Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Kent Klich. Journal.2009.

ISBN 9789197762595

Tänk dig att du kommer hem från jobbet. Redan i ytterdörren möts du av en stickande rök. när du kommer in i vardagsrummet upptäcker du att möblerna står huller om buller och det är ett stort hål i vardagsrummets bortre vägg.

Eller; du har flytt från din bostad men går tillbaks för att hämta barnens kläder. En granat från en stridsvagn slår igenom taket och dödar dig på fläcken.

Så såg vardagen ut för de människor som i december 2008 bodde i Gaza. 900 civila dog under Israels 22 dagar långa offensiv.  Bland dem var 121 kvinnor och 318 barn. Fler än 50 000 människor tvingades flytta från sina hem. Fotografen Kent Klich har valt att visa bostäderna, inte människorna.

Vi har redan sett ett flöde av nyhetsbilder från Palestinakonflikten och alla andra krigshärdar. Alltid skadade, frustrerade, arga människor. Hemska, vidriga bilder med blod, kroppsdelar. Kanske vi har sett för mycket, kanske blir kontrasten för stor mellan vår svenska trygghet och krigets kaos i ett främmande land.

Genom att istället visa de förstörda bostäderna i stilla bilder utan människor får vi en insikt om krigets vardag. Det skulle kunna vara min jacuzzi som står där alldeles sotig eller det kunde ha varit mitt stiliga klädskåp som nu står där söderslaget av någon marodör. Det kunde ha varit min tavla, den som jag tyckte så mycket om. Nu hänger bara ramen kvar på väggen som är full av kulhål.

Listan på de 1414 som dödades under konflikten är mer drabbande än många nyhetsreportage. Sista namnet på listan är Dima Sa íd Ahmed al-Zahal, kvinna, 5.

Boken avslutas med en kort resumé över Gazas 5000 åriga historia. Där konstateras också att Gaza består av ett landområde stort som en fjärdedel av Öland. Den ytan bebos av cirka 1,4 miljoner människor vilket gör det till ett av världens mest tätbefolkade områden.

Denna bok åskådliggör vilka som alltid är de stora förlorarna i ett krig, nämligen det civila samhället.

Den visar också varför Ship to Gazas försök till brytande av blockaden var så viktig.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn. Gullers Förlag. 2009.

ISBN9789185957002

Stockholms skärgård måste vara svenska naturfotografers älsklingstillhåll. Otaliga är de böcker som skrivits/fotograferas om denna Östersjöns pärla. Oftast är det glada böcker fyllda med friluftsälskande människor som badar, äter fiskar och har allmänt trevlig. Men Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn har inte trampat i den populistiska fällan. De skildrar en enda liten fjuttig ö, längst ut i skärgården på gränsen till det öppna havet. Ön heter Tärnskär, är sjuhundra meter lång och femtio meter bred. Eller egentligen är det ingen ö. Det är som namnet antyder ett skär, en liten parentes i havet bevuxen endast med lågväxande  vegetation. Något annat passar inte i den eviga

Blåsten. Man lägger bara till där vid lugnt väder. Skäret skulle till och med ha kunnat kallas ogästvänligt om det inte varit för den lilla lagunen med sandbotten.

Författarna porträtterar detta lilla skär sommar som vinter, i stiltje och storm. Eggehorn skriver dagbok och poesi, gör intervjuer och historiska betraktelser.

Livet i städerna pågår som vanligt

återskenet från den står över havet

Som en andra solnedgång

det är svårt att få reda på

Om världen går under,

Eftersom det märks så lite,

och vem skall förresten ta hand om

Begravningen av ett hav.

Det finns ett stråk av oro, en ton av omsorg om den sköra balans som håller på att rubbas i det stora innanhavet Östersjön. Vid ett besök hos Askölaboratoriet får läsaren klart för sig att havet är ett mycket komplicerat system av organismer som är beroende av varandra. Om vårens algblomning kommer för tidigt, rubbas hela tidtabellen för plankton. Något som få långtgående konsekvenser. Dagens problem med alger bäddade vi för redan i början av 1900-talet när vatten toaletten introducerades.

Geijerstams bilder smeker över de skrovliga klipphällarna, dyker ner i en skreva där en fågel har hittat sin sista vila. Han porträtterar de få örter som växer i skärets skrevor.

Bäst tycker jag om de vresiga bilderna där naturen är lite småsur och inte vill bli avporträtterad utan surt ignorerar fotografen. Som när dimman väller in eller när isen har kopplat greppet om skäret.

Man längtar man ut till detta lilla förunderliga skär, och visst får man sig en tankeställare.  Varför är vi så varsamma om naturen ovanför vattenytan och så ointresserade av det som ligger under vattnet?

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Annie Leibovitz. Max Ström. 2009.

Medförfattare: Sharon DeLano

ISBN 9789171261687

Annie Leibovitz är kanske en av världens mest kända fotografer, delvis där för att hon fotograferat världens mest kända människor, ofta på ett sätt som vi aldrig sett dem tidigare. Hennes bild av en naken John Lennon kramandes  Yoko Ono tillhör klassikerna. Bilden togs samma dag som Lennon sköts till döds utanför sitt hem. Den publicerades på tidningen Rolling Stones omslag. Ett av hennes mest prestigefylld uppdrag var att porträttera Englands drottning Elisabeth. Den fotograferingen gjorde BBC en dokumentär film om.

I denna bok berättar hon om sitt yrkesliv för den välrenommerade spökskrivaren Sharon DeLano. Bokens olika kapitel utgörs av samtal omkring ett stort urval av bilder från hela hennes karriär.

Som alla stora fotografer så har hon alltid arbetat oerhört mycket för att fånga sina bilder. Så här säger hon om bilden på dansaren Mark Morris: Jag tog bilden efter att ha observerat honom på nära håll i flera veckor. När hon tidigt i sin karriär skulle göra ett reportage om The Rolling Stones för tidningen Rolling Stone levde hon med bandet under hela deras USA turné 1975.

På uppdrag ger en fin inblick i vilket stort arbete som ligger bakom en bild som blir ett omslag på en tidning och sedan är försvunnen och glömd. I slutet av boken presenteras alla de hundratals bilderna i de sammanhang de först återgavs; i tidningar som Vanity Fair, Rolling Stone och Vouge.

Leibovitz är mest känd för sina spektakulära kändisporträtt men själv känner hon mest för sina reportagebilder. 1993 0ch 1994 fotograferade hon i krigets Sarajevo och kort därefter rapporterade hon från våldets Rwanda.

Om hennes privata liv sägs inte mycket. Vi får veta att hon levde tillsammans med författaren Susan Sontag och, hoppsan, där passerade några döttrar förbi i texten, men så mycket mer blir det inte. Men bokens titel är ju faktiskt På Uppdrag.

Det här är en bok som bör intressera både en samtidsintresserad kändisfreak och en tekniknördig fotograf. För den fotografiskt intresserade finns några sidor där vi får veta allt om Leibovitz utrustning. Och något man kan glädja sig speciellt åt är att här får vi äntligen SE de bilder som en gång i tiden trycktes på dåligt dagstidningspapper i Rolling Stone. Här får vi se dem i ett utmärkt tryck på fint papper.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö

Johan Bävman. Eget förlag. 2009.

Medförfattare: Martin Ekelund

ISBN 9789163351242

Den har legat på mitt skrivbord i över en månad nu. Den där kritvita boken. Den är obehagligt vit, bokens text är också i vitt, präglad i det hårda pappomslaget. Som vore man bländad av solen. Bokens kanter är brutalt skurna, så att man nästan kan skära sig på den. Försättsbladets bild föreställer ett stycke soltorkad sprucken jord. Jag visste att den innehöll en obehaglig historia, och ville inte öppna den.

Johan Bävman berättar den hemska historien om några barn i Tanzania som drabbats av albinism. De lider brist på det pigment som kan skydda dem från den obarmhärtiga afrikanska solen.

Förhållandena för barnen på Mintido primary school i Mwanza är hemska. De drabbas ofta av hudcancer då deras vita hud inte tål det starka solljuset. Många albiner blir tidigt blinda och som om detta inte vore nog så är deras armar, ben och könsorgan ett eftertraktat byte inom häxdoktorbranchen. Vidskepligheten och girigheten har gått så långt att barnen mördas för att man skall kunna sälja deras kroppsdelar. Tioåriga Bibiana Mbushi har överlevt en attack där gärningsmännen högg av hennes ben med en machete. Hon bor på internatskolan St Mary utanför Mwanza och tar sig fram med en benprotes. Många av de internatskolor som inrättats för albinerna bevakas på nätterna av vaktbolag och polis.

Bävman går inte i eländesfällan. Han närmar sig barnen med respekt och värdighet. Han skildrar de oskiljaktiga kompisarna Franco och Cris i deras lek och glädje men väjer heller inte för bölderna och såren som en del elever lider av. Han hänger med på fotbollsmatcherna, till sjukhusen och skolsalarna. Bilderna tillsammans med journalisten Martin Ekelunds text blir till ett skrämmande men en aning hoppingivande reportage om en företeelse som det alltför länge tigits om. Boken har blivit uppmärksammad och prisbelönt. Nyligen fick Bävman UNICEF: s stora fotopris, något som förhoppningsvis leder till att albinernas svåra situation uppmärksammas i vida kretsar.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö

Simon Berg. Black Book publications. 2009

ISBN 9789197831710

Äntligen! Här kommer en reaktion mot all matpornografi vi överöses med i glassiga matmagasin och kokböcker. Här visas inga mjälla sparrisar i motljus. Här regerar köttbullarna, med pulvermos och mycket lingonsylt. Minns ni det är receptet när man skär skåror i en falukorv fyller skårorna med senap och skivad lök och så skjuts in i ugnen. Berg har bilden. Här hyllas snabbmaten, den enkla maten, Pizza, hamburgare och de varma mackorna.

Korvarnas korv, Bullens pilsnerkorv finns förståss på bild. Och konserverade vita bönor i tomatsås. En fisk tittar förskräckt fram ur en bilds kant. Den ligger i ett blått plasttråg och här så där äckligt inplastad, att man reflexmässigt kollar på bäst före datum. Med en färgglad frenesi skildrar Simon Berg sin och sina vänners vardag (det är i alla fall min tolkning). Det mesta cirklar kring mat och cigaretter. En kvinna har somnat liggande på en jättelik uppblåst korv med bröd.

Om man skall gissa vad som inspirerat Berg så ligger Martin Parr nära till hands. Formsäkert och med uppskruvade färger och blixt. Det här är en slags direkt fotografi. Jag har ätit, raap, och så en bild på den avätna tallriken. En annan association jag får är till Otmar Thormans klassiska bild på en fläskkorv och en använd rakapparat. Äcklet och fascinationen på samma bild.

Simon Bergs bilder gör mig glad men får mig också att överväga tanken på att bli vegetarian. Detta är boken man skall läsa när pizzasuget sätter in, den kan ha en positiv inverkan på folkhälsan.

P.S. Boken fick ett hedersomnämnande av Svenska Fotoboksprisets jury. – Fotografen är inte rädd för vare sig blixten, närheten eller diskhon och vi kan inte sluta titta.

(Tidigare publicerad på dagensbok.com.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö

Nils Petter Löfstedt. Pierre von Kleist Editions 2010.

ISBN 789729982521

Boken har fått sitt namn efter en svartklubb i Malmö.

Jag fastnar för en bild föreställande en hand som håller en stor blålila dildo. Sättet den anonyma handen håller den på påminner mig om hur Frihetsgudinnan håller facklan. En slags fruktbarhetssymbol eller en förtryckande påk?

På en annan bild verkar en kvinna njuta. En kvinna har vingar tatuerade över hela skuldran.

Jag blir lite svävande när jag skall berätta vad den här boken handlar om, egentligen. Om nu det spelar någon roll. Det är egentligen bara fotografi, som det svänger om.

Jag tror den handlar om det som de avporträtterade om tio år kommer att referera till som ungdomsåren. De där åren när allt är möjligt och den egna gruppen viktigast i världen. Det handlar om närhet, om att ta på varandra, kyssas eller att bara ta på sig själv. Och det handlar om att på Håkan Hellströmskt vis ramla gatan fram. Ostoppbar.

Hoten kommer från det övriga samhället. Och bör på något anarkistiskt vis bekämpas. Fuck the police har någon skrivit på gatan bredvid demonstranten som gör sig beredd att slänga iväg någon slags lysraket. Bankfönster är till för att krossas. Råttorna ligger döda på asfalten. Polisen rycker fram med kravallhjälm.

Författarens självporträtt spränger filmremsans gränser och har något magiskt över sig, ungefär som fantomens ring. (den onda).

Det här är en livsbejakande rapport från ett ungdomsliv som omväxlande är kaotiskt utlevande och stillsamt eftertänksamt.

Boken innehåller inte en enda rad text, vilket i detta fall är befriande. Vi är som läsare helt utlämnade till att tolka bilderna utifrån våra egna erfarenheter och fördomar.

Dessutom är detta troligen den första bok vars bilder finns som gatstenar utplacerade i Malmö.

Förläggarens hemsida.

(Tidigare publicerat i dagensbok.com)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Anna Clarén. Journal. 2009

ISBN 9789197762564

Det är en liten bok med rött sidenomslag. Jag tror att den har exakt samma storlek som en sådan där bok där ens vänner skulle skriva en hälsning. Alla högstadietjejer hade en sådan.

Puppy love handlar om den där brytningstiden då man helst vill återgå till flickrummet med dockskåpet och Barbiedockorna. Den handlar om att vilja bli sedd. Om att vara tonåring tjej och att vara lite skraj och samtidigt lockad av dom där alldeles för stora och alldeles för stöddiga tonårskillarna. Och den handlar om att den där tonårskänslan dröjer sig kvar. När man har parmiddagar med levande ljus och exklusiv chokladask och försöker samla vuxenpoäng. Kanske möter man till slut någon man kan vara alldeles trygg hos.

Bokens första bild föreställer den där situationen som vi väl alla har upplevt eller sett. Killen som sitter sovande i en sunkig soffa på någons slags fest. Det hela verkar pågå i en sådan där kvarterslokal som man kan hyra i sitt bostadsområde. Gränsle över honom sitter tjejen som nu äntligen vågar försöka kyssa honom. Men det är alltför sent och han är alltför full för att fatta att han är uppvaktad.

Den bild som starkast stannar kvar i mitt minne är den som föreställer den lilla hamstern som sitter förskräckt på gräsmattan i mörkret och ingen hjälp finns att få.

Där är bara mörker och faror. Det kanske är den känslan vi alltid bär med oss i livet oavsett hur trygga och stabila vi synes vara på ytan.

Anna Clarén har sammanställt fotografier från sin barndom, ungdomstid och vuxenliv. Hon berättar med skräckblandad förtjusning om de känslor som hon upplevt, av längtan tillbaks till kattbroderierna och dockorna. Men också om nyfikenhet och trånad efter alla de där killarna som hon porträtterar med tröjorna dragna upp över huvudet. Och om den där osäkerheten som sitter längst inne i oss alla och gnager. Duger vi? Vill någon verkligen ha oss?

Bokens avslutande bild föreställer en våg, en sådan där taskig reproduktion av en oljemålning, antagligen en väggtapet. Men den är ändå lite hoppingivande. Där finns en våg, en framåtskridande rörelse.

(Tidigare publicerad på dagensbok.com)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö