Imprint
Visual Narratives in Books and Beyond
152 sidor
ISBN9789198087444
Det har hänt något när det gäller teoretiska texter om fotografi. På svenska, kanske man skall tillägga. Det har tidigare varit rätt tunt i fototeorihyllan. Gösta Flemming gav ut en bok skriven av Fred Ritchin Bildens förändrade värld- den kommande revolutionen inom fotografin i början av 90-talet. Den framstående författaren John Berger kom med några essäsamlingar som står sig än idag. Gisele Freund, Fotografi och samhälle och Susan Sontags böcker kom ut i små pocket upplagor.
De senare åren har en mängd böcker som behandlar fotografi dykt upp. Ett av de förlag som varit mest aktivt i den genren är Art & Theory, ofta i samarbete med Hasselbladstiftelsen och Akademin Valand vid Göteborgs universitet.
Ett exempel på det är den här trilogin böcker som verkar vara de första i en pågående skriftserie, betitlad Negative. Redaktörer för serien är Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson och Louise Wolthers.

En av de tre handlar om fotoböcker. Gerry Badger inleder med en artikel som varje fotoboksproducerande fotograf borde läsa. Den handlar om hur man disponerar sin berättelse. En ganska komplicerad sak som som inte blir enklare av att läsaren av en fotobok ofta börjar läsa i slutet eller mitt i, eller bläddrar lite fram och tillbaka. David Bate och Bettina Lockeman går ytterligare på djupet angående de enskida bilderna som en del av ett större verk. En fotobok är alltså inte en hoprafsad samling bilder lika lite som som en poesibok består av ett antal slumpvisa nedtecknade ord.
En avslutande intervju med fotoboksförläggaren Michael Mack om den digitala fotoboken kontra den analoga ger en insikt i vilka tekniska problem som fortfarande råder när man vill ge ut en digital bok. Här belyses också hur man kan kombinera den fysiska bokens känsla av objekt med den digitala bokens närmast oändliga möjligheter till att kombinera ljud , film stillbild och interaktivitet. Kanske är det så framtiden ser ut, en app och en fysisk bok ges ut samtidigt.

Tommy Arvidson

PS Böckerna är förutom sina intressanta texter också, som det heter, rikligt illustrerade.

Sara Arvidsson och John Webb har läst de två andra böckerna i Negative serien:

Broken

Environmental Photography

ISBN 978-91-980874-6-8

The Hasselblad Foundation and the University of Gothenburg have for many years arranged symposia that have set out to investigate and research photography and its practice. Together with the publishers Art and Theory they have created a series of publications, which they have called “Negative”. One of these publications is the book Broken, Environmental Photography, a collection of essays from some prominent and experienced people in the field.

I was present in Gothenburg for the lectures the texts are based on. Mark Klett I have listened to twice – once previously in Plymouth, (where Liz Wells is a professor) and I was deeply impressed with his photographs and investigative, long-going insight into what makes landscape photographers choose a particular view. Liz Wells apart from teaching and curating has written a number of books, which have become classic “must have” titles in photographic theory. Kate Palmer Albers is assistant professor at the University of Arizona. She is also the author of a number of publications – her specialty is the History and Theory of Photography, with a strong interest in “geolocational technology and landscape”. Chris Wainwright is an artist and curator with a long line of international exhibitions and works. Anne Noble is a photographer and professor of fine art and photography at Massey University, New Zealand. Colin Westerbeck is an author, curator and teacher on the history of photography in the USA and writes regularly about photography in a number of journals and blogs.

The presentation of the texts in the book has been split into two halves – English first and Swedish last. This makes for both pleasant and easy reading, but a problem needing a solution, when texts refer to images. The designers Sandra Praun and Jonas Bard came up with a simple effective answer – the images are re-reproduced small alongside the Swedish texts and this works well, and the original larger images are easily found when detail is needed.

This book with its 224 pages is packed with knowledgeable insight and observation that is conveyed clearly and with a language that is accessible, without heavy theoretical terminology. The images are printed satisfactorily, but Broken is not a coffee table book of images, it is a book to be read, discussed and thought about – a book to go back to.

For instance, even though I am very familiar with Robert Adams work and writings, Colin Westerbeck’s essay on this important photographer’s work, The Ecology of Photography and the State of Nature, gave further depth and perception. Westerbeck gives us a background to Adams work and his personality and places him in context while writing about the way the Adams images in his books are sequenced, his use of light and his “apparent” banality to get his message across.

Writing here about one particular image (Farm road and cottonwood, south of Raymer 1968), Westerbeck writes: “…It’s his way of telling us that we’ve been blinded to what’s happening all around us – that the beautiful landscape we expect to see in a photograph framed by A tree bough in this classical (i.e. clichéd) way is gone…”

The collected understanding and knowledge present in the texts of Broken make it a book that I am really happy to have in my bookshelf (and out of it). Art and Theory Publishing, the Hasselblad Foundation and Valand Academy should be commended for their work behind this publication. It is the kind of writing on photography that has been sorely neglected in Sweden.

I’ll end with another quote from the book, one that sums up the idea and philosophy of Broken this time from Mark Klett: “So my question is this: isn’t it time for a new revolution in how we photograph the land–and more importantly how we view our relationship to it?

John S. Webb

Limhamn December 2014

Foreword by The editors: Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson, Louise Wolthers

Kate Palmer Albers
Accessing the Landscape: Photography, Technology, and Place Today

Colin Westerbeck

Robert Adams: The Ecology of Photography and the State of nature

Mark Klett

On New Topographics: Man-Altered Landscapes and Revolution

Liz Wells

Modes of Investigation: On Photography and Environment

Chris Wainwright

Squaring the Circle

Anne Noble

Bitch in Slippers

Auto – Self-Representation and Digital Photography
224 sidor
ISBN 978-91-980874-5-1

Sjuklig narcissist eller sprudlande kreatör? De sociala medierna och den digitaliserade utvecklingen har haft en lång rad effekter på hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. I antologin Auto: Self-Representation and Digital Photography presenteras en fördjupad förståelse i essäform med tillhörande bildmaterial.

Den mest avvikande och experimentella av texterna är författad av Willem Popelier (kanske inte helt överraskande då han även är den enda konstnären i ett för övrigt forskardominerat team). Popelier inleder med en retligt självförhärligande presentation: han är en av världens bästa visuella konstnärer som arbetar med fotografi, han och hans vackra smarta flickvän har ett fint förhållande, han har så många vänner och så vidare. Jargongen är en pastisch och känns igen från Facebook och andra sociala medier där medlemmar oberoende bakgrund relativt lätt slänger ur sig materialistiska och narcissistiska påståenden. Sällan berättar man om sjukdomar, dödsfall och misslyckanden. Den självsäljande attityden befinner sig oftast ganska långt bort från den faktiska realiteten men den framkallar likväl en sfär av konkurrens och en egen estetisk presentationsform i form av exempelvis snygga selfies och ”godaste lunch”-bilden. Ett av Popeliers intressantare verk: Showgirls, fångar ett par tonårstjejer i färd med att posera framför webkameran i ett varuhus showroom. De personifierar den unga generation som har växt upp med digitalkameror och avatarer på ett utmärkt sätt. Popelier baserar verket på de 91 foton flickorna hade hunnit ta samt meddelanden från deras webbsidor, där han senare också fann de showroom-tagna bilderna. För att skydda flickornas identitet täcktes deras ansikten med rosa bubblor och deras namn ströks över, doldes. På detta sätt förstärks det generella draget i situationen – bilderna kan tänkas avbilda vilka trettonåriga tjejer som helst.

Utvecklingen är skrämmande liksom spännande, och ömsom negativ och ömsom positiv. Louise Wolthers visar på såväl möjligheterna som farorna med övervakning och digital självporträttering genom analys av några i sammanhanget relevanta konstverk. Ett av dessa är Hasan Elahis omfångsrika och fascinerande Tracking Transience (2002-idag). Idén bakom verket började ta form när konstnären stoppades och förväxlades med en misstänkt terrorist på Detroits flygplats. Elahi besvärades av FBI även senare för att så slutligen frias. Men den missmodiga känslan av förföljelse hade dock inte släppt taget om Elahi för det, han började istället sända FBI olikartad information om sina förehavanden på eget initiativ. Till slut startade han sidan trackingtransience.net, där man kan följa hans förflyttningar i realtid än idag: ett maniskt och subversivt självförsvar gentemot utomstående övervakning. Här ligger Elahi alltid ett steg före och kontrollen ligger i hans egna händer. Med detta exempel, och några fler, påpekar Wolthers på hur den dominanta ordningen kan utmanas och alterneras genom oväntad interaktion av enskilda aktörer. I boken ingår också Sarah Kembers text om sambandet mellan Ubicomp och fotografi samt en intervju med Daniel Trottier, där till exempel frågan om vad det kan innebära att inte vara med Facebook finns med.

