Johan Markusson

Black book Publications 2015

ISBN 9789197831772

Omslaget ger inte mycket information om vad som väntar läsaren. En man i kortärmad beige skjorta lutar sig framåti ett rum som verkar lite tillfälligt uppbygt. Mannen är delvis skymd av en träregel. Vi ser en streckkod. Bokens titel är skrivet med något som får betaktas som världens tråkigaste typsnitt, men också ett av de tydligaste. ( Det används av, bland andra, Myndigheten för samhällskydd och beredskap och heter Helvetica Neue)

När man börjar läsa visar det sig vara en helt underbar parodi på en slags (tafflig) egronomisk handledning för anställda vid Systembolaget.

Och en arbetsplatsskildring som i poesins form träffsäkert beskriver det repetetiva och tröttande kassaarbetet.

Som i dikten , Sätta i mellan

hej

corvina veronese

veronese ja bra så

ja och en påse till har du något att sätta i mellan

det kan vi nog ordna också

så det inte skramlar

ja så hundrasjuttinio blir det så har du påsen på sidan

där

ja tack där satt den hårt

ja det gör den

så tackar

tack

På ett nästan Muybridgeskt sätt får vi se alla momenten i den ädla konsten att förpacka ett flak burköl.

Avslutningsbilden känner vi alla igen oss i. Det där intensiva ,men fruktlösa, stirrandet på etiketten för att försöka utröna om innehållet smakar bra.

Så, till den som klagar över bristen på skildringar av arbetslivet: Den genren är i högsta grad livaktig om än i en ny och personligare form.

Tommy Arvidson

fotograf och skribent i Göteborg

PS Läs också I lampans sken/ Johan Sundgren. (om att jobba i hemtjänsten)

Fotografen Zorn

Bild: Anders Zorn

Text: Staffan Lamm, Johan Cederlund, Maria Schottenius

Max Ström 2015

ISBN 9789171263308

Exponerad tid

Johan Emanuel Thorins fotografier 1890-1930

Bild: Johan Thorin

Text: Eva Dahlman, Gunvor Vretblad

Nordiska Museets förlag 2015

ISBN 9789171085665

De var samtida. Bortsett från det finns inte många likheter. Utom då att dom hade kameran som redskap bägge två.

Anders Zorn är kanske mer känd som målare. Som fotograf var han lite förströdd. Se på omslagsbilden där han råkar komma med själv på bilden. Tänkte väl på något annat; de nakna modellerna.

Johan Emanuel Thorin ägnade sitt liv åt att skildra livet i sin hembygd, Åtvidaberg och godset Bjärka -Säby. Han arbetade både som lärare och porträttfotograf.

Zornboken kommer förmodligen att bli en kioskvältare. Den backas upp av en utställning och en censurdebatt i DN angående Facebooks tilltag att förbjuda nakenbilder. Med inlägg av en av bokens författare. Snacka om smart marknadsföring!

Att kalla Zorn för fotograf är kanske något överdrivet. De flesta av de här bilderna hade nog mått bäst av att vila vidare i det Zornska arkivet.

Lite parodiskt blir det när artikelförfattarna gång på gång intygar något som Zorn själv säkert upprepade ofta: att han var så väldigt intresserad av vattnets speglingar. När vi läser boken blir det tydlig att det är modellerna han främst är intresserad av. I de bilder som upptar större delen av boken, de med de nakna modellerna, slarvas det friskt med både komposition och skärpeinställning. I sin upphetsning råkar han ofta dubbelexponera bilderna.

I ärlighetens namn skall nämnas att här finns ett antal intressanta bilder, När han fotograferade folkliv på sina resor samt bybor i sin hemtrakt märker vi att det är en formmedveten person som står bakom kameran.

En liten detalj ( men nog så talande) är att bilder på påklädda människor ofta är namngivna medan de modeller som vek ut sig är helt anonyma.

Thorinboken kommer förmodligen att läsas av en begränsad läsekrets, släktingar, Åtvidabergsbor och seriösa fotohistoriker. Det är synd.

Här får vi inte bara inblick i en fotografs arbetsförhållanden under början av 1900-talet. De båda författarna använder det enskilda människoödet till att beskriva den rådande tidsandan.

Thorin var en framgångsrik fotograf som ofta deltog i tävlingar med sina bilder och om erhöll prestigefyllda uppdrag.

Den fotografiska vardagen bestod av samma motgångar som yrkesfotografer möter idag. Museer som inte intresserade sig ett dugg för upphovsmannen utan sorterade bilderna efter motiv. Enskilda beställare som använde bilderna i mindre smickrande sammanhang, som i böcker om rasbiologi och olika folktyper.

Med sitt myller av detaljiakttagelser och en analytisk helhetssyn är det här en bok som borde finnas på varje bibliotek som har en hylla för svensk fotohistoria. Men så är den också ett resultat av ett mångårigt forskningsarbete. Eller detektivarbete, kanske man kan säga. De idoga författarna kan inte riktigt smälta att man inte är helt säkra på om Thorin verkligen deltog i den där stora internationella fotoutställningen i Dresden 1909. Det må vara dem förlåtet.

Thorins bilder visar att han var både en skicklig folklivsskildrare och en hejdlös naturromantiker. Hans landskapsbilder är mycket vackra.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg