Archive for 2017|Yearly archive page

Otekniska fototidningar!

In WAZZUP? on 8 maj, 2017 at 12:50

Det har kommit smygande… mitt ointresse för den typen av fototidskrifter som glatt listar de bästa minneskorten och som stolt presenterar ett nytt raktecknande vidvinkelobjektiv.

Det har nog delvis med att göra att all teknik är så perfekt och färdigutvecklad idag. Ett minneskort är ett minneskort och vem bryr sig om det laddar ner bilderna någon millisekund snabbare. Och jag som en gång i tiden lusläste tekniska tester över olika objektiv nöjer mig i dag med objektivkorrigeringarna i Camera Raw.

Och medge, visst var det mer intressant att jämföra kornet på en Tri-X framkallad i Rodinal, Acufine eller D-76 än att hitta det bästa minneskortet!

Men det finns alternativ som handlar mer om bilderna och tankarna bakom dem, här kommer några tips:

Katalog- Journal of Photography and Video_DSC0275

http://katalog-journal.com

Den danska fototidningen är nu inne på sitt 28 år. I detta nummer skriver Carsten Brandt om ett möte med den amerikanske fotografen Gary Winogrand 1983 i Malmö. Winogrand har förutom att blivit erkänd som en av de stora samtida fotograferna blivit känd för att han vid sin död efterlämnade 2500 oframkallade filmer och över 10000 framkallade men ej kontaktkopierade.

Enligt skribenten är alla filmerna nu under bearbetning vid ett antal amerikanska universitet och museer.

Ett av tidningens tema är gatufotografi och då är naturligtvis en presentation av Vivian Mayer oundviklig. Men här får vi också stifta bekantskap med en ganska okänd Brooklynfotograf, Miska Draskoczy.

En intressant detalj är att alla tidningens texter är återgivna på både danska (ibland svenska) och engelska.

_DSC0276

NOTES

https://www.facebook.com/notesjournal/

Detta är en skotsk fototidning, nystartad, men med traditioner från en skrift med samma namn som gavs ut av Scottish Photographers Association. Nina Bacos, är en av initiativtagarna. Hon är numera boende i Glasgow men har utbildat sig på Valands fotoutbildning i Göteborg.

I tidningens allra första nummer, Autum- Winter 2016, kan man läsa essäer om Robert Frank och Sophie Calle, intervjuer med en polsk fotograf, Jagoda Wisniewska. Här finns också bildpresentationer av Agathe Weiss och Susanne Ramsenthaler, bokrecensioner och annat.

Jag ser med intresse fram mot tidningens vidare utveckling då man säger sig vilja diskutera den samtida fotografin ur många olika synvinklar.

_DSC0277

British Journal of Photography

June 2017/ Ones to to watch.

BJP håller ställningarna som den mest inflytelserika fototidningen. När man nu för sjätte året i följd presenterar unga lovande talanger har man tagit hjälp av en grupp bestående av ett drygt hundratal fotografer, skribenter, curatorer och andra fotoförståsigpåare. (dock ingen svensk i år)

Resultatet har blivit en bred presentation av mode, dokumentär, porträtt, landskap och experimentell fotografi från sex olika kontinenter. De tjugotvå unga fotograferna har ett gemensamt; sitt intresse för människan. Det må vara kriminella i Istanbul eller vackra fotomodeller.

Tidningen presenterar i varje nummer ett tema. I förra numret presenterades kvinnliga fotografers syn på kvinnor, en intressant vinkel inom en konstart som är så dominerad av den manliga blicken.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Vad ser vi i andras ansikten?

In Fotoböcker 2015, Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017 on 5 april, 2017 at 07:27

Vi människor älskar att titta på andra människor. Jag skrev nyligen artikel till en fototidning och citerade några fotografer. När jag skickat in min text fick jag genast en förfrågan från redaktören om porträtt på de citerade. Och så är det hela tiden; vi vill se vem det är som tycker eller berättar något. En slags reminiscens från en tid då vi bara hade ett sätt att kommunicera; ansikte mot ansikte. Och i takt med teknikens utveckling och ett mer och mer komplext samhälle har den dragningskraften bara blivit större.

Når fotografikonsten uppfanns ökade intresset för ansiktet. Plötsligt var en exakt avbild nästan var mans egendom. Redan tidigt experimenterade man med konstlade och tillgjorda uttryck. Idag , med alla frejdiga selfies och oerhört påkostade och omformande porträtt finns det en motreaktion. Ett intresse för den okonstlade och omedvetna porträttbilden. Fängelseporträtt, bilder ur familjealbum och bilder från övervakningskameror intresserar oss.

Men som vanligt så existerar flera tendenser samtidigt. En del försöker tolka själen i en odramatisk nära porträttbild, andra nästan tar livet av sina objekt i försök att skapa en dramatisk bild. Visste ni förresten att hoppbilder var populärt redan på femtiotalet. Då gav Philippe Halsman ut sin Jump book där han porträtterade hoppande kändisar som Hertigparet av Windsor, Brigitte Bardot, John Steinbeck, Salvador Dali och många andra.

Fotografen förklarade sin ovanliga porträttfotometod i en eftertext: When you ask a person to jump,his attention is mostly directed toward the act of jumping, and the mask falls, so that the real person appears.

Det finns en rik flora av porträttfotoböcker. Här är några aktuella…

dream

We Have a Dream, om mod, medmänsklighet och människans rättigheter

Foto: Albert Wiking

Intervjuer: Oscar Edlund

Texter Daniel Ryden

Max Ström 2016

ISBN 9789171263667

Någon är en hejare på att hugga ved, en annan blev skjuten i huvudet, överlevde och fick så småningom Nobels Fredspris. En författare skrev om Camorran och kan inte gå ut utan livvakt, en ung tjej blev mobbad i skolan och fick nog.

Hur kan man göra en bok om dessa till synes oförenliga personliga berättelser?

Jo, det går utmärkt. Boken handlar om 114 personer, världen över som vet vad dom vill och som har gett sig tusan på att stå upp för sina ideal, för som Astrid Lindgren skriver; ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Under tio års tid har fotografen Wiking och journalisten Edlund åkt runt och gjort intervjuer med personer som bestämt sig för att skapa förändring. Ibland i det lilla, ibland i aktioner som har blivit omtalade världen över.

Wikings porträtt är ofta dagstidningsjournalistiska. De har den där twisten så att vi förstår vem personen är bara genom att kasta en blick på bilden. Ett attribut som i bildens ytterkant leder oss rätt.

wiking

Sällan får vi se ett leende. Men är man t.ex specialist på rehabilitering av tortyroffer eller kvinnorättsaktivist finns det inte så mycket att ens småle åt.

Hela boken är gjord i svartvitt i ett fint något bruntonat tryck.

Författarnas vision är att inspirera och omsätta vilja, hopp och drömmar till handling. Själv kan jag nog känna mig en liten aning matt av att umgås med dessa 114 duktiga människorna. (kanske har med åldern att göra, och apropå ålder, i slutet av boken finns ett diskussionsunderlag, och dom bibliotek som INTE köper in den här boken sätter jag en snigel på ögat på!)

 

romut

 

Claudius umbran (romerska porträtt)

Foto: Martin Skoog

Text : Joanna Persman

Under förlag

ISBN 9789186823061

Skoog porträtterar kända och okända människor från första till fjärde århundradet efter Kristus.

Han går nära, ibland låter han ett par läppar uppta hela bildytan, ibland får vi bara se ett hårsvall.

Ansikten skulpteras fram genom ett skickligt placerat motljus. Ibland vänds ansikten till negativ, eller tonar ut i vitt.

romin

Det han fotograferat är gipsstatyerna i Ny Carlsbergs Glyptotek och Afstøpningssamlingen i Köpenhamn.

Det är en vacker bok med en generös utfallande layout.

 

 

ensam

 

Jag kom ensam, om flykt i barn-och ungdomen

Kenny Bengtsson

Monument 2016

ISBN 9789163905506

Hur formas man av att vara på flykt och dessutom vara utan sin familj? Här får vi möta femtio personer som kommit till Sverige i jakt på en trygg plats att existera på. Några har bott här länge, andra är nyligen ankomna och sitter otåligt och väntar på besked om de skall kunna få starta upp ett nytt liv eller om de skall kastas tillbaks till den otrygghet de flytt från. I kortare intervjuer får vi insikt i de starka känslor ett liv i flykt ger upphov till. Känslor som ibland blir livslånga.

ensamin

Bengtsson har porträtterat alla personerna i ett mjukt kvällsljus. Det är allvarliga bilder med en stark närvarokänsla. Han har valt att bara redovisa personen med en anonym vägg bakom. Det vilar en slags värdighet över den här boken, något som accentueras av det diskreta grå omslaget.

Bengtsson har skrivit ett efterord där han berättar om svårigheterna att närma sig människor i en utsatt situation, en slags arbetsdagbok.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Ending

In Fotoböcker 2017 on 22 mars, 2017 at 08:20

IMG_0542

Leif Sandberg

Eftertext : Bob Hansson

Boeker Books 2017

ISBN 9789198054811

Ni har säkert hört historien; När Astrid Lindgren på ålderns höst blev uppringd av sin syster började dom alltid samtalet med att utbrista; Döden, döden, döden!

Så var det ärendet avhandlat och de kunde prata om andra, trevligare saker. Sandberg gör tvärtom , han vrider och vänder på ämnet Döden.Så är hans situation också lite annorlunda än de två systrarna som närmast förstrött inväntar slutet på ett långt och innehållsrikt liv.

IMG_0546Han har fått en oväntad dödsdom, en cancersjukdom hotar att tvärt ända ett liv som är mitt i steget.
I suggestiva dubbelexponeringar vrålar han ut sin ångest. Hans kropp har svikit honom, han har förlorat kontrollen. Naken ligger han slängd bland fjolårslöven eller är på väg att grävas ner.

Han klamrar sig fast vid den enda som kan ge någon slags tröst, hans käresta. En tröst som naturligtvis är fåfäng eftersom vi inför döden står helt ensamma.

Det här är en självupptagen bok, något annat vore knappast möjligt. Inför sin existens utslocknande blir allt annat ganska oväsentligt. Ändå porträtterar han sin fru som en klippa i ett stormigt hav. Hennes kärlek och oro  och deras gemenskap gör att den här boken ändå får en viss positiv klangbotten.

 

Det, och det faktum att han besegrade cancern och faktiskt överlevde gör det lättare att ta till sig denna uppskakande bok.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

PS. Möt Leif Sandberg , en av många deltagare i en Pecha Kusha under Fotoboksdagen den 9 september på Landskrona Fotofestival.

Natur, vad är det, egentligen?

In Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017 on 8 mars, 2017 at 01:01

Tre böcker som handlar om naturen och vandring. Och något mer.

När jag ser de här tre böckerna tänker jag på Sven Hörnell. Han var den stora naturfotografen en tid på -70 och -80 talen. Stora praktverk om Lappland. Vackra bilder utan några andra avsikter än att vara just vackra.

Dagens naturfotografi ser annorlunda ut.

Vi som är uppfödda med Attenboroughs filmer där man vänder ut och in på varje millimeter av vår jord. Vi vill ha något mer; Natur som metafor för något annat, kanske.

 

walkomsl

The Walk

August Eriksson

Skreid Publishing 2016

ISBN 9789198354409

Eriksson vandrar i Japan. I sextiotre bilder får vi följa hans väg längs en urgammal pilgrimsled. Här finns ingen början och inget slut, Vägen är målet och i varje bild ser vi stigen försvinna bakom en krök. Man känner igen känslan; bara runt nästa krök…..

Det är en varierad led; sand, grus, kullersten och asfalt. Vägen går genom lövskog och tallskog.

walk2walk1

Det finns en slags total koncentration på vandringen. Vi distraheras inte av utsikter eller plötsliga möten med andra vandrare. Man skulle kanske tycka det blir tråkigt. Men tvärt om, så studerar jag varje bild noga. En kedja över vägen? En stenkista, kanske en källa med vatten? Och i varje bild; vad finns bakom nästa krök?

 

Llovetomsl

Alex Llovet

Faraway so close

Egen utgivning 2016

På bokens omslag leder en stig in i det okända. Någon vill att vi skall följa efter ut i den villande skogen; ett stråk av salt leder oss.

En liten flicka blir vår ledsagare. Natur möter kultur. Vi träffar på en övervuxen stålställning och en övergiven rutschkana. Ett slitet gosedjur betraktar oss från ett snår. Naturens olika former är både skrämmande och vackra.

Llovet använder naturen som en stämgaffel för sina tankar om identitet och om generationers sammanhang med naturen.

llovet2llovet1

Det finns en sydeuropeisk klang i den här boken. Ni som någon gång sett böcker från Barcelonaförlaget Ediciones anomalas vet vad jag pratar om. Det är någon slags känsla för dramatik…

Man blir imponerad av den fina tryckkvaliteten. Svärtan i de svartvita bilderna innehåller många nyanser. (Det ser mycket bättre ut än mina avfotograferingar!)

 

 

gotomsl

Beneath

Catharina Gotby

Amfora Edition 2017

ISBN 9789163919657

Det pyser och ångar om Gotbys bilder. Vi befinner oss i en miljö som upplevs som klart giftig och ohälsosam. Ett landskap som är öde och vindpinat, lite nedslipat.

Man kan ana ett underjordiskt kaos som ibland söker sig upp till ytan, som en sårskorpa som aldrig riktigt vill sluta vätska sig.

Det är ett lavalandskap i olika toner från ljusgrått till svart som dominerar. Vattnet har en turkos ton. Växtligheten är sparsamt förekommande.

Är naturen en slags allegori för vår kropp, vår hud? Gotby pekar på den möjligheten.

Det finns spår av det här intresset för naturens enslighet och dess obevekliga framhärdande i att bara finnas till, i Gotbys tidigare böcker, Med kroppen som slagfält (2004) och Precence (2011)

gotby2gotby1

Själva boken som fysiskt objekt är brutalt renskuren i kanterna.  Pärmarna (3mm x 2) är tjockare än inlagan (4 mm), och försättspapperet är elegant engelskt rött. Det ger ett gediget intryck som passar bra till innehållet. Patric Leo står för formgivning.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Solitary Road

In Fotoböcker 2016 on 7 mars, 2017 at 08:16

DSC05720.jpg

Anders Alm, foto.  Ella Jonsson, text.

Egen utgivning 2016

ISBN 9789163364549

Alm och Jonsson berättar i denna bok historien om en väg vid Torneträsk i norra Sverige, som är helt frånkopplad från resten av vägnätet. Vägen byggdes på 1950-talet mellan några små byar mitt ute i vildmarken. Vägen var tänkt att kopplas ihop med övriga vägnätet, men planerna ändrades. Bilarna som fraktats dit över isen blev kvar och används endast mellan de olika byarna under sommarhalvåret.

Det går att se tydliga likheter med Solitary road och Sune Jonssons klassiska bok, Byn med det blå huset. Båda böckerna skildrar en landsbygd som har förändrats drastiskt över tid. Precis som i Jonssons bok finns det en värme och närvaro i hur historien är berättad och hur människorna är porträtterade. Det finns också ett då och ett nu i boken som författarna skickligt balanserar mellan utan att bli för nostalgiska. En annan likhet är hur texten får ta plats i berättelsen och på uppslagen. Ett grepp, som tillsammans med fotografiernas svarta ram, är ganska ovanligt att se i nutida fotoböcker. Kanske är reportage-boken på väg tillbaka?

DSC05722.jpgDSC05723.jpg

Jag känner dock en viss ambivalens inför detta sätt att presentera text och bild som kanske mer har med formgivningen att göra. Texten, som är välskriven, stör min läsning av fotografiet, vilket är synd på bilderna som förtjänar mer utrymme. Kanske är det också lite mycket begärt att få se fotografierna större än så här, de begränsas trots allt av bokens sympatiska yttermått. Jag får helt enkelt hoppas att jag stöter på Anders Alms fotografier på en utställning framöver.

Emanuel Cederqvist, fotograf i Göteborg

Impasse Hotel Syria

In Fotoböcker 2016 on 22 februari, 2017 at 09:51

clementoms

Krass Clement

Gyldendal 2016

ISBN 9788702201123

Den danske fotografen Krass Clement har publicerat ett drygt tjugotal böcker. Hans kanske mest kända, Drum- et sted i Irland, (1996) fotograferades under en enda kväll på en pub i Irland, med tre rullar småbildsfilm.

Men hans böcker kan lika gärna vara resultatet av ett mer än fyrtioårigt arbete. Som i Bak Saga Blok (2014) Vad som alltid kännetecknar hans böcker är ett närgånget nyfiket sökande. Det gäller både människor och miljöer. Han berättar också med en slags konsekvent tidlöshet. Böckernas dokumentära berättarteknik skiljer sig inte i verk gjorda på 1980 talet från de han gjort på 2000 talet.

Han verkar vara en man som förstått vikten av att vårda sitt bildarkiv. Bilderna till Impasse Hotel Syria togs 2001. Ett år tidigare hade Syriens ledare Assad dött och han hade efterträtts av sin son Bashar al-Assad. Bilderna från Damascus, Palmyra, Deir Ez-Zur, Aleppo och Homs visar på ett blomstrande samhälle. Folk går till jobbet, marknaderna är fyllda av varor, barnen leker på gatorna.

clem1

Idag är allt annorlunda som vi alla vet. I går kunde vi se ett tv-inslag på nyheterna där en förtvivlad butiksinnehavare i Östra Aleppo konstaterar att – Vi har kastats tillbaka hundra år i tiden. Vi kommer inte hinna bygga upp detta, kanske våra barn kan..

Vi fick se bilder av en stad som är fullständigt nermald av bomber och beskjutning.

Sett i det ljuset blir Clements bok ett viktigt minnesverk. Men den är mer än så. Han fångar stämningar och ljusskiftningar på gatorna, i byarna och basarerna. Boken är också så oerhört genomtänkt i redigeringen. Vi följer honom från den röriga och myllrande gatan in i de tysta hotellkorridorerna när skymningen sänker sig över staden. Början och slutet av boken består av färgbilder. i de sista bilderna kan vi förstå att katastrofen finns i framtiden, en brinnande hög på gatan , en blodstänkt vägg och bokens sista bild, ett lik med blånande fingrar slarvigt täckt av gammal byggplast.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

 

PS, Något måste sägas om den fysiska produkten också. Boken är vackert tryckt på sådant där papper som vi, som en gång var mörkrumsmänniskor, kallade kartongtjockt. Den är inbunden i ett grovt linneband.

clem3

clem2

 

clemslut

Böcker från Landskrona

In Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017 on 14 februari, 2017 at 09:18

Det är dags att prata om Landskrona igen. Festivalen går av stapeln den 8 september och pågår till den 17 september. Det börjar komma information om deltagande utställare på hemsidan och det är dags att anmäla sig till den öppna grupputställningen som i år har temat ”You and Me”. Snart är det dags för Portfolioanmälan och anmälan till Landskrona Photo & Breadfield Dummy Award.

Men fotoverksamheten i Landskrona handlar inte enbart om festivalen.Året runt visas intressanta fotoutställningar, och till dessa produceras kataloger.

cooms
AgNO3
Histories of science and photography in Sweden
Historiska Media 2016
ISBN 9789175454580
Vetenskap och fotografi har alltid varit nära besläktade. Denna skrift låter den fotografiska dokumentationen vara huvudtemat. Oftast är det av naturliga skäl tvärt om.

Vi får se fantastiska bilder från Sven Hedins resor i Asien, de tragiska bilderna från André expeditionen och några av Lennart Nilssons berömda bilder.

Men de intressantaste (och roligaste) bilderna är de som är tidigare okända. Nobelpristagaren The Swedberg hade en dålig dag på jobbet när det skedde en eterexplosition i labbet.

coins1
När man skulle dokumentera växtlighetens utveckling vid Svalöv var det inte så jättenoga med måttenheterna. En gubblängd eller en armlängd fick duga.

gubb

 

 

 

 

 

 

 

heoms
Jean Hermanson och Dublins barn
det första och det sista arbetet

Landskrona Museum 2016
ISBN 9789198303438

En av Sveriges viktigaste arbetarskildrare, fotografen Jean Hermanson gick bort 2012. 1967, i början av sin karriär tillbringade han en tid i Dublin. Han hade läst James Joyces bok Ulysses och utifrån den beskriva den Irländska huvudstaden i bild. Efter en tid upptäckte han att att det var barnen som var det motiv som mest uppskattade att bli fotograferade. Men bilderna kom att bli liggande. En del har visats i samband med Malmö museets utställning och bok 2005.

hein1

Tack vare fotografen Nils Petter Löfstedt har det nu blivit en utställning och en bok om Dublins barn, med en text av Kristian Lundberg. Utställningen finns att se någon vecka till men boken finns kvar. Kontaktkartorna visar hur fotografen har arbetat. Det är intressant att se hur arbetssättet skiljer sig från hur fotografer i den digitala åldern arbetar. Har man bara trettiosex tillfällen innan det är dags att byta film så blir man disciplinerad. Ofta har Hermanson tagit en eller två bilder och sedan gått vidare. Höjdbild och breddbild för att anpassa sig till en eventuell publicering.

 

lkr

 

Minne/ Memory
Av/Off
Landskrona Fotofestival 2016

Detta är egentligen en slags minnesskrift över festivalen 2016. Martin Bogren har i suggestiva svartvita bilder beskrivit platsen, den lilla staden vid vattnet som är både vacker och lite sliten. Hans bilder väver ihop den borttynande industristaden med dess nya roll, en av Sveriges just nu intressantaste platser för fotografi.

lkr3 lkrins2 lkrinsid

Jenny Ekholm har dokumenterat utställningarna, föredragshållarna och aktiviteterna. Greger Ulf Nilsson har formgivit. Och visst är det formen som på ett omärkligt men precist sätt gör det hela till en fin bok.

 

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent.

( och medarrangör av fotoboksdagen vid Landskronafotofestival. Hej alla ni som gjort nya böcker , jag vill ha kontakt med er; tommyarvidson@gmail.com)

Photopaper 10/11/12

In Fotoböcker 2013, Fotoböcker 2017 on 6 februari, 2017 at 05:58

potopaper

Kassel Photo Festival, 2017

Fotoboksfestivalen i Kassel är en av de mest välkända för fotoboksentusiaster. I år ligger man lite lågt i Kassel och skickar istället ut sin Best Photobook och Dummy-Award utställning på olika festivaler runt om i Europa. Böckerna kan ses bland annat i Istanbul, Lodz och Moskva. Men nästa år firar man 10 års jubileum i Kassel.

Festivalen producerar också en tidskrift. De utkommer med tre nummer varje kvartal. Där bjuder man in prominenta personer från fotoboksvärlden och låter dem välja ett arbete som de tycker förtjänar uppmärksamhet. Här får vi ta del av t.ex Marin Parr, Araki och Nan Goldins okända favoriter. Varje häfte är på 16 sidor. Och man får också med varje sändning, en affisch.

I det senaste paketet kom Thomas Balchers solrosor i svartvitt, en bildserie som är tekniskt perfekt, med lite solarisation för att göra det hela lite mer mystiskt. Men tyvärr så blir resultatet ganska tråkigt. Sådana där bilder som man bläddrar förbi och och tänker: Herregud vad folk håller på! Nästa tanke blir: Lena Granefelt gör det där mycket bättre och hon presenterar dessutom en tanke med sitt arbete.

Hideka Tonomura är en ung kvinnlig japansk fotograf som tycker det är kul att visa sig naken och att pilla på sig själv här och där. Det som är intressantast är varför Simon Baker som är curator för Fotografiavdelningen på Tates i London gillar de här bilderna. In bildtext utgjuter han sig om det lekfulla och gränsöverskridande. Jag tror det är så enkelt som att han tycker det är en snygg tjej.

Det tredje häftet är det mest intressanta. De innehåller ett utdrag ur den spanska fotografen Carlos Spottorno och journalisten Guillermo Abrils bok La Grieta/the Crack.

lagrietain

Spottorno och Abril har gjort en slags serietidning om den flyktingkatastrof som pågår i Medelhavet. Färgerna är nertonade till just den rätta serietidningskänslan. Ett slags brus ger ett intryck av billigt dagstidningspapper. Det här är ett väldig annorlunda sätt att presentera bildjournalistik på, och det kunde ha blivit hur fel som helst. Men det här blir helt rätt!

Den faktatäta texten blir presenterad i korta rutor som ligger på bilderna. Man har inte använt sig av pratbubblor ( åtminstone inte i detta utdrag från boken). Och det tror jag är helt rätt. Faktarutorna blir journalistens berättarröst. Det gäller att balansera på den där tunna linjen mellan seriemediets fiktion och nyhetsmediets sanning.

När man rapporterar om en nyhetshändelse så brukar rapportörerna, fotografen och skribenten hålla sig i bakgrunden men här berättar de utförligt om vilka problem de har för att komma in på platser, eller för att få intervjua och fotografera.

lagrietadetalj

I en tid då vi översvämmas av information och nyheter måste man hitta nya sätt att rapportera om dramatiska nyheter. Den svenske fotografen Kent Klich har använt sig av överraskande grepp i sina rapporter från konflikten mellan Israel och Palestina. Spottorno har i en tidigare bok / tidning skildrat de sydeuropeiska länderna Portugal, Italien, Grekland och Spanien. I en form som liknar ett ekonomimagasin berättar han om den ekonomiska kris som dessa länder hamnat i. Tidningen heter The Pigs och utkom 2013.

pigs

Photopaper prenumererar man på här.

Hela boken La Grieta/ The Krack hittar man här.

The Pigs är slutsåld och återfinns på Amazon för hutlösa priser

 

Tommy Arvidson,fotograf och skribent i Göteborg

Osynligheter/ Korrespondenz

In Fotoböcker 2013 on 23 januari, 2017 at 01:39

Väggar är något som skyddar oss och som ger oss trygghet

Väggar bär nästan alltid på en historia om vi betraktar dem uppmärksamt. Råa cementväggar bär ofta spår av de plankor som har varit väggens gjutformar.

Putsade väggar har ofta sprickor som för att påminna oss om att ingenting är beständigt. Hus rör sig, är hela tiden på väg någon annanstans.

Här presenteras två böcker som vi kan anta inte har något med varandra att göra men som ändå på något sätt korresponderar med varandra.

johansson-1

Osynligheter

Karl-Johan Stigmark

OEI Editör 2016

ISBN 9789185905836

Stigmarks släkt härstammar från Amsterdam , de judiska kvarteren vid Jodenbreestrat. Under andra världskriget tömdes kvarteren på sina innevånare, få återvände. Hans släkt utraderades nästan helt under krigsåren.

johansson-3

Bokens första del innehåller bilder från dagens murar och väggar i den del av Amsterdam där han släkt en gång bodde. Sprickor och flagnad puts får stå som symbol för ett minne som långsamt vittrar bort.

johansson-2

Bokens andra del innehåller vykort och familjebilder varvat med märkliga pappersinstallationer med snörstumpar och svårtydda meddelande skrivna i cirklar. Avslutningsbilden, ett vitt lakan förebådar minnets utslocknande.

 

 

 

johansson-4

 

Korrespondenz

Håkan Granath

Jan Kjellin

Granath Förlag 2017

johansson-6

Även betongen, som vi betraktar som solid, läcker. Det kryper fram förkalkningar och vatten genom sprickor. Växtlighet kryper upp för väggarna och kommer att leta sig in genom minsta hålighet och så småningom spräcka betongen.

johansson-5

Som kontrast till de dystra väggbilderna står bilder på ett gäng glada grabbar som som tycker att flaskan och ett dragspel det är det som gör livet värt att leva. Bilderna har köpts på ett antikvariat och föreställer tyska soldater på permission under andra världskriget.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Dance me/Dansa mig

In Fotoböcker 2013 on 13 januari, 2017 at 09:50

dansamig2

Dance me/Dansa mig

Håkan Elofsson
Bokförlaget ETC

Det jag håller i min hand är en stor orange bok med tjocka pärmar och en vacker schweizisk bindning där linnetråden ligger i öppen dager. Titeln är Dance me/Dansa mig.

dansamig1
Jag gillar att dansa. Jag gör det inte ofta men det kan bli bugg, schottis, vals eller kanske en gammaldags discofridans. Jag har också provat att dansa tango och samba, flamenco däremot har jag bara upplevt som åskådare. Dessa tre sista danser är temat i Håkan Elofssons bok Dance me/Dansa mig.
Håkan Elofsson är gammal i gemet. Jag träffade på hans fotografier för första gången på 80-talet i ETC, tidningen där Sveriges dåvarande fotografelit var ständigt återkommande gäster. Elofssons bilder från Latinamerika gjorde ett stort intryck på mig som nybakad fotograf.
Bokens inledande text är skriven av Elofsson och handlar bland annat om när ETC skickade honom till Buenos Aires 1983 för att göra en serie reportage tillsammans med reportern Lars Palmgren. ETC gick samtidigt i konkurs och pengarna frös inne. Det var i samband med detta som Elofsson upptäckte Tangon, som också är den dans som första kapitlet handlar om.

dansamig3_tango
I en serie mjuka svartvita fotografier berättar fotografen om sitt möte med den Argentinska tangon. Bilderna utstrålar ett stort allvar och vemod. Människorna verkar inlåsta i sig själva trots att dansen är en pardans. Förutom dansbilder gestaltas Tangon av stadsmiljöer, porträtt och detaljbilder, allt med ett omisskännligt analogt uttryck.

dansamig4_samba
Bokens andra del handlar om Samban och då kommer färgen in. Plötsligt blir det närmare, svettigare och mer sensuellt. Nu interagerar människorna med varandra. Kroppsspråket och dansens rörelser för människorna samman. I Samban, skriver Elofsson, finns inget igår eller inget imorgon, det finns bara nu.
I tredje kapitlet som är Flamencons del har bilderna återigen blivit svartvita. Dansen verkar användas till att visa upp sig för att förstärka sitt symboliska kapital. Jag har aldrig tänkt på släktskapet mellan Flamencon och tjurfäktningen men i Elofssons bilder blir sambandet uppenbart. Det handlar om att stirra döden i vitögat och om att nedlägga ett byte.

dansamig5_flamenco

De gånger jag försökt mig på danser med rötterna i den latinska kulturen har min kropp sagt nej. Min stela och hämmade nordiska kropp har sagt åt mig att nu går det för långt. När jag ska ta ut svängarna på detta sätt känns det onaturligt. Däremot känns det helt naturligt när den dansanta Håkan Elofsson för och man har lite avstånd både i tid och rum.
En marginalanteckning. I mitt exemplar har limmet trängt ut på flera av uppslagen och klistrat ihop sidorna inne i vecket med små rivskador som följd.

Anders Alm