is A Photograph.

In Fotoböcker 2015 on 16 februari, 2016 at 08:51

Skärmavbild 2016-02-16 kl. 08.30.21

Björn Dawidsson

Text: Steven Henry Madoff

Art and Theory 2015

ISBN 9789188031068

Jag minns hur vi spydde galla över de krokiga järntrådar som han ställde ut. I en tid då den dokumentära fotografin var det enda rätta och allenarådande. I alla fall i de kretsar jag rörde mig. Utställningen hette Rost och ställdes ut på Fotografiska museet, året var 1983. Björn Davidson han hade ju tidigare ställt ut på Fotograficentrum med en, visserligen lite flummig, utställning, men i alla fall…

Nu hade han gått över till den mörka sidan.

Och där blev han kvar.

Och där har han under mer än trettio års tid skapat sig ett eget universum där han borrar sig ner i frågor om vad är fotografi egentligen är, eller helt enkelt vad som uppstår när ljus påverkar ett ljuskänsligt material, och vad är det vi ser?

Skärmavbild 2016-02-16 kl. 08.29.50

I denna soffbordsbok är de samlade, alla de här bilderna som utmanar vår fantasi. En järntråd, (som sagt), en gul siluett av en nyckel, ett myrkrig, en streckkod och en hög obehagliga skelettdelar.

De exakt avbildade nummerlapparna av märket Turnomatic frammanar genast de där obehagskänslorna man får när man river en lapp, ser att det är tio nummer före, och lyssnar otåligt på den där kunden som har ett alldeles förfärligt komplicerat ärende.

Det vattnas nästan i munnen vid åsynen av de andra nummerlapparna, de små tunna, med texten tryckt lite snett. De minner mig om amatörteaterkvällar i en somrig park där bastanta damer serverar fantastisk kaffebröd i pausen. MEN bara om man har en kaffebiljett, som skulle ha köpts vid entrén. Och var i plånboken stoppade man nu ner den…?

Skärmavbild 2016-02-16 kl. 08.28.19

Här finns också bilder som vi vanligen kopplar till termen fotografi. Porträtt på fotografkollegorna, plöjda åkrar som Sune Johnson skulle bli lycklig över. I en serie med namnet Arbetsnamn skulptur låter han ett vackert ateljeljus belysa bemålade föremål.

Skärmavbild 2016-02-16 kl. 08.29.18

I serien kemigram går han loss på själva fotopapperet med framkallare och skapar ett slags rorschachfigurer för oss att fundera över. Eftersom Dawid är en utställande fotograf så är alla bilders mått, när de visas på vägg, angivet under bilden. En seg godisgroda i format 119x 89 cm, det är ganska mäktigt!

En egensinnig och intressant fotograf har äntligen fått en monografi. Och antagligen så är en liten rostig järntråd viktigare än vi tror vid första anblicken. Vem vet vad den håller ihop?

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: