RESORT

In Fotoböcker 2018 on 23 maj, 2018 at 10:28

ott2

Susanne Otterberg

Design: Gösta Flemming

Journal 2018

ISBN 978-91-87939-27-3

Det finns ett lite bistert drag runt munnen på många av de kvinnor vi möter i den här boken. Bilderna är tagna på olika platser runt Medelhavet. Hotellrum. Små knähundar. Ett evigt rökande.ott1

Det här verkar vara människor som fastnat i en slags evig semesterresa utan slut och där resebrochyrernas förföriska blänk ersatts av svettiga lakan och fördragna fönster.

 

Vi får inte veta mycket om dessa kvinnor. Korta självbiografiska? texter.

Otterberg arbetar i denna bok i en tradition som brukar vara förbehållen män. Svartvitt, mörkt, hårt ljus, någon gång blixt. Petersen, Gustavsson, eller mäster själv, Strömholm. Men vad man då glömmer bort är att en hel del kvinnor också håller denna stil vid liv. Jag tänker på Kajsa Gullberg eller Margret M de Lange.

Man kanske kan säga att det är lite ointressant om det är en kvinna eller man bakom kameran. Men vad man hellre kan fundera över är vilka kvinnorna på bilderna är. Hur har dom hamnat där dom befinner sig? Det finns något dolt i bilderna, en tristess, något ouppklarat. Man skulle gärna vilja höra deras historier.

Det är en liten bok. Man blir omedelbart förtjust i dess enkelhet. En enkelhet som inte utesluter omsorg om detaljerna. Schweizisk bindning med klädd rygg.

ott3

Alec Soth, den amerikanske fotografen brukar säga att en bok skall innehålla högst 50 bilder. Om du lägger till fler riskerar du att en del blir bortglömda. Den här boken innehåller 36 bilder. Dom blir inte glömda.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Annonser

Aina och Tage

In Fotoböcker 2017 on 4 maj, 2018 at 01:15

1632acf571220b5262f4Rebecka Uhlin

Journal 2017

ISBN 978-91-87939-24-2

Där , på omslaget, sitter Aina och Tage i en klippskreva som två små barn och betraktar den oändliga havsytan. I själva verket är dom bägge i den ålder som kallas 80+. Dom har varit gifta sedan 1957.

Det berättar Tage redan på de inledande sidorna, i ett brev .

Den här boken handlar om livslång kärlek, i det där stadiet då ett två människor känner varann så väl att inte mycket behöver sägas. Man vet intuitivt vad den andra önskar. Vi ser två människor som helst vill vara i varandras närhet hela tiden.

1632acf461b84fb3a303

Rebecka Uhlin har skildrat sina morföräldrars vardag. En vardag med mattvättning, rensning av potatisland och ibland en långpromenad med stavar. Ibland drabbas de av den värsta av sorger, som när deras son dör. Oftast lever de ett harmoniskt liv.

Det finns berättarglädje och en nyfikenhet i den här boken. I en del uppslag vidgas perspektivet till det omgivande landskapet i stora utfallande bilder. Men oftast får vi ta del av den intima närhet som Aina och Tage lever i.

 

Jag tänker mig att det måste ha varit ett stort steg att ta; från att vara barnbarn till att som vuxen skildra två människors vardagsliv. Kanske har en hjälp på vägen varit att Uhlin som barn gått omkring i sin morfar fotografens ateljé.

Man blir lycklig av att läsa den. Vad mer kan man begära? Jag blev dessutom glatt överraskad över att finna att det fortfarande finns människor som tvättar och återanvänder plastpåsar. Den iden övergav jag redan under 1970-talets kollektivboende.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Horisont

In Fotoböcker 2017 on 28 april, 2018 at 09:13

image_1

Kenny Bengtsson

Monument förlag 2017

ISBN 978-91-639-0551-3

Vad finns det egentligen som är värt att fotografera idag? Det är en fråga som alltfler ställer sig i en tid då vi dagligen blir exponerade för 3-20 tusen kommersiella bildbudskap (siffran är från 2013 så antalet bilder är säkert idag mångdubblat)

Erik Kessels turnerar fortfarande runt med sin utställning där han fyller kyrkor och samlingssalar med jättedrivor av 10×15 bilder som representerar det antal bilder som dagligen laddas upp på EN social portal, (minns inte om det var Flicker, snapchat eller instagram)

Fotografi är alltså en ganska problematisk sysselsättning. Många återvänder till något slags ursprung. Ljus som träffar något som är känsligt för ljus. Nog så!

Jag själv är alldeles för gammal för att vara intresserad av det där stadiet. Jag minns när man kunde beställa perfekt borrade hål i en metallskiva från tidningen FOTO. Och hur man ibland plockade upp de där kasserade papperen ur mörkrummets papperskorg och undrade vad man skulle kunna göra av dessa slumpmässiga former.

Man måste förstå att dagens unga fotografer tycker att t.ex gatufotografi är en mossig konstart. När det bildas klubbar för gatufotografer och man drar runt i horder på stan och försöker fånga intressanta människor i intressanta positioner.

Naturfotografi? Alla de bästa bilderna finns redan som skärmsläckare på din dator eller TV.

Och ni har väl hört talas om den där nya kameran som ser ut som en mobiltelefon med 16 linser i olika brännvidder. ( som kopplas ihop till en bild) Du fotar alltet och bestämmer var skärpan och utsnittet skall vara i efterhand. Den fungerar visserligen soso enligt en recension, men det är bara en tidsfråga innan den är perfekt och bara en tiondel så stor som idag.

image

I dessa yttersta av tider har Kenny Bengtsson gjort en liten bok med med femton små hålkamerabilder. De skildrar omgivningen runt Näsudden och Hoburgen på Gotland. Men det kan vi inte se i bilderna. Vi kan med lite fantasi förstå att det är solens bana över himlen vi ser. Bilderna är lite fläckiga av fukt eftersom de exponeras under månader.

Så bilderna bläddrar jag raskt förbi. Men Bengtssons text är mycket läsvärd. Det är tänkvärda ord som man gärna återvänder till och läser om. Hans tankar om hur bilden till slut blir en liten ädelsten som bara den som känner historien bakom kan uppskatta. Och man måste bara gilla hans tankar om att vi genom att betrakta några silverkorns placering på ett papper skall komma lite, lite, närmare ett Shangri-La.

Och själva boken i sig är ett litet vackert föremål som man dessutom kan bära med sig i fickan.

Tommy Arvidson, skribent och gammal gråfotograf.