Archive for oktober, 2017|Monthly archive page

Norwegian Ski Jumps

In Fotoböcker 2017 on 27 oktober, 2017 at 09:09

Skärmavbild 2017-10-26 kl. 13.47.42

Espen Tveit

Journal 2017

ISBN 978-91-87939-21-1

Jag har aldrig förstått varför man skall utsätta sig för hisnande saker. Som berg och dalbana eller att klättra upp i en träställning högt uppe på ett berg, trä på sig ett par brädlappar på fötterna och sen susa nerför en brant backe som helt plötsligt tar slut. I det läget förväntas man, i fria luften, se elegant ut, (domare finns på plats). Sen skall man landa längre ner i backen med ena brädan något framför den andra, sk. telemarkslandning.

Så här långt i min text antar jag att alla norrmän har slutat läsa, ty det här hoppandet har länge varit en norsk nationalport. Det var också i Norge som sporten uppstod 1860 då Sondre Norheim utan stavar hoppade 30 meter över en stor sten, ett rekord som stod sig i över 30 år. Idag är världsrekordet 253,5 meter.

Som så många sporter, som från att ha utövats av glada amatörer utan någon större kostnad, har backhoppningsporten utvecklats till en penningslukande sport. Dräkterna som hopparen bär idag kostar runt 4000:- och är förbrukad efter några få tävlingar.

 

 

Espen Tveit har rest runt i Norge och sökt efter de 1900 backar som finns på Norska Kulturdepartementets lista över idrottsanläggningar. Han fann att endast c.a 200 fortfarande var kvar. Idag är många av dessa rivna.

Fotografen har närmat sig anläggningarna bakifrån. Själva backarna, nedslagsplatserna ser vi inte. Där står de, de flesta byggda av träplankor, som skeletten av sorgliga urtidsdjur. Bortglömda och halvt övervuxna av sly. Men fortfarande med någon slags resning. När man betraktar bilderna kan man nästan ana adrenalinpåslaget som forna tiders backhoppare måste ha känt när de gick upp för de branta trätrapporna.

Den här dokumentationen är en viktig kulturgärning. Även vi som inte alls är sportintresserade kan känna upphetsningen från en plats i långt ute skogen som har engagerat många människor, och vi kan känna sorgen över ett folknöje som har försvunnit.

Boken är, eftersom den handlar om hoppbackar, hög. Den går knappast in i en bokhylla.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Annonser

ÄLSKLING, A selfportrait trough the eyes of my lovers

In Fotoböcker 2017 on 26 oktober, 2017 at 11:16

omslrova

Jenny Rova

b.frank books 2017

ISBN 978-3-906217-10-9

Hur ska man konstruera ett riktigt ärlig och utlämnande självporträtt? Jenny Rova valde ett okonventionellt sätt. Hon bad åtta av hennes tidigare män samt hennes nuvarande make att ge henne bilder från deras tid tillsammans.

De insamlade fotografierna visar tjugofem år av hennes liv skildrat av människor som en gång stått henne nära. Och i ett fall står henne nära än idag. Genom att hon gjort ett urval bland hundratals bilder så har boken också formats till hennes egen version av sitt liv från ung kvinna till fyrtiofemårig moder med barn.

Men nu väntar jag med intresse på del två av denna bok med de följande tjugofem åren. Detta eftersom jag ofta med svårighet försöker identifiera gamla vänner jag hittar på Facebook, som jag inte haft kontakt med på ett trettiotal år. Det är först när vi börjar bli 50 -60 år som vi ser vuxna ut !

015-Jenny Rova

är den manliga blicken som råder i boken och det är naturligtvis inte någon överraskning att vi män är intresserade av nakenheten. Det är intima och kärleksfulla bilder som nog aldrig varit avsedda för publicering. Andra bilder visar kriser och att kärlek inte alltid är så lätt. Jag har ändå svårt att förstå dessa män som sparat dessa bilder från en länge sedan avslutad kärlekshistoria. Eller varför man överhuvudtaget smyger sig på någon när hon sover. Men är man kär så…

 

Det här är en bok som väcker många frågor om manlig och kvinnlig sexualitet, om åtrå och saknad. Och också om vilka spår vi lämnar efter oss, både som fotografer och som objekt. En fråga som är ännu mer aktuell idag när vi inte alls har samma kontroll på vilka bilder av oss som flyter omkring på internet.

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Hurricane Season

In Fotoböcker 2016, WAZZUP? on 16 oktober, 2017 at 11:57

oms

Hannah Modigh

Max Ström 2016

ISBN 978-91-7126-372-8

Louisiana är en plats där vädrets makter har stor påverkan på människorna. I denna berättelse har vattnet en stor betydelse. Var slutar havet och var börjar landet? Det kanske beror på hur svåra stormarna är? I slutet av boken finns en sida ( på vackert gulnat papper) som förtecknar alla svåra stormår sedan 1527. Dom är många…

Detta är ett landskap där hela sjöar plötsligt kan dyka upp på en åker. Barn och ungdomar är snabba på att utnyttja tillfället då en ny badsjö dyker upp.

Hannah Modigh har fotograferat den del av befolkningen som mest är utsatt för naturens nycker. Husvagnsfolket eller de som bor i enklare trähus. De som inte har några marginaler när stormarna rasar in. Ibland hamnar deras boningar i meterhögt vatten.

hurrdubbel

Det råder inte någon upphetsad stämning i Modigs Louisiana. Människorna på bilderna är försjunka i sig själva eller tittar fundersamt mot en omvärld de inte kan kontrollera.

Men ändå, bara man har en skön fåtölj på verandan och några katter som håller koll på råttorna, så kan livet vara rätt så bra.

hurrin

Det var mer än ett år sedan denna bok kom ut, verkligheten har gjort den bara mer och mer aktuell.

Hannah Modigh blev årets Tunbjörk stipendiat. Om man besöker Borås kan man se en utställning på ABECITA med bilder från alla hennes tre böcker om USA; Hillbilly Heroin,honey, Sunday mornin`comin´down och Hurricane season. På konstmuseet i samma stad visas också Lars Tunbjörks bilder från modevärlden i Paris, ett arbete han gjorde på uppdrag av tidningen Libération.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

40-50 bilder är nog…

In Fotoböcker 2013 on 12 oktober, 2017 at 12:04

Performing Grounds

Patrick Morarescu

Trema Förlag 2016

ISBN 978-91-88539-01-4

Man kan säga att den här boken är en slags katalog över människors tillkortakommanden, eller -När det inte blev riktigt som jag tänkt mig. Eller -Shit, pommes frittes, jag ställer den iallafall här så länge!

Bilderna har tillkommit under sju års fotografering i ett tiotal länder, och det är naturligtvis en helt oviktig information, men sånt som fotografer älskar att slänga omkring sig för att det skall låta seriöst och bra.

Nu hade inte det behövts i det här fallet, bilderna är bra. Fyrkantiga och välkomponerade. Jag kommer att tänka på Guido Guidi eller kanske den Hongkongbaserade fotografen Michael Wolf.

husin

usinsi.jpg

Men det finns också en helt egen ton i de här bilderna. Dom innehåller ett slags ordnat kaos. Inga människor finns i bilderna. De hände något, fikarast eller ett viktigt telefonsamtal. Men när den där trädgårdsmästaren, mekanikern eller hantverkaren väl dyker upp så kommer allt att bli bra igen, eller…

 

_DSC0043.jpg

The gosts cars

Frédérick Carnet

Trema förlag 2016

ISBN 978-91-88539-00-7

Bilkapell. Jag trodde det var något som hörde 1950-talet till. Men det visar sig vara en het fråga på olika diskussionsfora på nätet. Skall man ha silverkapell eller repar det för mycket? Kanske skall man först täcka bilen med filtar? Det verkar vara en hel vetenskap att vara bilägare.

Carnet har letat upp dessa, får man förmoda, avställda bilar i England, Grekland, Japan och i Mali.

Det vilar något vördnadsfullt över de inlindade bilarna. Kommer de någonsin ur sina puppor eller är det en föraning om en liksvepning? Kapellen är elegant måttsydda och ibland kan man ana sig till vilka bilmodeller som döljs därunder.

bilin.jpg

bilins.jpg

Bägge de här böckerna är producerade av Trema förlag, ett litet enmans Stockholmsförlag. Jag blir lite förtjust i den här typen av böcker. Hanterliga men ändå snygga med linnetäckta hårda pärmar.

Små berättelser på 40-50 bilder, det finns en tjusning i det. Ibland har fotografer en önskan att bre ut sig över flera hundra sidor. Läsaren blir utmattad. Bilder kräver tid. Det finns ofta små detaljer i en bild som betyder mycket. Så här säger fotografen Harvey Benge: Dont have more pictures than necessery. A book of around 50 or so pictures will work best. Less is often more. Läs mer här.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.