Archive for augusti, 2016|Monthly archive page

Fjället och storstaden

In Fotoböcker 2016, WAZZUP? on 15 augusti, 2016 at 10:12

Jag fortsätter tjata hål i huvudet på er om Landskrona Fotofestival. Mindre än en vecka kvar nu.

Några saker den fotoboksintresserade inte bör missa: Boksignering på Lanskrona Teater Fredag 16-18. Cristina de Middel är där med några få exemplar av nyutgåvan av Afronauts, Jason Larkin är där.

Personligen är jag mest spänd på att se Kalle Assbrinks nya bok om sin pappa Göran som blev skjuten i Eritrea 1983. Jag satt med i den styrelse inom Fotografernas förbund där Göran var ordförande. Han skulle bara åka ner en sista gång för att komplettera lite bilder till sin tänkta bok.

När vi i styrelsen fick dödsbudet ringde vi chockade runt till varandra och hoppades in i det sista att det inte var sant. Det var tragiskt nog sant, och jag tänkte på den konstiga händelsen en månad tidigare, då jag på en fest, snubblat och vält ett helt glas rött vin över Görans vita skjortbröst.

Kalle har rest till Eritrea, gått i pappans fotspår och träffat flera av alla de unga män som fått födelsenamnet Göran efter den legendariske svensken.

 

Här är några andra som också kommer att signera: Jana Romanova, Julia Borissova, Gerry Johansson, John S. Webb, Martin Bogren, Per Anders Pettersson, Johan Willner, Mårten Lange, Klara Källström och Thobias Fäldt, Tonie Lewenhaupt, och antagligen några till…

På Landskrona bibliotek, ett stenkast från teatern visas utställningen Paris Photo & Aperture Photobook Award 2015.

Här finns dagböcker, familjealbum, kriminalfotografi och poetiska experiment i färg och form. I boken Greetings from Auschwitz visas vykort från kanske den mest kända platsen för tragedy tourism. Vi får se bilder från New Yorks Hip hop scen på 1980 talet, eller frånThe Female Figth Club i Berlin.

Den här utställningen innehåller böcker som ni annars aldrig kommer att få se. De flesta finns inte att köpa i Sverige och många är slutsålda. Den kanske också innehåller några böcker ni aldrig skulle vilja se, men den ger en bra översikt över den internationella fotoboksscenen.

Nedanstående två fotografer kommer också att finnas på signeringen, och alla signerande fotografer kommer att hänga omkring på fotoboksmarknaden mer eller mindre.

Öppen

Fredag 12-22

Lördag 12-22

Söndag 10-18

_DSC0536

 

GBG STATE OF MIND

ISBN9789185639908

STHLM PHONE HOME

ISBN9789185639892

Per Englund

Dokument Press 2016

Två små böcker om två städer. De har ett format som får en att vilja stoppa dem i fickan, som vore de en slags guide böcker till Stockholm och Göteborg.

Men de kanske mer är en slags guide, eller dagbok för Per Englund. Göteborgsboken är enligt förordet tagna med sex digitala kompaktkameror och tre mobiltelefoner. Från 2007, då han flyttade från födelsestaden. Det är lätt att bli besatt av siffror i den digitala världen. Resultaten dyker ju upp där hela tiden, längst upp till höger, eller längst ner till vänster, eller någon annan stans på skärmen.

Således får vi veta att Englund besökt Göteborg 59 gånger sedan flytten, att han tagit 230000 bilder som finns arkiverade på tre hårddiskar i två städer.

_DSC0540

_DSC0539

I den här boken filtreras de där nästan omedvetna barndomsminnena, de där platserna han känner sedan barnsben. Den fjättrade förvridna syrenbusken, De blanka pölarna vid Röda sten. Liseberg som dyker upp här och där. Mycket tonårsrevolt och inte så mycket räknande.

Vi får också en aning om var den ordningsamma sorteringsivern kommer ifrån, i ett brev från föräldrarna. Uppmaningen om att inte micra de frysta saffransbullarna i folieformarna eller upplysningen om var handdukarna hänger är lite gullig.

 

Stockholmsboken är en mobiltelefonbok och det kanske är lite fånigt att påpeka vilken pensel konstnären använt. Men det är ju ändå lite intressant att mobilkameror är så användbara. Vi har redan sett en hel del böcker tagna med mobilkamera. Jerker Anderssons två Phone Diary böcker eller Joel Sternfelds bok I-Dubai som kom ut på Steidl 2010. Kanske är Englunds helt crazy bokserie PARANORMALORAMA tecken på ett nytt sätt att fotografera. Kanske är tiden snart inne när vi skrattar åt Canons D1 och Nikons D5 kameror och ser dem som omoderna dinosaurer, enbart användbara för närgångna sport och konsert fotografer. Det vore i alla fall en vinst för alla snea fotografryggar.

_DSC0538

 

_DSC0537

Men Stockolmsbilderna då…Här är anslaget kanske ännu mer a la Moriyama. Stadens lite slitna skönhet. Alla dessa trappor och grafittin. I bägge böckerna dyker en igelkott upp, symbol för något uråldrigt? Några anonyma kalsonggrabbar är antagligen en självbiografisk vink till modevärlden.

Bägge böckerna är perfekta att försjunka i på tunnelbanan eller spårvagnen när bänkgrannarna stinker vitlök eller är för högljudda.

_DSC0533

Observatören

Emanuel Cederqvist

Arvinius+ Orfeus 2016

ISBN 9789187543579

Bokens omslag visar ett fjällmassiv i Sareks nationalpark Det är ett rött kryss på ett ställe där något som ser ut som en glaciär väller fram.

Är det här han ligger, Manne Hofling, väderobservatören som gav sig av för att hämta proviant åt sig och sin kollega på den ensligt belägna väderstationen vid Påretjokko?

Året var 1917 och hans kropp har aldrig återfunnits.

Cederqvist har besökt den sedan länge övergivna väderstationen. Den är belägen otillgängligt högt ovan trädgränsen. Här är bara sten och en del snöfläckar. Några få moderna väderapparater finns på platsen. När väderstationen var igång krävdes det en personal på två man som gjorde observationer varje timme dygnet runt, året om.

Kvar på platsen finns själva observatoriebyggnaden som är kulturminnesmärkt. Här och där står också märkliga observationsinstrument med namn som termohydrograf och meteorograf. När man ser bilderna grips man av en önskan att besöka platsen som verkar laddad av tidigare generationers kamp för att förstå naturen och vädrets nycker. Men det är antagligen en besvärlig färd. Vi får nog nöja oss med att betrakta bilder av en storslagen natur där människans närvaro bara resulterat i några förvridna stål och träkonstruktioner. Ett landskap så ogästvänlig att man inte riktigt kan förstå hur människor kunnat leva här.

_DSC0535 _DSC0534

Den här boken är en smakbit av en oerhört intressant historia som började 1914 då Axel Hamberg, professor i geografi vid Uppsala universitet, lät bygga den avlägsna väderstationen.

Ibland kan det vara en fotoboks styrka; att låta oss försjunka i bra bilder utan att på en gång behöva ta in hela berättelsen. Vi får stanna till vid själva upplevelsen som fotografen förmedlar.

Boken avslutas med en essä som kortfattat beskriver de dramatiska händelserna 1917 och om väderstationens betydelse

Den som vill nörda ner sig ytterligare i Hambergs liv kan gå vidare med denna länk med fältdagböcker o allt.

 

Tommy Arvidson

Ryska fotoböcker

In Fotoböcker 2015, Fotoböcker 2016 on 10 augusti, 2016 at 03:26

Två nya fotoböcker. Nu har ni också chansen att möta de två fotograferna på Landskrona fotofestival den 19-20-21 augusti.

juloms

Dimitry

Julia Borissova

Egen publicering 2016

Borissova har gjort en bok som handlar om myter. I bilder från en liten sömnig rysk stad klipper hon i en grov collagestil in bilder från kyrkor och kloster.

Titeln Dimitry anspelar på en händelse på 1500-talet under Ivan den förskräckliges regim i Ryssland. Hans son dog av ett knivhugg. Olycka säger somliga, mord säger andra. Saken blev aldrig utredd och är fortfarande föremål för mytbildning i Ryssland.

Och kanske går vi just nu mot en tid då myter och rena lögner sprids som aldrig förr. I offentligheten sprids massor av felaktiga påståenden utan att bli emotsagda.

julinsid1julin2jul3

Bokens bilder beskriver ett samhälle i upplösning. En stor sten spärrar plötsligt av huvudgatan, en person springer genom en bild men är samtidigt ett urklipp ur en kyrkomålning, som i en dröm.

Själva boken är ett konstverk, handbunden i 100 ex. med ett djupt sår, skuret i omslaget. En mycket vacker bok.

omslJana

Waiting

Jana Romanova

Egen utgivning 2015

ISBN 9785990659216

Ibland blir man rent lycklig över vilka knasiga idéer en del fotografer kommer på. Jana Romanova har dessutom genomfört sin något udda idé.

Hon bestämde sig för att fotografera par som väntade barn. Inget konstigt med det, men hon kontaktade varje par och bad att få sova över hos dem. Tidigt på morgonen klev hon upp på en trappstege vid deras bädd och fotograferade de sovande paren. Det blev till slut 40 bilder. Och 40 par. En bild för varje graviditetsvecka. Om man tittar noga kan man se att de olika kvinnorna är i olika stadier i sin graviditet. Ibland hajar man till när man märker att mannens mage är lika stor som kvinnans. Solidaritetsgraviditet?

Boken ger en realistisk och lite humoristisk bild av det ryska samhället. Trångbott men ganska mysigt. Dessutom är det fint att se hur människor visar ömhet mot varandra, även i sömnen.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Janain1janain2janain3

 

 

Carpe fucking diem

In Fotoböcker 2016 on 8 augusti, 2016 at 12:48

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 12.37.05

Elina Brotherus

Kerher Verlag 2016
156 pages
ISBN 978-3-86828-626-7

 

Tänk om fler människor hade kunnat göra vad den finska konstnären Elina Brotherus gör med sitt lidande: kanalisera och blottlägga det i desperata och orädda självporträtt. Boken Carpe fucking diem tar avstamp i fotografens egna försök till att få barn, en utdragen procedur som varade i fem år. Hon använder sig av den kristna mytologin och refererar till bebådelsen och jungfru Maria, men ängeln Gabriel visar sig dessvärre aldrig för henne. Hon förblir barnlös.

Brotherus fotografier är inte smidiga eller lättsmälta. Jag kan tänka mig att hennes långsträckta sörjande över ett ofött barn och ett uteblivet moderskap kan provocera. Men dessa fotografier baseras inte på ett uttänkt koncept, de har inte producerats för att presentera en smart tes, och det är just den okorrigerade kvaliteten som gör dem så såriga, individuella och träffande, som om Brotherus inte har haft något annat val än att pressa ur sig sin hutlösa förtvivlan inför allmän beskådan.

I bild efter bild rivs tristessen, ensamheten och ilskan upp. Ibland tappar jag andan – för det är hiskligt vackert. Inga essäer ingår i boken men det behövs inte heller – bildmaterialet är självbärande. Prunkande blommor, som nästan ter sig som ett slags hån i all sin fruktbara skönhet, varvas mellan uppgivna porträtt av Brotherus själv, ofta naken, väntande med en graviditetssticka bredvid sig. Hon är ständigt utlämnad medan hennes partner inte avbildas lika ingående, ibland döljs han bakom olika objekt. Därtill följer flera naturromantiska fotografier som präglas av lustfylld växtlighet – skogar, parker, havslandskap – och ibland uppenbarar sig Brotherus mitt i dem som en isolerad punkt.

 

Boken är näst intill perfekt: formgivningen är genomtänkt och smakfull, bilderna följer på varandra i en mjuk och vilsam rytm, men Brotherus verkar däremot inte må särskilt bra, och det är just denna kontrastverkan som gör denna bok så oumbärlig. Jag läste i en intervju någonstans att Brotherus likställer smärtan som kommit ur barnlösheten med den man upplever efter att någon man älskar har gått bort. Allt runtomkring forsätter att leva, solen går upp, fåglarna kvittrar, fast det känns ofattbart, som om det egentligen inte borde vara möjligt, eftersom allt istället borde ha vittrat sönder och dragits ned i en djup avgrund. Just denna bitterljuva igenkänning väcks när man bläddrar i Carpe fucking diem, som förövrigt har en mycket passande titel.

Sara Arvidsson