Still Life/Work Life, from the Hasselblad Foundation Collection

Art and Theory Publishing

ISNB 9789198087406

Jag brukar ofta beklaga mig över att vi inte har ett fotografiskt museum i Sverige. Jag gör mig då egentligen skyldig till ett litet tankefel. Vi har visst ett fotografiskt museum i Sverige. Det ligger i Göteborg. Det må vara litet ( tretusen bilder är inte så mycket i museisammanhang) och kanske inte har de resurser man skulle önska. Det drivs inte av skattemedel, men av en ganska stabil stiftelse.

Men den del av Hasselbladstiftelsen som ägnar sig åt fotografi uppfyller faktisk de flesta kriterierna för att kallas ett fotografiskt museum. Detta är museiorganisationen ICOMs definition av vad ett museum är: ”en allmännyttig, permanent, offentligt tillgänglig institution i samhällets och dess utvecklings tjänst, som förvärvar, bevarar, utforskar, kommunicerar och ställer ut materiella föremål från människor och deras omvärld med syftet för studier, utbildning och underhållning.” Att man dessutom delar ut ett stort fotopris och ett antal mindre stipendier är en extra bonus.

Just nu visar man ett urval av sina samlingar. Fram till den 19 maj pågår utställningen Still Life/Work Life- from The Hasselblad Foundation Collection. En lite uppnosig, märkvärdig, utländsk titel kan man tycka, men delar man årligen ut ett av världens mest prestigefyllda fotografpris kan man kanske få vara lite märkvärdig. Hursomhelst så är det en väldigt lyckad utställning. Som titeln antyder har man blandat stilleben med dokumentära arbetsplatsbilder. Och jag som alltid fått något flackande och ointresserat i blicken när jag sett Dawids rostiga klädhängare (ur serien ROST). När den nu ställs samman med Jean Hermansons gjuteriarbetare och Stig T Karlssons masungsarbetare blir jag plötsligt intresserad av sammanhanget.

Vi tvingas inse att det sker samma hänsynslösa utnyttjande av människor här som där, över hela klotet. Som i Stig T Karlsons bilder på indiska barnarbetare eller Trine Söndergaards skildring av vardagen för några prostituerade i Köpenhamn. Och förresten även i Filippo Zambons serie Secret rooms. Bilder tagna i de tomma rum där kinesiska gästarbetare i Italien nyss blivit uppslitna ur sina sängar och förts bort av poliser.

William Egglestons avätna frukost hänger på något sätt ihop med Kerstin Bernards brödbilder. Och på nåt underligt sätt hänger Monica Englunds erotiska blombilder ihop med Lennart Nilssons barnmorska i arbete. Man kanske kan säga att det här är ganska självklara kopplingar. Men vi kan gång, på gång, behöva påminnas om den mångfald av yttringar som finns inom fotografin, ögonblickets konstart.

Jag stannar till inför Kerstin Hamiltons bild på tjejerna som tar sin examen och kopplar av bara farten ihop den med en bild som inte finns i utställningen. August Sanders Unga jordbrukare har exakt samma uttryck men i en annan tid.

För alla er som inte har möjlighet att besöka den här utställningen så finns nu även en bok med de flesta bilderna samt texter av utställningens kuratorer Dragana Lujanovic och Louise Wolthers. Inte riktigt samma sak som att se Yngve Baums suveränt kopierade silvergelatinbilder, men en fin bok. Hasselbladstiftelsen utlovar dessutom en fortsättning på sina nedslag i arkivet. På bokens omslag står det NO.1.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Helga Härenstam

Journal

ISBN9789197887694

Man bör försätta sig i ett slags tillstånd av barnslighet för att rätt kunna läsa där boken. Ett slags Pippi Långstrump tänkande. För hos Härenstam är vardagen magisk. Allt kan hända. Redan på omslaget ser vi en man som håller på att bli uppäten av ett rasande vilddjur, eller…

På en bild håller en man upp ett vitt skynke i motljus framför ansiktet. Plötsligt blir livet en skuggspelsteater. Fyra kvinnor i varierande ålder har låtit sig fotograferats inkrupna i en gran. Varför?

Men för att ta det hela från början. När Helga Härenstam för några år sedan arbetade som popcornförsäljare på en stadsfestival träffade hon en spågumma. Hon bytte till sig en spådom mot en popcornbägare. Spågumman spådde att hon skulle vara frisk tills hon blev gammal. Då skulle hon få problem med minnet och sedan dö vid 87 års ålder. Denna bok är en samling dagboksanteckningar, minnen, och bilder till henne själv som 87-årig dam utan minne.

Och det är så klart en alldeles lysande anledning till att göra en fotobok. Boken innehåller bilder från 2009 till 2011 och dagboksanteckningar från1988-2011.

Värmland 1991

jag ska alldrig indränka mej i parfym och alldrig reta någon och alltid

trösta mina barn alldrig bli en sån där entonig idiot

sen ska jag alrig bli en sån där stadsfåne som tillbringar och ödslar

sin tid på att sita i affär eller något lika meningslöst

och alldrig färga håret svart eller någon illkonstig färg

jag ska alldrig slå barn och inte bli en sån som gråter och klagar i

onödan eller en sån idiot som sörger bort svunen tid och klagar på

andras stilar

jag sitter på johannas säng och ser tiden blinka bort 2:34 2:35

hej

2004 filosoferar hon lite mera vuxet

En gång rev jag ur en dödsannons ur en tidning. I den stod det liljekonvalj nr 17 där en bild på blomman skulle vara och längst ner i annonsen stod det hälsa till pappa skall stå i kursivt.

Det stod inte ens i kursivt.

I vissas liv blir det feltryck till och med i dödsannonsen.

Ibland hänger texterna ihop med bilderna, ibland inte. Säger jag, men vad vet jag egentligen om Helga Härenstams minnen.

Ett är i alla fall säkert. Bilderna är små träffsäkra iakttagelser som inte alltid är lätta att tolka.Men det kan vara rätt så befriande att inte alltid få ett svar på, varför? Det kan då handla om att dricka ett glas vatten upp och ner eller att fundera på att hoppa från en bro.

Det tar tid att ta till sig den här boken. Omslaget, till exempel, har en läskigt luddig yta. Men om man ger den lite omtanke så inser man att här finns vardagspoetiska betraktelser både i text och bild som man gärna reflekterar över länge.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.