Auto är en intressant introduktion till forskning av nutidens tekniska accelerering och de sociala konsekvenser denna kan tänkas bidra till. Här debatteras inte den trötta frågan huruvida den digitala kameran tar sämre fotografier än den analoga eller inte, utan fokus riktas istället på vilka konsekvenser de nya fotografiska teknikerna och presentationsformerna kan ha på vår integritet och självbild. Oavsett om utvecklingen är bra eller dålig har den haft en avgörande påverkan på vår vardag och våra vänskapliga förbindelser. Ibland hör man rapporter om mobbing i samband med sociala medier: skolungdomar vågar inte duscha på grund av rädslan över att någon av deras kamrater ska fånga dem nakna på bild och nya appar gör det möjligt att sprida nedsättande påståenden anonymt. En semester kan lätt hackas sönder på grund av att en medresenär envisas med att ständigt lägga upp nya fantastiska dokumentationer av rosa solnedgången, härliga drinken, fräschaste salladen, roligaste vänninnegänget med mera på Instagram eller Facebook. Den avgörande skillnaden inträder emellertid när resan bokas just efter vilken landskapsvy som är mest FB-vänlig. Fast där kanske vi är redan?

Sara Arvidsson

Stefan Bladh

Nouvel Publishing 2014

ISBN9789197826310

Ibland blir böcker färdiga fort. Titeln Irkutsk, Russia 2014.06.28 indikerar att boken faktiskt fotograferades under en enda dag.

Bladh fångar på gatufotografiskt maner de där så sekundsnabba momenten som hela tiden passerar i stadsmiljön. Han stannar ibland upp och tar intima porträtt på människor. Allra bäst tycker jag om de där lite mystiska iakttagelserna som man vid första anblicken inte riktigt förstår.

I den här typen av berättelse är naturligtvis redigeringen, dvs i vilken ordning bilderna ligger, av största vikt. När bilder ställs emot varandras skapas associationer som ger en hel annan innebörd än den som den enskilda bilden har.

Boken, som är ett litet häfte gjord på dagstidningspapper, 48 sidor,levereras i en låda tillsammans med en färgbild gjord på fotopapper. Den är gjord i en upplaga på 100 exemplar. Man skulle önska sig att det i lådan också låg en lika välgjord textessä om Irkutsk. Som det är nu känner man sig lite lurad på helheten. Eftersom det är fotograferat i en journalistisk stil så vill man gärna ha svar på även den sista av alla de eviga journalistfrågorna; när, var, hur och varför.

Man skulle också önska sig lite mer svärta i trycket. Det finns ingen tryckerihänvisning på denna bok men t.ex. tryckeriet Newspaper Club i London brukar uppvisa ett betydligt bättre tryck även på skräppapper.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

PS Det finns faktiskt en hel del böcker i fotobokshistorien som med bra resultat fotograferats under en kort tidsrymd. En av de mest kända kanske är Drum som gjordes under en kväll på en irländsk pub. Fotografen Krass Clement använde tre rullar Tri-X. Boken kom ut på Gyldendals 1996 och är sedan länge slutsåld. Men tack vare Errata Editions’ reprint kan vi som inte är fotobokssamlare fortfarande få tag på den.

Espen Tveit

Eget förlag

ISBN9788299431835

Det finns någon slags uppgivenhet i den här boken. En väldigt sympatisk uppgivenhet. Lite som: Äsch, det blev inte som vi tänkte oss, men vi ställer oss lite bredbent med armarna i kors och konstaterar att det kan nog fungera ändå. Nu går vi på nästa jobb.

Så där står lyktstolparna mitt ute i snårskogen, trekammarbrunnen står bortglömd på en skogsbilväg. Ingen kommer någonsin att slänga tomglas i de två tomglas-igloos som står på kanten till ödemarken. Cementbyggnationen som står kraftfullt framåtriktad, kanske aldrig blir färdigbyggd. Ändrade planer, nya budgetanalyser…

Ja vi har väl alla sett de här platserna? Någon gång när vi svängt av stora vägen, hamnat fel och kommit in på mindre vägar som slutar i en öppen plats fylld med märkliga rostiga saker..

Espen Tveits bilder är däremot allt annat än uppgivna. De är väldigt precisa, formsäkra. Påminner lite om Gerry Johanssons bilder eller John Webb ( om han hade gjort fyrkantiga bilder). Enkla bilder, det viktiga i mitten, men ändå med någon slags mystik som gör att vi undrar vad vi ser.

Och visst är det en samtidsarkeologi han ägnar sig åt. Han letar kärleksfullt upp de där halvt övergivna platserna och föremålen som hamnade på baksidan eller kom på kant med utvecklingen.

Jag tror att den här boken kan tas fram ur bokhyllan om tjugo år och fortfarande fascinera och förbrylla. Den är väldigt otidsenlig i den bemärkelsen att det redan nu känns som om den är gjord för mycket länge sedan, tack vare det vackra lätt gultonade papperet.

Något som fick mig att hoppa högt var att alla bilder är repiga, rejält repiga, över hela bilden. Jag som en gång i tiden som analog fotograf med fasa minns alla timmar med retuschpenseln. Fotografen hävdar att det inte är en app i photoshop utan ett fel på hans Hasselbladbakstycke. Jag vet inte vad jag skall tro, men efter en tid så inser jag att reporna också hör till bokens stämning av uppgivenhet. Allt stämmer, en riktigt fin fotobok!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Joakim Kocjancic

Efterord av Ulf Peter Hallberg

Journal 2014

När fotografen Joakim Kocjancic flyttade tillbaka till Stockholm uppmärksammade han de stora kryssningsfartygen som låg och väntade på partysugna människor som vill att livet ska vara en fest. Det blev startpunkten för arbetet med Paradise Stockholm, den bok som jag nu har i min hand.

Trots att att båten var en utgångspunkt är det inget partystockholm vi ser. Ingenting är tillrättalagt för den estetiske finsmakaren. Det är inte ljust och fräscht. Den råa, riktigt svartvita och grovkorniga ytan förmedlar inte harmoni. Daiodo Moriyama är den första jag tänker på. Jag säger det inte som kritik utan bara som ett konstaterande. Jag vet ju hur det är. Man ser det man ser och fotograferar det man ser. Och var ens själsfränder finns och hur dom gör får inte hämma den egna kreativiteten.

Det offentliga rummet dominerar och det jag ser intresserar mig och lockar mig. Jag vill gå ut i staden med öppna ögon och sinnen. Det finns mycket att upptäcka om man bara vill. Höj huvudet och möt mina medmänniskors blickar, upptäck en okänds meddelande innan det för alltid försvinner i grävskopans gap eller när snön smälter. Fundera på om det är kärlek eller hat. Jag är gärna här på besök men från mitt norrlandsperspektiv är det ingen attraktiv miljö att leva i. Till och med träden känns som urbana varelser.

Jag försöker känna vilka lukter som överväger och om det jag hör är stadens ljud eller de inre landskapens ljud.

Jag gillar verkligen den analoga skitiga känslan i bilderna. Inte i närheten av den tråkiga digitala perfektionen. Det är faktiskt fult, oskarpt, långt ifrån genomtänkta kompositioner och bitvis irriterande slarvigt. Det retar ögats och hjärnans vilja att skapa ordning. Men jag sugs ändå in i Kocjancics bildvärld men mitt vad det är så kastas jag ut igen.

Jag imponeras av fotografer som kan kasta alla duktighetssträvandena överbord från sitt kryssningsfartyg och bara gå på sin magkänsla och göra det som känns rätt.

Anders Alm, fotograf i Gammelstad.

Elis Hoffman

Kerher 2014

ISBN9783868285901

Hoffmans bilder beskriver ett landsbygds-Sverige som är lite stillastående eller, som i inledningsbilden, är på väg ner i underjorden. Vi ser ett grönskande skogsparti som aldrig kommer att besökas av några bär eller svampplockare. Marken kan när som helst rämna och dundra ner i djupet. Lockande men farligt. Det är antagligen en bild från ett rasriskområde vid en gruva.

Hoffman har under några somrar besökt platser som för honom tidigare varit okända, från Halländska Hylte i söder till Malmberget i norr. Men var bilderna är tagna är inte viktigt och vi får ej heller veta den exakt platsen. Det är ett slags tillstånd Hoffman beskriver. En osäkerhet, en obevekligt pågående förmultning. En process som på sätt och vis börjar redan när vi föds.

Men människorna som förekommer på bilderna är inte oroliga. Modern håller tryggt sitt barn i famnen, grabbarna på den sjunkande flotten vet att den kommer att pluppa upp igen när de slängt sig i vattnet. Mannen som står i stallet  och kikar ut över landskapet är trygg med att kunskapen om världshändelserna finns på plats inne i huset i form av en stadig hög med tidningar.

Det Sverige vi får se är ett landskap, som trots att det är lite skräpigt och sårat, ändå är en plats värd att leva och dö i.

En text av Peggy Sue Amison, en etablerad kurator, producent och skribent inom fotografisektorn, lägger inte till så mycket. Det är den typ av text som artigt berättar för oss varför vi skall tycka om denna fotograf och denna berättelse. Det gör vi ändå!

På den sista bilden ser vi en björk som envist kämpar på en liten avsats. Som det verkar, en bit ner i ett gruvhål. En plats som kanske nås av solen bara en liten stund varje dag. Jag kommer att tänka på det omkväde som Lars Gustavsson hade i sin romansvit Sprickorna i muren ”Vi börjar om igen, vi ger oss inte.”

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

PS. Förra veckan vann Elis Hoffman TT:s Stora Fotopris, som ges till den yrkesverksamma fotograf som juryn anser bäst skildrat det svenska samhället på ett traditionellt eller nyskapande sätt inom dokumentärfotografin. GRATTIS!

Nils Bergendahl

Peter Törnqvist

Journal 2014

ISBN9789187939068

När jag dör vill jag att mina efterlevor försvinner så fort som möjligt. Elda upp eller gräv ner, bara jag får va i fred. Jag tror att djur har ungefär samma tankar. Man har ju hört hur de söker sig in djupt i skogen, i ensamhet, när de känner att det är dags. Vem vill vara en död skata på en gågata? De djur, och också någon människa, som finns i den här boken är dömda till evig exponering, eller i bästa fall magasinering med ständigt hot om uppackning.

Den här boken handlar alltså om Zoologiska museet i Lund, det äldsta i landet. Det tillkom 1735 och har 10 miljoner föremål.(Varav en stor del insekter). Eller den handlar egentligen om detta museums upphörande och övergång till magasin. Bergendahl var en av de sista som fotograferade dessa kor älgar, apor, fåglar och en och annan människa innan de packas i bubbelplast och frigolit.

Jag vet att jag borde vara tacksam över de forskare som under lång tid samlat dessa skelett. Jag förstår att förutom kunskap om alla dessa djur så kanske prover och tester på dessa ”föremål” lett fram till epokgörande mediciner och räddat många människoliv.

Men jag väljer ändå att hålla absurditetsvinkeln. Och det är också vad Bergendahl har gjort. I en bild får vi se en liten varelse, som ur någon slags rymdfilm, stå ensam kvar i en stor monter, bortglömd. Den lilla apan som simmar omkring i ett hav av frigolit ser också något förtvivlad ut.

Petter Törnqvist, författare, har skrivit en dråplig text om gläntan. Gläntan som kan vara så mycket. Törnqvist föreslår: ”Gläntan är flappret från en sönderblåst flagga. Gläntan är snorfanan och renfanan. Gläntan är grävlingen i vägrenen”

Och om ni inte blev klokare av att läsa det där citatet så kanske de litterärt bevandrade minns att det var denne Törnqvist som var nominerad till Augustpriset för sin roman Kioskvridning 140 grader.

Den här boken är också ett fysiskt objekt som på ett utmärkt sätt tydliggör skillnaden mellan e-böcker och tryckta böcker. Man vill helt enkelt hålla i den, studera det vackert präglade omslaget, bläddra och stoppa i fickan. Den är bara något större än en pocket.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg