Ingen reklam längre, tack.

In Fotoböcker 2013 on 4 februari, 2014 at 09:35

otterbergomslag

Susanne Otterberg

9789198125313

Journal

När jag tänker på döden kan jag ibland bekymra mig över hur det skall gå till. Ett PANG mitt i steget vore väl att föredra. Demens verkar inte så lockande. Men kanske ändå, i första fasen. Det där att man bara blir omhändertagen och slipper allt ansvar. Inte behöva bry sig om att laga mat och att deklarera. Jag har hört anställda på demensboende berätta om att det är mycket skratt och glädje i korridorerna på en sådan institution. Mellan de där ångesutbrotten när man inte hittar hem eller letar efter någon som dog för tjugo år sedan. Eller när man drabbas av den plötsliga insikten att man gör något fel, men vet inte ens riktigt vad.

otterberginsid

För de anhöriga är demensen smärtsam. Att se en människa försvinna in i en egen värld dit ingen annan har tillträde. Att långsamt förlora kontakten med den man haft nära.

Otterberg har försökt skildra bägge perspektiven. Med sin kamera försöker hon förstå var Mormor är i sina tankar. Barn på nytt eller fast i en envis malande tankegång? I närgångna porträtt, som en frisk mormor skulle anse kränkande, försöker hon förstå.

Hon skildrar också hur man som anhörig får kämpa för att få en bra vård för den sjuke. Och oron över hur man skall göra med ett helt hem som innehavaren kanske helt glömt bort. Alla tallrikar som gamla tanter alltid vill hänga upp på väggen. Alla välfyllda köksskåp som plötsligt bara får ett värde som loppisvaror.

otterberginsid2

Det här är nog egentligen dokumentärfotografi när den är som mest humanistisk. När den inte ett ögonblick bygger på fotografens ego. Och när det där snacket att den avfotograferade blir ett offer liksom faller på hälleberget. Otterberg vill bara berätta en historia som hon nog har på känn att hon delar med många andra.

Det här är dokumentärfotografi som varken är nyskapande, ”spännande” eller utmanande. Den är istället medkännande och intimt beskrivande. Och sånt behöver vi mycket av.

Bilderna är svartvita och bokens formgivning ( av Gösta Flemming) har något väldigt hemtrevligt och tantigt över sig, som korresponderar fint med innehållet.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: