Archive for februari, 2018|Monthly archive page

Svettig vår för fotoboksentusiaster!

In WAZZUP? on 19 februari, 2018 at 06:15

pågen01.06

Under våren kommer en hel rad arrangemang som handlar om fotoböcker, Håll i er:

24 februari – 6 maj 2018

PUBLICERAT

Fotoboken i Sverige, på Hasselblad Center i Göteborg

Utställningen innehåller 200 titlar och urvalet är gjort utifrån tre teman: Samhället, Jaget och Bilden. Man får bläddra i böckerna, meddelas det från utställarna. Hela listan på böcker finns här. Det är en imponerande genomgång av den svenska fotobokshistorien. Självklart så kommer urvalet att diskuteras, men jag tycker att det är ett verkligt allsidigt urval. Klassiker blandas med sådana som är på gränsen till stolpskott. (Men intressanta stolpskott!). Man saknar en del, men här återfinns också sällsynta och verkligt smala titlar. En sak undrar jag dock lite över; Det är väldigt få naturfotoböcker med i utställningen. Det är ju en stor genre. Brutus Östling är nog en av få som lyckas sälja i upplagor omkring hundra tusen ex. Tore Hagman och Peter Gerdehag är också storsäljare. Och håller hög kvalitet. Jag skriver sällan om naturfotoböcker här på bloggen. Det är som om den konstarten lever i någon egen värld.

 

 

10 mars

Fotoboksdagen (då vinnaren av Svenska fotobokspriset kommer att offentliggöras)

Det blir en dag fylld av föreläsningar, bokförsäljning och annat på Hotel Hilton Slussen i Stockholm. Neva Books meddelar att de kommer att vara på plats.

Key Note Speaker, som det heter ute i stora världen, blir reklammannen, fotoboksentusiasten, publicisten Erik Kessels från Holland. I sin senaste bok diskuterar han fenomenet dick-picks. Eller diskuterar, han publicerar, flera hundra bilder på kukar som han samlat in på internet. Det är en ganska märklig syn, och sorglig. Alla män har letat upp måttstockar i form av fjärrkontroller, pringelsburkar, eller mynt för att bevisa sin storhet.

Boken ingår i en serie som heter useful photography där tidigare böcker, innehåller ämnen som pricktalvor ( där människofigurer har hjärta och lungor markerade) , pusselbilder, eller bilder på tjurar.

Kessels humoristiska och, faktiskt, empatiska syn på världen framkommer kanske bäst i hans bokserie In almost every picture. Här får vi se en lång rad av amatörbilder. En kvinna som från ungdomsåren fram till ålderdomen varje år fotograferat sig själv på ett nöjesfälts skjutbana

Eller boken där han samlat in bilder med det där förargliga finger som så ofta dyker upp på våra bilder.

Skärmavbild 2018-02-06 kl. 07.55.35

Så missa inte det föredraget, och förbered er genom att se denna film

20-22 april

Malmö Artist´s Books Biennial, Viktoriateatern, Malmö

I ett pressmeddelande berättar man följande:

Till Malmö kommer bland annat Tom Sowden, organisatör av artist’s booksmässan BABE i Bristol, UK, och John McDowall, organisatörer av artist’s book-mässan PAGES, Leeds, UK. Därtill kommer folk från artist’s books-världen i New York, såsom galleristen och konstnären Maddy Rosenberg och Erin Zona, intendent vid Women’s Studio Workshop utanför New York med en utgivning av artist’s books från 70-talet och framåt. Andra utställare är Tim Shore, artist’s book-konstnär och adjunkt vid College of Arts, Derby, UK, Antoine Lefebvre, fransk artist’s book-konstnär och skapare av La Bibliothèque Fantastique, Gerhild Ebel från Berlin samt många, många fler intressanta artist’s book-kreatörer från Sverige och världen.

Man räknar med att ett 25 tal bokförsäljare skall infinna sig med sina alster. Det kommer att bli workshops i bland annat tryckning, bokbindning och silkscreen.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Annonser

Manligt o kvinnligt

In Fotoböcker 2017 on 19 februari, 2018 at 04:08

Jag fick av en händelse dessa två böcker i brevlådan samtidigt. Det kom att påverka mig. Böckerna är så helt olika, spelar på hel olika planer. En fotografisk bokdebutant och en veteran med massor av böcker och utställningar i bagaget. En kvinna och en man.

och ändå… så kan jag inte låta bli att jämföra…

Daomsl

MEN.

DAWID

Nationalmuseum 2017

ISBN 978-91-7100-869-5

Jag hade väntat länge på Dawids bok, med stor förväntan. Jag har känt till honom från tiden på Fotograficentrum när han och Micke Berg kämpade om utrymmet på utställningsväggarna. Från att ha varit en samhällskritiker övergick han allt mer till att utmana synen på vad fotografi är.

