Daido Moriyama. Super Labo.2011.

Hade Daido Moriyama varit en skönlitterär författare så hade han varit en omskriven Nobelpriskandidat i många år nu. Han gjorde sin första fotobok 1968 och har idag en verkslista som omfattar ett hundratal böcker. Visserligen en del omtryckningar och nyutgåvor men ändå! Han anses allmänt tillhöra de där tio- tjugo mest betydelsefulla fotograferna i världen.

Men i svenska medier är han knappast omnämnd. Så är det med fotografin, världens största och mest spridda konstform. Den är märkligt anonym och undanskymd. Kultursidornas ointresse och okunskap om fotografi är monumental.

Moryama har under hela sin mer än fyrtioåriga karriär mestadels fotograferat i svartvitt. Hans råa grovkorniga gatufotografi har inspirerat fotografer världen över. Denna lilla samling färgbilder är även de ganska befriade från färg.

Med en frustande energi kastar sig Moriyama över cementtrappor, rostfritt stål och de konstfullt ihoptrassalade el eller telefonledningar i skyn som Japan verkar vara fyllt av. Ibland ställs detaljer ur stadsbilden emot varandra på ett humoristiskt sätt. Vem hade kunnat tänka sig att ballongskulpturer och avloppsröret till en pissoar har samma vindlande formspråk?

Ibland blir bilderna svårlästa, man ser helt knappt vad det föreställer. Bilderna blir till en slags symboler för både det lockande och det skrämmande i den urbana miljön. Men ändå förmedlas tydligt fotografens fascination och kärlek till den skitiga och röriga storstaden. Det här är fantastisk fotografi förpackad i en liten vacker oansenlig bok. Man kan bara hoppas på att Moriyama hinner göra hundra böcker till.

Tommy Arvidson fotograf och skribent i Malmö

P.S! håll utkik  på Förlaget Super Labos hemsida. Idag (25.5.2011) släpper man en ny bok med J H Engström och till hösten kommer en Anders Petersenutgåva.

Kjell Törmä. Nordkalottens Ord och Bild. 2010

Kiruna har en speciell plats i mitt hjärta trots att det är mer än trettiofem år sedan jag flyttade därifrån.  I takt med att åren går lockar barndomsstaden mer och mer. På avstånd är lockelsen som störst. Det är en spännande stad, både miljömässigt och när man tänker på allt som händer. Men när jag besöker staden, vilket jag gör några gånger per år, så inser jag att det har gått för lång tid. Med lite sorg i hjärtat inser jag att Kiruna inte längre är min stad. Med detta som utgångspunkt tar jag mig an Kjell Törmäs bok Ögonblick i Kiruna 2009-2010.

Kiruna har en stolt dokumentärfotografisk tradition. En av Sveriges största fotografer genom tiderna, Borg Mesch, har gjort stadens födelse till stor konst. Vildmarkens omdaning till gruvmetropol har för evigt blivit en del av Kirunas och Sveriges kulturarv i och med Borg Meschs fantastiska fotografier.

Nu står gruvmetropolen inför en ny stor omdaning. En stad ska flyttas.

Sommaren 2009 fick journalisten Kjell Törmä i uppdrag av Kiruna Kommun att dokumentera staden och dess innevånare innan den stora flyttens påverkan blir oåterkallelig.

Nu, drygt ett år senare, har 2075 bilder levererats till det stora arkivet och av dessa har 376 valts ut till denna bok.

Vad ska man ta med? Vad är det som är viktigt att bevara för framtiden?

Törmä har varit överallt och hela tiden. Vi får se vyer över den vackra staden från alla vädersträck och årstider. Gruppbilder på byggnadsarbetare, teateramatörer och hockeyungdomar blandas med bilder från näringslivsgalor och andra evenemang. Det är en slumpmässig men ambitiös bildväv från framförallt det offentliga rummet.

Idag känns bilderna ganska ointressanta. Förutom vissa undantag finns det ingen gestaltning som leder tanken utanför bilden, som väcker frågor och funderingar. Det är bilden här och nu. Kiruna här och nu. Det är imorgon som bilderna kommer att växa och väcka tankar om hur det var. Det blir bilden där och då. Det blir Kiruna där och då.

Det viktiga med detta arbete är ju inte de enskilda bilderna utan att de finns samlade och tillgängliga.  I det stora arkivet är en stor mängd bilder bättre än en liten men i bokform borde urvalet varit hårdare.

Kjell Törmä har bidragit med en viktig bit i det framtida pusslet. Men i motsats till Borg Mesch är han långt ifrån ensam. Goetheinstitutet i Tyskland, Norrbottens Museum, enskilda konstnärer och andra fotografer jobbar också med att gestalta stadsomvandlingen på sitt sätt. Förhoppningsvis på olika sätt. Ju fler desto bättre.

Anders Alm, fotograf i Luleå