Archive for the ‘Fotoböcker 2013’ Category

Photopaper 10/11/12

In Fotoböcker 2013, Fotoböcker 2017 on 6 februari, 2017 at 05:58

potopaper

Kassel Photo Festival, 2017

Fotoboksfestivalen i Kassel är en av de mest välkända för fotoboksentusiaster. I år ligger man lite lågt i Kassel och skickar istället ut sin Best Photobook och Dummy-Award utställning på olika festivaler runt om i Europa. Böckerna kan ses bland annat i Istanbul, Lodz och Moskva. Men nästa år firar man 10 års jubileum i Kassel.

Festivalen producerar också en tidskrift. De utkommer med tre nummer varje kvartal. Där bjuder man in prominenta personer från fotoboksvärlden och låter dem välja ett arbete som de tycker förtjänar uppmärksamhet. Här får vi ta del av t.ex Marin Parr, Araki och Nan Goldins okända favoriter. Varje häfte är på 16 sidor. Och man får också med varje sändning, en affisch.

I det senaste paketet kom Thomas Balchers solrosor i svartvitt, en bildserie som är tekniskt perfekt, med lite solarisation för att göra det hela lite mer mystiskt. Men tyvärr så blir resultatet ganska tråkigt. Sådana där bilder som man bläddrar förbi och och tänker: Herregud vad folk håller på! Nästa tanke blir: Lena Granefelt gör det där mycket bättre och hon presenterar dessutom en tanke med sitt arbete.

Hideka Tonomura är en ung kvinnlig japansk fotograf som tycker det är kul att visa sig naken och att pilla på sig själv här och där. Det som är intressantast är varför Simon Baker som är curator för Fotografiavdelningen på Tates i London gillar de här bilderna. In bildtext utgjuter han sig om det lekfulla och gränsöverskridande. Jag tror det är så enkelt som att han tycker det är en snygg tjej.

Det tredje häftet är det mest intressanta. De innehåller ett utdrag ur den spanska fotografen Carlos Spottorno och journalisten Guillermo Abrils bok La Grieta/the Crack.

lagrietain

Spottorno och Abril har gjort en slags serietidning om den flyktingkatastrof som pågår i Medelhavet. Färgerna är nertonade till just den rätta serietidningskänslan. Ett slags brus ger ett intryck av billigt dagstidningspapper. Det här är ett väldig annorlunda sätt att presentera bildjournalistik på, och det kunde ha blivit hur fel som helst. Men det här blir helt rätt!

Den faktatäta texten blir presenterad i korta rutor som ligger på bilderna. Man har inte använt sig av pratbubblor ( åtminstone inte i detta utdrag från boken). Och det tror jag är helt rätt. Faktarutorna blir journalistens berättarröst. Det gäller att balansera på den där tunna linjen mellan seriemediets fiktion och nyhetsmediets sanning.

När man rapporterar om en nyhetshändelse så brukar rapportörerna, fotografen och skribenten hålla sig i bakgrunden men här berättar de utförligt om vilka problem de har för att komma in på platser, eller för att få intervjua och fotografera.

lagrietadetalj

I en tid då vi översvämmas av information och nyheter måste man hitta nya sätt att rapportera om dramatiska nyheter. Den svenske fotografen Kent Klich har använt sig av överraskande grepp i sina rapporter från konflikten mellan Israel och Palestina. Spottorno har i en tidigare bok / tidning skildrat de sydeuropeiska länderna Portugal, Italien, Grekland och Spanien. I en form som liknar ett ekonomimagasin berättar han om den ekonomiska kris som dessa länder hamnat i. Tidningen heter The Pigs och utkom 2013.

pigs

Photopaper prenumererar man på här.

Hela boken La Grieta/ The Krack hittar man här.

The Pigs är slutsåld och återfinns på Amazon för hutlösa priser

 

Tommy Arvidson,fotograf och skribent i Göteborg

Osynligheter/ Korrespondenz

In Fotoböcker 2013 on 23 januari, 2017 at 01:39

Väggar är något som skyddar oss och som ger oss trygghet

Väggar bär nästan alltid på en historia om vi betraktar dem uppmärksamt. Råa cementväggar bär ofta spår av de plankor som har varit väggens gjutformar.

Putsade väggar har ofta sprickor som för att påminna oss om att ingenting är beständigt. Hus rör sig, är hela tiden på väg någon annanstans.

Här presenteras två böcker som vi kan anta inte har något med varandra att göra men som ändå på något sätt korresponderar med varandra.

johansson-1

Osynligheter

Karl-Johan Stigmark

OEI Editör 2016

ISBN 9789185905836

Stigmarks släkt härstammar från Amsterdam , de judiska kvarteren vid Jodenbreestrat. Under andra världskriget tömdes kvarteren på sina innevånare, få återvände. Hans släkt utraderades nästan helt under krigsåren.

johansson-3

Bokens första del innehåller bilder från dagens murar och väggar i den del av Amsterdam där han släkt en gång bodde. Sprickor och flagnad puts får stå som symbol för ett minne som långsamt vittrar bort.

johansson-2

Bokens andra del innehåller vykort och familjebilder varvat med märkliga pappersinstallationer med snörstumpar och svårtydda meddelande skrivna i cirklar. Avslutningsbilden, ett vitt lakan förebådar minnets utslocknande.

 

 

 

johansson-4

 

Korrespondenz

Håkan Granath

Jan Kjellin

Granath Förlag 2017

johansson-6

Även betongen, som vi betraktar som solid, läcker. Det kryper fram förkalkningar och vatten genom sprickor. Växtlighet kryper upp för väggarna och kommer att leta sig in genom minsta hålighet och så småningom spräcka betongen.

johansson-5

Som kontrast till de dystra väggbilderna står bilder på ett gäng glada grabbar som som tycker att flaskan och ett dragspel det är det som gör livet värt att leva. Bilderna har köpts på ett antikvariat och föreställer tyska soldater på permission under andra världskriget.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Dance me/Dansa mig

In Fotoböcker 2013 on 13 januari, 2017 at 09:50

dansamig2

Dance me/Dansa mig

Håkan Elofsson
Bokförlaget ETC

Det jag håller i min hand är en stor orange bok med tjocka pärmar och en vacker schweizisk bindning där linnetråden ligger i öppen dager. Titeln är Dance me/Dansa mig.

dansamig1
Jag gillar att dansa. Jag gör det inte ofta men det kan bli bugg, schottis, vals eller kanske en gammaldags discofridans. Jag har också provat att dansa tango och samba, flamenco däremot har jag bara upplevt som åskådare. Dessa tre sista danser är temat i Håkan Elofssons bok Dance me/Dansa mig.
Håkan Elofsson är gammal i gemet. Jag träffade på hans fotografier för första gången på 80-talet i ETC, tidningen där Sveriges dåvarande fotografelit var ständigt återkommande gäster. Elofssons bilder från Latinamerika gjorde ett stort intryck på mig som nybakad fotograf.
Bokens inledande text är skriven av Elofsson och handlar bland annat om när ETC skickade honom till Buenos Aires 1983 för att göra en serie reportage tillsammans med reportern Lars Palmgren. ETC gick samtidigt i konkurs och pengarna frös inne. Det var i samband med detta som Elofsson upptäckte Tangon, som också är den dans som första kapitlet handlar om.

dansamig3_tango
I en serie mjuka svartvita fotografier berättar fotografen om sitt möte med den Argentinska tangon. Bilderna utstrålar ett stort allvar och vemod. Människorna verkar inlåsta i sig själva trots att dansen är en pardans. Förutom dansbilder gestaltas Tangon av stadsmiljöer, porträtt och detaljbilder, allt med ett omisskännligt analogt uttryck.

dansamig4_samba
Bokens andra del handlar om Samban och då kommer färgen in. Plötsligt blir det närmare, svettigare och mer sensuellt. Nu interagerar människorna med varandra. Kroppsspråket och dansens rörelser för människorna samman. I Samban, skriver Elofsson, finns inget igår eller inget imorgon, det finns bara nu.
I tredje kapitlet som är Flamencons del har bilderna återigen blivit svartvita. Dansen verkar användas till att visa upp sig för att förstärka sitt symboliska kapital. Jag har aldrig tänkt på släktskapet mellan Flamencon och tjurfäktningen men i Elofssons bilder blir sambandet uppenbart. Det handlar om att stirra döden i vitögat och om att nedlägga ett byte.

dansamig5_flamenco

De gånger jag försökt mig på danser med rötterna i den latinska kulturen har min kropp sagt nej. Min stela och hämmade nordiska kropp har sagt åt mig att nu går det för långt. När jag ska ta ut svängarna på detta sätt känns det onaturligt. Däremot känns det helt naturligt när den dansanta Håkan Elofsson för och man har lite avstånd både i tid och rum.
En marginalanteckning. I mitt exemplar har limmet trängt ut på flera av uppslagen och klistrat ihop sidorna inne i vecket med små rivskador som följd.

Anders Alm

No Date / Sunshine and shadow

In Fotoböcker 2013 on 3 januari, 2017 at 06:43

triom

No Date

Trinidad Carrillo

Art and Theory Publishing 2016

ISBN 9789188031129

helgao

Sunshine and shadow

Helga Härenstam

Sailor Press 2016

ISBN 97891983573

Manliga fotografer ger sig gärna ut på äventyr, gärna långt bort i världen, Kvinnliga fotografer och skildrar omsorg och vardagsliv, gärna med sina närmaste anhöriga. Och då tänker jag inte specifikt på de här två böckerna. De böcker jag kan minnas om män som skildrar omvårdnad är Johan Bävmans bok om barnlediga pappor och Johan Sundgrens, I lampans sken. Men de bägge skildrar mer en social företeelse än ett mänskligt tillstånd.

Jag bara tittar slumpvis i min bokhylla.

Manliga: Min tid, Deutschland, I Asiens tid, White sea -Black sea. Field studies, November reise, Flodfarare, Subway…

Kvinnliga: , Minne, Muisto, Memory, Holding, My brother Guillaume and Sonia, Midnigth Milk…

Ja, det finns naturligtvis exempel på motsatsen, men att det ofta går att skilja på kvinnlig och manlig fotografi är väl ändå nästan ett slå-in-öppna-dörrar-påstående. Och när jag ändå tänker på det här, hur många fotoböcker med andra än amerikanska eller europeiska upphovspersoner med medelklassbakgrund har du i din bokhylla? Man kan fundera lite på varför det är så…

 

Carrillo tar sin avstamp i guden, eller kanske rättare sagt det omättliga vidundret, Molok. Omnämnd i bibeln och föremål för offerriter med små barn verkar det vara en särdeles ruskig figur.triniin1

Med sina rötter i Sydamerika skildrar fotografen omvärlden med något som kan betecknas som magisk realism. Barn som hålls över vatten eller leds in i håligheter i träd. Det finns en otäck krypande känsla i många av bilderna. Men som en kontrast till det finns det oändliga öppna havet och himlen som på några sidor reduceras till bara blått.

trinibla%cc%8a

Härenstam har använt sig av en slags Dickensk prolog till varje kapitel i boken, det kan låta så här.

Chapter 9. In which we get blinded by the sun and celebrate with balloons and pizza until the dead awaken.

helgain1

Det finns ett drag av sommarlov och tokigheter, som ett kuddkrig nära vattnet, som slutar i ett dunkaos. Eller vad man kan upptäcka på gamla vindar. Barnen trallar omkring, och man kan kissa utomhus. ( Något vi inte har sett i svensk fotolitteratur sedan Trulsa kissar på bryggan i Anna Riwkin- Bricks Trulsa hos mormor från 1955). Det vilar en slags oskuldsfullhet över det hela.

helgain2

Det är en bok fylld av små vardagliga händelser och noteringar i den närmsta familje och vänkretsen. Man skulle kunna kalla det en dagbok om inte så många andra fotografer redan hade paxat på det ordet.

Och ÄNTLIGEN! måste man nog ändå utbrista, även om jag inte tycker att man skall framhäva könsfördelning jämt och ständigt. Men det är värt att notera att dessa böcker gjorda av två kvinnliga fotografer också är utgivna på förlag med kvinnliga ägare/redaktörer.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Across the bridge/ Radius 500 metres.

In Fotoböcker 2013 on 16 december, 2016 at 08:40

 

 

 

img_0479

Across the bridge

Simon Johansson

Journal 2016

ISBN 9789187939167

Jag vet inte, börjar väl bli gammal, men jag kan bli så där varm om hjärtat när jag får se en riktigt bra berättelse där alla bilder får en att bara sitta och glo. Det här är bilder som har det avgörande ögonblickets magi, men utan att göra något väsen av just detta faktum.

Det här fotografi som berör mig, sen må vildsinta experimentalister härja om den Andre, klippa, klistra och göra eleganta piruetter, och grubbla över vad fotografi egentligen är. ( många gör träffsäkra iakttagelser och ger aha upplevelser, det skall erkännas). (Och ARKIV, jag tittar åt ett annat håll när jag ser den beteckningen.)

Men när den svartvita stillbilden används för att berätta en historia som man känner är äkta och som upphovsmannen brinner för, då måste man bara sätta sig ner och småleende ta emot.

img_0482

 

 

Simon Johansson har varit halvtidsboende på Öland i många år. Någonstans i trakterna av Dyestad och Sättra. Två små orter på östra sidan som till och med Google maps måste klia sig i huvudet innan den finner.

Här logdansas det och här får man den där känslan av att man kan släppa ut ungarna på morgonen, och så kommer dom hem när dom blir hungriga. Även om storstadspulsen tränger på med lite LIVE STRIPTEASE. Men intresset från ortsborna verkar minimalt.

img_0480

 

 

 

Johansson har porträtterat gamla och unga. Det finns kärlek och energi i bilderna, och utan att fotografen och den avporträtterade har gjort sig till.

I berättelsen finns fotografens självupplevda kärlekshaveri insprängt. Dels som en notis i en för övrigt strålande inledningstext ( Varför skriver inte fler fotografer själva i sina böcker?), dels i ett antal bilder på den kvinna han förlorat ( om jag nu tolkar det hela rätt). Just den sidoberättelsen gör mig lite generad, som om jag tittat i en privat dagbok.

img_0483
Radius 500 metres

Terje Abusdal

Journal 2015

ISBN 9789187939129

Bokens författares farfar var under 1970 och 80 talet bensinstationsföreståndare i ett litet samhälle ungefär 30 mil sydväst om Oslo. Här i Evjemoen, medverkade han regelbundet som skribent och fotograf i lokaltidningen. Hans sätt att fotografera beskrivs som ” stå där och håll den”. Det är nyskjutna rävar, krockad bilar, gubbar med blomsterkvastar, älgar som slaktas, solrosor som växt sig höga och lusekoftor och lusekoftor i rad.

img_0486

Bilderna visar att den gamla regeln gäller, den som säger att om man bara låter bilderna ligga tillräckligt länge så blir dom intressanta. Vi får en nostalgisk tillbakablick på ett Norge före oljeinkomster och invandring. Jo, där sitter visst en lite mörkhyad kille på en bild, det är nog en turist.

Själv uppvuxen i Tierp känner jag naturligtvis igen mig. När det berättas om farfadern som glatt körde bil utan körkort innanför kommungränsen ” eftersom han och länsman hade varit motståndsmän under kriget”. Då minns jag Anna Q i Tierp som vid högertrafikomläggningen sade; Det lilla jag kör, kan jag gott fortsätta köra på vänster sida.

Det kanske inte var bättre förr men det var ibland lite enklare.

Det här är väl inte en bok för den estetiskt finsmakaren, bilderna är kanske inte vad man skulle kalla vältagna. Men dom vinner på nostalgifaktorn. Dessutom är boken fint formgiven. Den ger en sådan där vill-ha-känsla, utan att man vet riktigt varför.

Tommy Arvidson

I listornas tid…

In Fotoböcker 2013 on 7 december, 2016 at 07:10

Photoeye

Det är dags att sammanfatta året. Vilka böcker har varit mest intressanta? Idag kom Photoeye, den amerikanska nätbokhandeln med sin lista. Man har låtit 25 personer inom fotoboksvärlden lista sina tre favoriter. Martin Parr, Christina de Middel, John Gossage och Alec Soth är några av de mest omtalade. Men här återfinns curatorer, fotografer, ledare för fotoskolor m.m.

Jag är förstås genast nyfiken på vilka svenskar som har blivit uppmärksammade av den internationella juryn. Den svenske jurymedlemmen, Förläggaren Tony Cederteg har valt Gerry Johanssons bok Tokyo.

Skribenten Christopher J Johnson, från Santa Fe, har inkluderat Jenny Källmans, The Rectangle’s Sharp Stare,utgiven av Art and Theory, bland sina favoritböcker för året.

En bok som flera bedömare uppmärksammat är ZZYZX av Gregory Halpern utgiven av MACK.

Det är en bok med landskapsfotografi, skulle man kunna säga, men kanske i vidare mening. Både dröm och verklighet, enligt en bedömare.

Man kan konstatera att det är ett brett begrepp; fotoböcker. Här återfinns historiska tillbakablickar, found pictures, små poetiska böcker i upplagor på 50-100 ex och storvulna arkitekturböcker.

En trend som verkar stark är den dokumentära, där man inte bara inkluderar fotografi utan öser på med dokument och tecknade bilder. Allt för att göra berättelsen så mångfacceterad som möjligt.

 

Photobookstore

är en engelsk nätbokhandel som också gett sig in i listornas värld. Göteborgsfotografen Crister Erling lyfter fram Martin Bogrens nya bok, Italia utgiven på Max Ström.”Reminding me in part of italian neorealist cinema, this book feels very much like it’s about an Italy that is more like a place for dreams and longing than a factual geographical place.”

The Source

 

är en irländsk nät och pappersfototidning. Där fick jag äran att lista världens tio all time bästa fotoböcker. Både jag och de flesta av mina medrecensenter insåg att det var en omöjlig uppgift. De flesta, så ock jag, listade sina favoriter. Så här blev min lista :

ska%cc%88rmavbild-2016-12-07-kl-18-23-04

När New Yorksidan Artbook listar de intressantaste fotoböckerna under året så dyker där faktiskt upp Martin Bogrens Italia.

Jag tycker listor är intressanta att titta på, de plockar lite grand russinen ur kakan. Men det stora problemet är att vi sällan få se alla dessa böcker.(att kolla på en pdf räknas inte riktigt) Man vill hålla i dom, de är fysiska objekt.

Förra året visades alla nominerade till Paris Photo and Aperture Photobook award på Landskrona Fotofestival. Om turneplanerna stämmer och budgeten håller så kommer den 2016 års upplaga av utställningen också till Landskrona. Håll utkik på Landskronafotofestival

Tommy Arvidson

 

Paris i november del 2

In Fotoböcker 2013, Fotoböcker 2015 on 12 november, 2016 at 07:24

Off print är den stora mässan för foto och konstböcker. Efter att ha vandrat runt bland de mer än hundra utställarna inser jag att man måste välja. Här finns mycket intressant men också en hel del som gör att jag kommer att tänka på den där recensenten som en gång i sin text räknade ut hur mycket skog man skulle sparat om man låtit bli att trycka just den boken.

Men att få se böckerna från Morel Books, GOST books, Here Press med flera är en upplevelse. Att se bilder på nätet kan aldrig mäta sig mot den äkta varan. En portugisisk förläggare sade,- Detta är Europas, ja kanske världens, största fotoboksmässa och det är bara här du kan ta del av ett så här stort utbud av böcker.img_0407 img_0408 img_0410

Man kan naturligtvis göra böcker om allt. Defective carrots av Tim Smyth är utgiven på det lilla enmansföretaget Bemojake är en fin liten bok om de grönsaker som inte lyckats så bra här i livet.

För oss nordbor är naturligtvis boken Folklig idrott av intresse. Den grundar sig på material som en Finsk etnolog , Maximilian Stjejskal, samlade in i slutet av 1920-talet. Han reste runt i svenskbygderna i Finland och samlade in exempel på de folkliga idrottsutövning som man kunde finna på landsbygden. Armbrytning eller Sitta på en planka och slå på varandra med kuddar, är några exempel.img_0378 img_0379Boken är utgiven på det franska förlaget Edition Patric Frey tack vare Stejkals barnbarn Marie.Isabel Vogel och hennes make. Alain Rappaport.

img_0381

Så här ser det ut på konsthögskolan i Paris en helg i november.

 

Tommy Arvidson

Paris,november,del 1

In Fotoböcker 2013 on 11 november, 2016 at 10:28

Årets stora fotoevenemang i Paris är i full gång. I år skulle det egentligen varit Mois de la Photo, fotomånadsbiennalen, men den år flyttad till våren och blir en anledning till att besöka Paris våren -17.
Men de aktiviteter som pågår räcker och blir över. Paris Photo, alla fotoutställningar moder, är i år ännu mer fullknökad med gallerier och förläggare än vanligt. I år kan man se tre svenska bidrag. Stockholmsförlaget Art and Theory är på plats med en faksimil av Christer Strömholms Poste Restante i inte mindre än 4 olika versioner. Svenska, engelska och franska samt en samlarutgåva komplett med prislappen från Domus på baksidan. Fem kronor kostade den 1967.

Galleriet Grundemark-Nilsson ställer ut Inca och Niclas Lindegard och Holmströms fortsatta äventyr i naturen. Här finns också verk av Margot Wallard och Sacha Weidner. En stolt och glad Nina Grundemark konstaterar redan på torsdagen att merparten av bilderna redan är sålda.

Galleri Nordenhake visar bilder av den bortgångne Berlinfotografen Michael Schmidt.

Paris Photo som helhet är sig likt, en blandning av vildsinta experiment och klassiska bilder , ofta till höga priser. En 18×24 kopia från Robert Franks The Americans projekt kan man få för 125 000 dollar, men då är den också signerad och inramad. Roger Ballen och danske Asger Carlsen visar bilder som liknar inget annat. Sök på deras respektive hemsidor och lägg ihop det. Det har också blivit en bok på Londonförlaget Morell Books.

Idag väntar besök på den stora bokmarknaden Offprint, more to come……

Tommy Arvidson

Fotoböcker i Landskrona del 2.

In Fotoböcker 2013 on 12 september, 2016 at 01:22

fai1

fai3

Faith

Magnus Westerborn

Egen publicering 2016

ISBN 9789197976923

Staden Faith i Syd-Dakota, USA har en egen Rodeoarena. Westerborn har undersökt den amerikanska kulturen såsom vi känner den från filmer och TV. Men han tränger bakom fördomarna och visar ömsinta bilder på på människor som har den märkliga hobbyn att rida på vilda tjurar och hästar.

Dessutom med schweizisk bindning, vilket alla fotoböcker borde ha.

joh1joh2

 

 

Trace: Skåne

John S. Webb

Pequod Press 2015

ISBN 9789186617356

Detta är en, de raka horisontlinjernas bok. Det kan låta som om det vore lite enahanda bilder, men icke! Horisonterna ligger där som en slags refräng i ett musikstycke hela tiden erbjuder nya infallsvinklar och som man ständigt blir överaskad över och förtjust i.

I en avslutande essä får vi ta del av synpunkter om lite av varje, såsom man tänker när man är på vandring.

 

 

 

bor1bor2

DOM (Document Object Model)

Julia Borissova

Egenproducerad artist book (75 ex)

En liten modell, i storlek som en skokartong, av ett bostadshus placeras ut på de mest osannolika platser. På stränder, under buskar i trädgårdar, flytandes på isflak. Detta kombineras med drömlika bilder. Interiörer där äldre fotografier placeras in i rumsbildningar som ibland försvinner i ett dis.

På små flikar har olika personer fått berätta vad de värdesätter med ett hem.

Detta är en välgjord bok som förmår begreppet fotografi att expandera bortom det avgörande ögonblicket. En bok om minnen, drömmar och förhoppningar.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

 

 

 

Vem är Cristina De Middel?

In Fotoböcker 2013, Vem tusan är...?, WAZZUP? on 8 juni, 2016 at 11:31

Vem är Cristina de Middel?

Det är något konstigt med fotografi. Folk som inte är specialintresserade känner på sin höjd till Lennart Nilsson eller Brutus Östling. Om du istället frågar någon som är det minsta kulturintresserad om vilka är Joyce Carol Oates eller Kristina Sandberg så har de flesta koll på vilka det är.

Häromdagen nämnde jag Anders Petersen för en person som har konst som sitt yrke. Noll koll…

Men å andra sidan, jag har väldigt dålig koll på konstnärer som arbetar med fotografi, eller rysk fotografi eller…. Det verkar som om vi fotointresserade också har en massa blinda fläckar. Och det kanske har sin förklaring i att fotografi är inget allmänkulturellt samtalsämne. Man får leta sig fram till de fotografiska arbeten man gillar. Det är inte så att man råkar läsa något på DNs kultursida eller har sett något på kulturnyheterna.

När jag berättar att Cristina de Middel kommer till Landskrona Fotofestival möts jag ofta av en frågande min. När jag säger Afronauts så får jag lite fler igenkännande miner.

Så nu berättar jag; Att de Middel kommer till Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagarna, det är ungefär lika stort som om Zadie Smith eller Joyce Carol Oates skulle komma till bokmässan.

2011 hade hon en längre tid varit missnöjd med sitt arbete om bildjournalist. På sin blogg publicerade hon de bilder som inte riktigt passade in i de journalistiska uppdrag hon skickades ut på av sina uppdragsgivare.

När hon med hjälp av ett stipendium tog ett sabbatsår från den redaktionella världen började hon leta efter intressanta berättelser. På en lista över historiens galnaste experiment fann hon på första plats det Zambiska rymdprogrammet. När Zambia 1964 blev självständigt, ville man visa världen vad man kunde åstadkomma. Man beslöt sig för att skicka en kvinna, två katter och en missionär ut i rymden. När UNESCO vägrade skjuta till pengar och rymdkvinnan blev gravid avbröts dock det hela.

unspecified-2

de Middels mormor fick i uppgift att sy rymddräkter som var en blandning av NASA och afrikansk folklore. Som rymdhjälmar använde hon kasserade gatlyktor och motorcykelhjälmar. Bokens bilder togs till största delen i och runt hennes hemstad i Spanien. Hennes vänner fick agera statister. Hon hade vid det tillfället aldrig besökt Zambia, eller ens Afrika.

Boken fick titeln Afronauts och gavs ut på eget förlag. Försäljningen gick till en början trögt. Men när hon nominerades till Apertures First Photobook award och senare Deutsche Börse Photography Prize sålde upplagan på tusen exemplar snabbt slut. Idag kan man med lite tur hitta ett exemplar på Amazon för ungefär tiotusen kronor. Men en ny upplaga är på väg…

unspecified

Efter den stora framgången med Afronauts fick hon möjlighet att göra en bok åt ett förlag. Hon valde att göra en bok med gatufotografi från New York. Men hon regisserade de människor hon mötte så att bilderna framstod som hämtade ut den kända musicalen West Side Story.

unspecified-1

Och på det viset har hon fortsatt att arbeta. Boken This is what hatred did grundar sig på en skönlitterär afrikansk bok som handlar om en ung pojke som går ut i skogen och umgås med andar. Man kan säga att De Middel arbetar i någon slags gränsland mellan fiction och verklighet.

En anledning till att besöka Landskrona Fotofestival den 19-29 augusti!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf

 

Bilder ur Arfonauts och This is what hatred did (foto Cristina de Middel)

www.thisbookistrue.com and www.lademiddel.com