Varför heter det inte vitsvart?

In Fotoböcker 2015 on 30 december, 2015 at 08:16

Det fanns en tid då det normala var svartvitt. Vi som jobbade åt tidskrifter o tidningar diskuterade om High sensitiveframkallaren var så mycket bättre än D-76, egentligen. Själv använde jag Acufine (antagligen för att vara lite märkvärdig!)

Färgbilder kallades dia och användes av de fotografer som hade koll på olika filter och som klarade av att exponera exakt rätt. (undantaget Håkan Elofsson som förtrollade oss med märkliga bilder från märkliga platser i tidningen ETC.) Sen kom neg filmen, färg blev lättare att använda. Idag, i den digitala världen är färg standard. Svartvitt är något som lärs ut i fototidningar som en slags överkurs. Tryckerier vill hellre trycka svartvita bilder i fyrfärg.

En del vägrade släppa den svartvita estetiken. Dom förklarades vara konstnärliga, men egentligen vill dom bara uppmana oss tittare att betrakta deras bilder lite längre. Stimulera vår fantasi till att fylla i det vi inte såg. När fotojournalisterna som driver aktionsgruppen Dysturb tapetserar husväggarna i Paris och New York med stora bilder så är dom till stor del svartvita. Det finns något seriöst i det, bilderna skiljer sig från de andra budskapen i stadsrummet.

_DSC0192.JPG

Thomas Wågström

SVART

Eget förlag

ISBN 9789163780189

Konstigt nog så ger en del av bilderna associationen vitt, ett skarpt ljus som bländar oss och gör skuggorna ogripbara och svarta. Wågström använder på ett effektivt sätt de där bilderna som är som ett tecken som vi nästan omedvetet tycker att vi sett förr. De berör på samma sätt som när en jazzmusiker drar i väg en improvisation som vi hört hundratals gånger förr men som vi ändå får rysningar av. Centralperspektivet i vägar och tunnlar som försvinner i ett oroande töcken. Skyggor på marken och personer i motljus.

_DSC0193.JPG

_DSC0194.JPG

Det är förresten en grundton i den här boken, bilder som leder tankarna i oväntade riktningar. En hotelldörr med nummer 1111, ett nummer som vi ju alla vet, är ett tecken för andlig utveckling. En svart katt och en nyckel övergiven av sitt lås. Det är enkla tecken men dom fungerar.

Marie Lundquist brottar ner ordet svart på ett humoristiskt och underfundigt sätt i en avslutande text, som så här; Svart är fyra konsonanter om vaktar alfabetets början

Wi

WINTER DIARY

Mathias Grate

Eget förlag 2015

ISBN 9789163789342

En dagbok i den globala uppvärmningens tid skulle man kunna säga. På endast två bilder förekommer snö i sin vita form. Stockholmsvintern är mörk och våt. En bild tagen i fågelperspektiv ser ut som en explosion. Tills vi upptäcker att det bara är spår i snön av morgonrusningen till fots eller per bil.

Bokens fjorton bilder slår annars an en ton av stillhet. En sovande kvinna, dimma, några vattendroppar, en plastpåse i motljus. Många organiska former, trädrötter i regn, en numera vissen blomma. Det är vackert och på något sätt vilsamt. Den här typen av bilder som finns runt omkring oss om vi bara stannar till och andas ut, men här på något sätt tonsatta i svartvitt. En vacker bok.

_DSC0191.JPG_DSC0190.JPG

Och på något sätt tycker jag att de tryckta bilderna i boken är tydligare och klarare än originalen. ( som jag hade tillfälle att se när de ställdes ut på Fotoantikvariatet i Stockholm)

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

PS. Och missa inte Wågströms utställning på Fotografiska i Stockholm, pågår t.o.m 16 mars.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: