Himlen är fortfarande blå

In Fotoböcker 2017 on 4 januari, 2018 at 12:08

roioms

Maria Elander

Roine Magnusson

Ateljebrun 2017

ISBN978-91-983883–0-5

Roine Magnusson är en fotograf som ofta förändrar sin fotograferingsteknik. I en av sina tidiga böcker flög han likt Nils Holgersson över Sverige, i en annan bok om träd släpade han ut belysning i skogen.

I denna bok han han tillsammans med skrivande Maria Elander skapat en nedtonad skildring av ett landskap i Sunnemo, Värmland. De svartvita bilderna är ofta fotograferade i skymning, gryning eller dåligt väder.

roi1roi2

Naturen spelar förstafiolen. Människans tafatta försök att ta plats i skogen håller på att täckas av mossor eller lavar. En stor bro bara försvinner i dimman. Människors boningar ser slitna ut och står tysta och mörka.

Naturen däremot är vacker och självklar, jobbar på med sitt. Isen lägger sig och skapar mönster. Tallarna radar upp sig som bara tallar kan.

Elanders poem vänder sig inåt och kameran vänder sig utåt. En fin kontrast uppstår.

Tommy Arvidson, skribent o fotograf i Göteborg.

Annonser

Faraway Nearby

In Fotoböcker 2017 on 4 januari, 2018 at 11:59

omstö

Jan Töve

Hatje Cantz 2017

ISBN 978-3-7757-4358-7

Först förstår man ingenting. Varför göra sig ett sådant besvär för att sätta upp en postlåda. Sen kommer insikten. Alla som bor på landet är medvetna om snöplogens härjningar. Det gäller att säkra upp med en stolpe långt från vägkanten. Bor man här  och skall ha nåt riktigt gjort så får man göra det själv.

Detta är den tredje boken i en serie om landsbygd. En företeelse som allt fler bara siktar genom tåg, bil eller flygfönstret. (Ni vet väl att halva jordens befolkning inom några få år kommer att bo i städer?)

Landsbygden är Töves barndomslandskap. Men här finns ingen nostalgi eller romantik. Bara ett knivskarpt bildberättande om hur det är att bo på landet. Där kossorna betjänas av robotar med laser och ir-läsare. Samtidigt som de gamla byggnaderna långsamt flagnar.

tö2tö1

Hans allra bästa bilder är minimalistiskt enkla och kan beskrivas i några få ord; Gråmulen himmel,snö,snökäpp. Eller; Korygg, himmel med molntuss. Faktiskt så påminner hans bilder ibland om engelsmannen Simon Roberts. Stora vida landskap med några små människofigurer långt borta.

Jag som alltid har varit intresserad av människor märker hur jag här blir lite irriterad över när de kommer alltför nära i bild. Jag vill ha dem som små figurer i landskapet. Som lagar en vägbelysning eller åker skridsko på en sjö.

Bilderna av en liten hög med bergkross vid sidan av vägen, eller den med de stiliserade fågelskrämmorna gjorda av svarta sopsäckar, de säger underligt nog mer om människans strävan än när där förekommer en person i bild.

Men det där sista är bara småanmärkningar.

Och så tänker jag: Tusan, Sune, du skulle nog ha gillat det här!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Meanwhile Across the Mountain

In Fotoböcker 2017 on 31 december, 2017 at 01:19

Laoms

Jens Olof Lasthein

Max Ström 2017

978-91-7126-367-4

Det finns något intensivt i Lastheins bilder. Människor håller på. Dom lastar får, dricker öl, snackar med grannar, gifter sig, har bråttom någonstans. Men dom tar sig ofta tid att kasta en blick på den där svenska fotografen som inte kan deras språk men som ändå upprättar någon slags kontakt.

Kanske är det kameran, en underlig pjäs med ett litet objektiv som rör sig. Eller så är det att det är någon som verkligen, verkligen visar intresse för de här människornas vardag. Som tar sig tid.

la2la1

Han befinner sig där han trivs bäst. På gränsen mellan Europa och Asien, i Kaukasien. I de där länderna som vi i Sverige har föga koll på. Namn som Armenien, Georgien, Dagestan och Kabardino- Balkaria.

Detta är Lastheins tredje bok från de områden vi lite slarvigt brukar kalla Östeuropa. Han har hela tiden arbetat med samma typ av kamera. En som ger panoramabilder.

När jag först fick boken i min hand tänkte jag; Men nu räcker det väl? tre böcker? Efter en noggrannare genomläsning insåg jag; Nej, vi klarar oss inte utan Lastheins gatuteater. Det finns en sådan inspirerande levande känsla i dessa bilder där det ibland kan pågå fem- sex dramatiska skeenden samtidigt. Det är ett myllrande evigt pågående liv han visar oss.

Snälla… bara en bok till!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.