Det levande havet. Tärnskär i Östersjön.

In Fotoböcker 2009 on 27 januari, 2011 at 05:50

Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn. Gullers Förlag. 2009.

ISBN9789185957002

: Det levande havet, Tärnskär i Östersjön

Stockholms skärgård måste vara svenska naturfotografers älsklingstillhåll. Otaliga är de böcker som skrivits/fotograferas om denna Östersjöns pärla. Oftast är det glada böcker fyllda med friluftsälskande människor som badar, äter fiskar och har allmänt trevlig. Men Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn har inte trampat i den populistiska fällan. De skildrar en enda liten fjuttig ö, längst ut i skärgården på gränsen till det öppna havet. Ön heter Tärnskär, är sjuhundra meter lång och femtio meter bred. Eller egentligen är det ingen ö. Det är som namnet antyder ett skär, en liten parentes i havet bevuxen endast med lågväxande  vegetation. Något annat passar inte i den eviga

Blåsten. Man lägger bara till där vid lugnt väder. Skäret skulle till och med ha kunnat kallas ogästvänligt om det inte varit för den lilla lagunen med sandbotten.

Författarna porträtterar detta lilla skär sommar som vinter, i stiltje och storm. Eggehorn skriver dagbok och poesi, gör intervjuer och historiska betraktelser.

Livet i städerna pågår som vanligt

återskenet från den står över havet

Som en andra solnedgång

det är svårt att få reda på

Om världen går under,

Eftersom det märks så lite,

och vem skall förresten ta hand om

Begravningen av ett hav.

Det finns ett stråk av oro, en ton av omsorg om den sköra balans som håller på att rubbas i det stora innanhavet Östersjön. Vid ett besök hos Askölaboratoriet får läsaren klart för sig att havet är ett mycket komplicerat system av organismer som är beroende av varandra. Om vårens algblomning kommer för tidigt, rubbas hela tidtabellen för plankton. Något som få långtgående konsekvenser. Dagens problem med alger bäddade vi för redan i början av 1900-talet när vatten toaletten introducerades.

Geijerstams bilder smeker över de skrovliga klipphällarna, dyker ner i en skreva där en fågel har hittat sin sista vila. Han porträtterar de få örter som växer i skärets skrevor.

Bäst tycker jag om de vresiga bilderna där naturen är lite småsur och inte vill bli avporträtterad utan surt ignorerar fotografen. Som när dimman väller in eller när isen har kopplat greppet om skäret.

Man längtar man ut till detta lilla förunderliga skär, och visst får man sig en tankeställare.  Varför är vi så varsamma om naturen ovanför vattenytan och så ointresserade av det som ligger under vattnet?

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: