Redaktör: Lina Löfström Baker

Bilder: 42 fotografer

Brännvidd förlag

ISBN 9789163724978

Brudarna is back!

Det var länge sedan man hörde något från nätverket med kvinnliga fotografer, Brudarna, Nu, lagom till 10 årsjubileet kommer plötsligt en årsbok.. 42 av de 135 medlemmarna presenterar sig själva och sin fotografi.

Det är egentligen lite konstigt att det skall behövas ett sådant här nätverk, men det behövs. Man behöver bara titta på Årets bild tävlingen som avgjordes nyligen i Trollhättan. Ungefär 10 % av dem som finns med i prislistan är kvinnor

Och det är ju inte direkt så att det saknas duktiga kvinnliga pressfotografer.

Även om vi män kan stå vid sidan om och göra vågen så är det viktigt att kvinnor tar för sig och skapar egna kontakter och nätverk.

Vi män kan vara otroligt tröga Jag minns när jag ansvarade för SFF-montern och bildvisningarna på bokmässan. Eftersom jag är så kass på datorer o projektorer och teknik så hade jag tagit hjälp av fotografen Emilia Bergmark-Jimenez. De manliga fotografer som skulle visa bilder vände sig hela tiden till mig för att få hjälp inför bildvisningen, varpå jag vänligt men bestämt hänvisade till Emilia. En del var väldigt svårövertalade.

Men årsboken då… Det är ett väldigt varierat innehåll och som läsare blir man kanske lite undrande över avsikten. Är det en jobbkatalog eller en inspirationskälla för andra fotografer? Men å andra sidan så vet jag inte om det spelar någon roll.

Var fotograf är presenterad med en textsida och 3-4 bildsidor.

Hannah Goldstein öser på ordentligt i sin presentationstext. Det är ingen hejd på vilka prominenta fotografer hon jobbat med och vilka utbildningar hon har. I hennes bilder finns en kraft och sinnlighet. Bokens starkaste bilder, tycker jag. Till hösten kommer vi enligt uppgift att få se en bok med hennes fotografier.

Anna Edlunds text om hur hennes partykamera blir stulen och hur hon får en ”bortsprungen och hemlös kamera” av en vän är så gripande att man omedelbart blir intresserad av hennes vardagsbilder. Bilder tagna med en repig, hoptejpad och aftreightkladdig kamera.

Hur hade boken då sett ut om den varit gjord av män och hetat Grabbar?  Den hade säkert innehållit betydligt mer actionfyllda, dystra, och pretentiösa bilder.

Brudarboken är ofta poetisk och stillsam. En del av jobbilderna kan jag tycka är lite tråkiga såsom jobbilder ofta blir.

Vad vi garanterat inte skulle ha fått se i Grabbarboken är något liknande Susanne Johanssons bildsvit Kullerbytta. Hon har fotograferat nakna kvinnor i hemmiljö. Jag har svårt att tänka mig en naken man som låter sig fotograferas stående på huvudet i sin säng. Vi är nog alldeles för pryda.

Förhoppningsvis så blir den här boken starten för ett Brudarnätverk som hörs mer och tar mer plats inom den fotografiska sfären. För som Woody Allen en gång sade: Eighty percent of success is showing up.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Antonio M. Xoubanova
text av Luis López Navarro
Mackbooks 2013

21cm x 15cm

144 pages

72 colour plates

ISBN 978-1-90794-640-0

The cover of CASA DE CAMPO is bright yellow. It reflects the scorched dry earth of the park from which this book gets its title. On the book’s front cover is an illustration of 10 butterflies, but perhaps more interestingly on the back cover, in a pure black extraction, from one of the books photographs. In this a girl (perhaps) is centrally placed in the frame, walking across a worn grassy field, her jacket wrapped around her, sleeves dangling, she is leaning somewhat to the right. Her long hair points down towards the ground in an angle and in so doing her head takes on the form of a bird.

Casa de Campo is an enormous park in Madrid – over 1700 hectares and like other large urban parks, it serves very different purposes depending on who is spending their time there. Tourists entering the park from one of its darker shady corners declare on Trip Advisor their horror at the acts of male and female prostitution going on in full view. Others complain about the expensive tasteless food. Yet others recommend the zoo. There are many experiences to be had here. Photographer Antonio M. Xoubanova has given us his. In the press information distributed with this book we are informed that this is a “photographic fable” and the book is “designed as an ancient fairy tale.”

The colour images vary in content: from people to pathways, to fauna and flora, but always with the backdrop landscape of the park. Antonio M. Xoubanova’s story is told via the symbolism in the sequencing of the images where their individual strength grows as they are placed together in the linear order of the book. The photographer’s wandering becomes a journey. In the telling of the tale, we experience time and emotion.

I am left with a dark vision of Casa de Campo from this encounter. The park appears wild often dirty, with litter and rubbish. Two frogs tightly gripped in fists, a three-legged dog, another dog cowering, parrots in a circle and a white rabbit – truly the stuff of fairy tales. As for the park’s inhabitants depicted in this book, they use the place as their very own living room: sleeping, eating, playing, making love or just wandering about. Sometimes there is eye contact with the photographer and they pose, other times we see their backs.

At the back of the book there is a text by Luis Lopez that takes on a humorous satirical, anthropological tone, although it is serious in its message in what it tells us about the park and the people that dwell there.

I enjoyed CASA DE CAMPO. In today’s world of extravagantly sized and overly heavy photographic books, this book’s convenient size and weight is pleasurable in itself– it feels good to take up and hold. Casa de Campo is haunting literature, with a vision that you want to come back to discovering new relations between the images and their meaning.

John S. Webb is an English photographer who has been been living in Sweden since 1974. He has published over 10 photographic books. The latest of which is PLANTED, published by Nya Vyer, Stockholm 2012.