Archive for the ‘Vem tusan är…?’ Category

Vem är Cristina De Middel?

In Fotoböcker 2013, Vem tusan är...?, WAZZUP? on 8 juni, 2016 at 11:31

Vem är Cristina de Middel?

Det är något konstigt med fotografi. Folk som inte är specialintresserade känner på sin höjd till Lennart Nilsson eller Brutus Östling. Om du istället frågar någon som är det minsta kulturintresserad om vilka är Joyce Carol Oates eller Kristina Sandberg så har de flesta koll på vilka det är.

Häromdagen nämnde jag Anders Petersen för en person som har konst som sitt yrke. Noll koll…

Men å andra sidan, jag har väldigt dålig koll på konstnärer som arbetar med fotografi, eller rysk fotografi eller…. Det verkar som om vi fotointresserade också har en massa blinda fläckar. Och det kanske har sin förklaring i att fotografi är inget allmänkulturellt samtalsämne. Man får leta sig fram till de fotografiska arbeten man gillar. Det är inte så att man råkar läsa något på DNs kultursida eller har sett något på kulturnyheterna.

När jag berättar att Cristina de Middel kommer till Landskrona Fotofestival möts jag ofta av en frågande min. När jag säger Afronauts så får jag lite fler igenkännande miner.

Så nu berättar jag; Att de Middel kommer till Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagarna, det är ungefär lika stort som om Zadie Smith eller Joyce Carol Oates skulle komma till bokmässan.

2011 hade hon en längre tid varit missnöjd med sitt arbete om bildjournalist. På sin blogg publicerade hon de bilder som inte riktigt passade in i de journalistiska uppdrag hon skickades ut på av sina uppdragsgivare.

När hon med hjälp av ett stipendium tog ett sabbatsår från den redaktionella världen började hon leta efter intressanta berättelser. På en lista över historiens galnaste experiment fann hon på första plats det Zambiska rymdprogrammet. När Zambia 1964 blev självständigt, ville man visa världen vad man kunde åstadkomma. Man beslöt sig för att skicka en kvinna, två katter och en missionär ut i rymden. När UNESCO vägrade skjuta till pengar och rymdkvinnan blev gravid avbröts dock det hela.

unspecified-2

de Middels mormor fick i uppgift att sy rymddräkter som var en blandning av NASA och afrikansk folklore. Som rymdhjälmar använde hon kasserade gatlyktor och motorcykelhjälmar. Bokens bilder togs till största delen i och runt hennes hemstad i Spanien. Hennes vänner fick agera statister. Hon hade vid det tillfället aldrig besökt Zambia, eller ens Afrika.

Boken fick titeln Afronauts och gavs ut på eget förlag. Försäljningen gick till en början trögt. Men när hon nominerades till Apertures First Photobook award och senare Deutsche Börse Photography Prize sålde upplagan på tusen exemplar snabbt slut. Idag kan man med lite tur hitta ett exemplar på Amazon för ungefär tiotusen kronor. Men en ny upplaga är på väg…

unspecified

Efter den stora framgången med Afronauts fick hon möjlighet att göra en bok åt ett förlag. Hon valde att göra en bok med gatufotografi från New York. Men hon regisserade de människor hon mötte så att bilderna framstod som hämtade ut den kända musicalen West Side Story.

unspecified-1

Och på det viset har hon fortsatt att arbeta. Boken This is what hatred did grundar sig på en skönlitterär afrikansk bok som handlar om en ung pojke som går ut i skogen och umgås med andar. Man kan säga att De Middel arbetar i någon slags gränsland mellan fiction och verklighet.

En anledning till att besöka Landskrona Fotofestival den 19-29 augusti!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf

 

Bilder ur Arfonauts och This is what hatred did (foto Cristina de Middel)

www.thisbookistrue.com and www.lademiddel.com

Annonser

Vad tusan är Firecracker?

In Vem tusan är...? on 21 december, 2012 at 12:10

Vi vet ju alla hur det är.

Fotoboksbranchen är i mångt och mycket grabbarnas spelplan.

Jag gick för en tid sedan igenom Det stora tyska fotoboksförlagets Steidls katalog. Jag minns inte exakt, men där fanns ungefär en fjärdedel kvinnliga upphovsmän.

Eller, man behöver inte gå längre än till omfotoboken.com och räkna. Det är en stor övervikt på manliga upphovsmän bland de böcker som är recenserade här. Varför det är så här vet jag inte riktigt. Vi män är kanske lite lata. Har olika nätverk som vi värnar om. Jag brukar, inför mig själv, försvara mig med mig att jag tycker det är lättare att skriva om någon man som åkt bil i Tyskland och fotograferat hus, än att skriva om en bok där en kvinna behandlar känslan inför att föda barn.

Men det var innan jag kände till Fiona Rogers, cultural och education manager på bildbyrån Magnum i London. Hon har beslutat sig för att försöka göra något åt mansdominansen inom fotografin, Hon öppnade i januari 2011 en websajt där kvinnliga fotografers arbeten presenteras. Man lägger ut en ny presentation varje månad. Dessutom delade projektet ut ett pris på tusen pund till en förtjänstfull europeisk fotograf. Det gick till Jo Metson Scott som under fem års tid hade fotograferat och intervjuat soldater som talat ut om sina upplevelser av kriget i Iran.

Rogers säger så här om kvinnligt/manligt fotograferande:

I was asked whether women produce more personal work because they are perhaps more emotional, but i think it´squite a tenous link…..So i dont know if you really can attach gender to bodies of work, but one thing i can say is that, although there are fewer women photographers actively working, the quality of their work is better and higher than that of the majority of the men.

När jag tittar på vilka fotografer som är presenterade på Fire-cracker. org så är det väldigt få härifrån Skandinavien. Den enda jag kan hitta är Anastasia Taylor -Lind. P.S. Har just fått reda på att Maja Daniels är en svensk fotograf som jobbar i London. Hon presenterades på Firecrackersidan i januari 2012.

Men ni kvinnor som läser detta, nu kan ni inte längre säga att i inte visste. Sprid ordet. Jag vet att det finns en massa fina arbeten därute som förtjänar större uppmärksamhet.

Läs mer här på Brittish Journal of Photographys  hemsida

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

PS. För övrigt så ryktas det om att organisationen Brudarna börjar röra på sig igen. Bra!