Den här boken innehåller porträtt på män. Den kom till i samband med Dawids utställning på Statens Porträttsamling på Gripsholms slott förra sommaren. Titeln är MEN. och det kan tolkas olika eftersom boken är skriven både på svenska och engelska. Är det ett tvekande men. i en tid när Kulturmannen diskuteras? Är det helt enkelt så att det är ett men. att vara man i dessa dagar?

Männen på bilderna ser dock ofta väldigt självmedvetna ut. Allvarligt betraktar de oss. Ibland lidande, nakna, självutlämnande. Men det viktiga för oss män är ju ändå att bevara vår värdighet och vara män. Jag skulle absolut tycka om att bli avbildad som Henrik Nygren, formgivare, har blivit avbildad.dainsid

Detta är en form av fotografi där upprorsmannen lägger mycket krut på att skapa en originell berättelse om personen framför kameran. I form och komposition hämtar den inspiration från föregångare ur fotohistorien. Men framför allt berättar bilderna något om fotografen.

Bernt Arnell, utnämner i ett förord Dawid till en av Sveriges främsta fotografer, och det är nog sant. Fotosverige skulle varit fattigare utan den mannen. Men jag är inte säker på att det är för den här boken vi kommer att minnas honom. Här finns många skickligt och originellt utförda porträtt. Men sammantaget blir man ändå rätt trött på alla dessa märkvärdiga män.

dainsid2

I en längre essä citerar Magnus Olausson en av fotografins pionjärer, Felix Nadar som hävdade att män var fåfängare än kvinnor. Om det är sant vet jag inte, men visst får vi intrycket av att det här, det är grabbarna som räknas. Hur mycket av det som är fotografens tolkning är svårt att reda ut.

Men nog är det väl lite omodernt men samtidigt väldigt manligt att i slutet av boken tala om vilken kamera man använder.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Bromomsl

JUICY BODY

Casia Bromberg

Black Book Publications 2017

ISBN 978-91-982555-3-9

Bromberg har bestämt sig. Hon tycker om sin kropp, hon tänker inte bli en av de som ängsligt betraktar och bearbetar de omvandlingar vi alla genomlider.

– My body is so juicy! It can be naked, it can be dressed in silk or leather. It needs a loot of space because its is so juicy, deklarerar hon stolt.

insidBrom

Hon har också en självmedvetenhet, men av ett annat slag. Hon drar i krig mot en modets och reklamens kvinnobild. En bild där andra helt klart definierar vad som är snyggt och vad som passar sig. Hon rör sig som en vuxen Pippi Långstrump i en natur som står som en neutral och välkomnande fond. Hon rycker i träd och försöker ta ner månen. Hon undersöker sitt inre och kastar sig själv in bland rododendronbuskarna.

Det här är ett självporträtt av en kvinna som bestämt sig för att inte bry sig om vad andra tycker, att gå sin egen väg.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Det våras för fotoboken, eller?

In WAZZUP? on 6 februari, 2018 at 08:04

 

I en superlång tråd på Facebook diskuterar Valentina Abenavoli fotobokens status i ekonomiska termer. Hon är förläggare och driver tillsammans med Alex Bocchetto det engelska förlaget Akina Books. Hon menar, och flera instämmer, att ett stort problem för förlag är att de bokhandlare som saluför förlagets böcker inte betalar sina fakturor.

Det här låter ju lite grand som en sur kommentar från någon som råkat ut för en skojare, men det verkar vara allvarligare än så. Kanske är det ett symtom på att fotoboksbranschen är i kris.Vi har under flera års tid hört talas om en Berlinbokhandlare som konsekvent låter bli att betala sina fakturor till småförlag. Och som ett litet förlag har man naturligtvis inte så mycket att sätta emot. Det kostar pengar att processa.

I ett av inläggen talas det om en bransch som lider av bulimi. Någon annan hävdar att det är en bransch som både är för liten och för stor. Alltså att kunderna är för få och utbudet för stort. Alla vill göra fotoböcker och många vill gärna göra stora och påkostade fotoböcker. Jag pratade idag med en fotograf som drömde om att göra en bok i formatet 1 x 1,5 meter. Jag försökte avråda.

Här är Valentinas inlägg. Och här är ett bloggsvar , samma ämne, från Colin Pantall, en engelsk skribent och fotograf:

Så här kommenterar Londonförläggaren Aron Morell läget: I just got to come to terms that I’ll end up living like a student my whole life .

… ”but its about culture and the books” is what I’ll say to myself when I tuck into my mattress on the floor!

Men även om där är ytterst få som tjänar pengar på fotoböcker så är genren populärare än någonsin.

Kanske ligger lösningen i att göra mindre upplagor? Digitaltrycket har idag en kvalitet som kan mäta sig mot offsettrycket. Kanske din bok har en köpsugen publik på 70-80 personer? Kanske du kan handbinda ett hundratal böcker?

Tommy Arvidson.

Janna, Ett liv i två världar.

In Fotoböcker 2017 on 5 februari, 2018 at 04:12

jannaoms

Eva Lie

Formgivning: Julian Birbrajer

Passage 2017

ISBN 978-91-982780-3-3

Jag går omvägar runt den här boken. Ämnet, könsbyte, känns svårt att ta in. När jag väl sätter mig ner med Lies bok som handlar om en vän till henne, som från att ha varit man förvandlas till kvinna, då kommer alla mina farhågor på skam.

Själva operationen beskrivs i en enda bild där man ser ett gäng läkare arbeta med en sövd kropp vars ben spretar ut, fastlåsta. Här märker man hur väl Lie balanserar på den där linjen mellan för mycket närhet och att vi ändå vill förstå en omvälvande händelse.

jannain1jannain2

Det är en bok med mycket hud och kropp, längtan och smärta. Fotografen lyckas förmedla det upprörda känsloliv som pågår i huvudet på en man som transformerats till kvinna.

När Janna fått ordning på sitt liv, kommit ur sin ensamhet och träffat en man som kan bekräfta hennes kvinnlighet. Då tar fotografen ett par steg bakåt och vi skymtar en fumlig omfamning på en säng och en promenad hand i hand på avstånd. Ibland räcker det att bara ana vad som händer.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

In WAZZUP? on 1 februari, 2018 at 08:33

Onsdag den 31 januari

Göteborgs Konstmuseum i samarbete med Hasselbladstiftelsen

image

 

 

 

Tusan också, jag gick i fällan!

Men en diffus obehagskänsla gick jag på debatten ”Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

Såsom varande man hade jag på något sätt fått för mig att här skulle storsläggan tas till mot ”the male gaze”, den manliga blicken.

Den stora salen på Göteborgs konstmuseum var fylld med intresserade kvinnor (och några män, som liksom smög omkring i bakgrunden.)

Det blev inte alls som jag trott. Fyra kvinnor pratade initierat och lågmält om vilka problem det finns när man vill introducera ”the female gaze”, den kvinnliga blicken i det offentliga rummet.

Men allra mest kom det att handla om hur vi alla möter bilder, och läser av bilder.

Peirone: Det som händer, händer hos betraktaren….

Det blev också ett möte mellan olika generationer. Där Irene Berggren reflekterade över vikten av att utbilda sig replikerade Arvida Byström att – Utan Instagram hade jag inte vågat ta bilder på mig själv! Berggren lyfte fram de ikoner som vågade, före internet, Cindy Sherman och Barbara Kruger och andra.

Samtalsledaren, Kajsa Widegren som arbetar med genusforskning och inte alls är specialiserad på fotografi, kastade ut frågan – Varför är fotografer så intresserade av kameror? Den finns ju inte alls med där betraktaren möter bilden.

Frågan förorsakade en del förvirring hos de två fotograferna i sällskapet, men man fastslog att en där apparaten är något som förtrollar och fascinerar, på många olika plan

Arvida Byström: Kameran är ett maktmissbruk. Tekniskt jobbar man emot detta genom att använda telefonen med sin flipskärm istället.

Peirone: Man kan se kameran som en spegel

Och visst är det märkligt med denna tingest. Hur många facebookprofilbilder ser vi med en fotograf med sin käraste vän; kameran tätt intill kinden. (Förekommer oftast hos manliga fotografer, undertecknad hade för en tid sedan en sådan)

Och dessa evinnerliga teorier om hur en M-4 fotograf är klädd i jämförelse med en Szabad-utrustad fotograf. (Oupps nu kom jag visst ifrån ämnet…)

Tydligt är att internet är en skiljelinje för hur man väljer att arbeta med sina bilder. Där Berggren lite yrvaket konstaterade att hon inte varit inne så mycket på Instagram konstaterade Byström att de fotografer hon mest beundrade och tittade på , de ligger på nätet, på Instagram och andra liknade sajter.

Ett problem , enligt Byström är att ibland kan hela ens konto raderas om man går över vissa gränser.

-Ett helt års arbete kan tas bort.

Och jag upphör aldrig att förvånas över att alla tror att Instagram är någon slags mänsklig rättighet, eller offentlig institution. Det är ju ett privat företag! Om jag skulle vilja vika ut mig naken (gud förbjude) i t.ex Expressen så skulle det ju inte gå. Men det kan jag faktiskt göra på nätet, på min egna blog eller hemsida. Så det gäller kanske att utveckla alternativa kanaler för att visa de bilder man vill, ocensurerat.

I slutet av samtalet ställde Arvida Byström en fråga som blev liksom hängande i luften och som kanske kan behöva funderas på -Vem vinner på att bli objektifierad.

På bussen hem träffade jag några av stadens mest välkända fotoprofiler , vi diskuterade vilken vändning samtalet hade fått om man bjudit in en man, kanske Bingo Rimér.

Och så gick vi i fällan igen, det fina var ju att den manliga representationen för en gångs skull var så frånvarande…

Tommy Arvidson fotograf och skribent i Göteborg