Archive for the ‘Fotoböcker 2012’ Category

In The Beginning There Was Everything & A Dream If Ever There Was One.

In Fotoböcker 2012, Fotoböcker 2014 on 2 juni, 2014 at 09:57

Tuija_L-Box_sketch

Tuija Lindström

Art and Theory 2012 0ch 2014

( i samarbete med Hasselblad Center och Finlands Fotografiska Museum)

ISBN 9789197998536 och 9789198157307

 

Äntligen! Får man väl ändå säga. Lite rättvisa. En kvinnlig fotograf utkommer med en rejäl monografi. Det har varit mycket gubbar en tid nu. Inget ont i det. Strömholm, Hirsh , Petersen och Jonsson förtjänar riktigt fina böcker.

 

Nu kommer i alla fall Tujas bok, eller böcker, två stycken i en box. Utgivna med något års mellanrum för att korrespondera med en utställning i Göteborg samt en i Helsingfors. Dessutom i elegant formgivning med öppen rygg som underlättar läsningen.

 

Micke Berg skrev för en tid sedan en sak på sin blog om fotografers bästa arbeten. Dom gör man när man är ung, menade han. Det kanske stämmer. Se Stockholm Blues, eller Sune Jonssons första, Byn med det blå huset. Vi kanske alla är dömda till att arbeta i nedförsbacke.

tuijainsid

 

Jag får för mig att Tuja försöker bekämpa likgiltigheten och rutinen genom att ständigt söka sig till nya sätt att fotografera. Vissa förstår jag inte alls. Hon åker omkring med en kille som verkar fungera som någon slags assistent och tar selfies här och där i världen. Några år tidigare, som i samma andetag, gör hon fina svartvita hamnbilder i serien Harbour. De sovande kropparna från -95 hör till formen ihop med några bilder från -87. Avklädda kroppar, ofta i vila, verkar vara något som följt henne genom hela karriären. På de allra senaste bilderna från 2010 har hon porträtterat köttätande växter. Dom visar på en nykommen energi. Man undrar vad som kommer att bli nästa ämne.

 

Men den första boken är nog ändå den intressantaste. Med bilderna från 1980-talet. Porträtten, en del så ikoniska att vi hittar dem på skönlitterära bokomslag. Jag tror också att klimatet för seriöst arbetande fotografer var bättre då. Man kunde enkelt vandra mellan rollen som brödfödefotograf och konstnärligt arbetande fotograf. Jag tror att detta att få bildkritik både från stressade tidningredaktörer och tillbakalutade gallerister var en positiv sak för fotografernas utveckling. Idag måste man välja spår och jag är inte säker å att det enbart är bra. Konstvärlden kan vara hård och svår att navigera i. Och brödfödefotograferandet är så underbetalt att det nästan är utraderat.

 

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

 

Deutschland/Hattfabriken

In Fotoböcker 2012 on 3 maj, 2013 at 11:18

nyomslaggerry

Gerry Johansson

Deutschland ISBN9781907946356

MACK

Hattfabriken/Luckenwalde ISBN9789197632621

Johansson & Jansson AB

Jag vet egentligen inte vad det är som gör Gerry Johanssons bilder så intressanta. Är det kompositionen? Hur Johansson på något märkligt sätt tar oss i handen och leder oss runt i fotografierna. En bild liksom börjar med en avloppsbrunn och så leds blicken längs gatan, runt hörnet på ett hus och man kan inte sluta undra vad som saluförs i butiken med skylten, Femaroll (i det lilla samhället Gethlingen).

Eller är det mängden av bilder? Detta faktum att han kuskat runt i Tyskland och fotograferat både små avkrokar och dom största städerna. Placerat dom i bokstavsordning.  En bild från varje plats. Ibland kan jag lära mig något lite. Som att det finns en flygplanskyrkogård i Lärz eller att dom gamla V2 raketerna från andra världskriget fortfarande står i en park i Peenemunde. Men oftast lämnar bilderna nästan ingen information alls. I Moorbrink har en bonde gett blanka tusan i att göra hem kärran med vattentanken till korna. Den står kvar där på gärdet, övergiven. Kanske för att det snöar. Om Höchstädt får vi bara veta att där saluförs vackra stickade sockor. 171 platser är avbildade.

johansson_deutschland_2

Det är nog så att man blir totalt uppslukad av både den eleganta sammansättningen och mängden av bilder. Det här att vi blir bjudna på en roadmovie genom hela Tyskland och att varje bild är så exakt komponerad. Ett gammalt järnstaket i Siemerode ligger precis på horisontlinjen. Och en gammal husbil i Much med ett gytter av stegar, takräcken och ränder på karossen passar precis ihop med korsvirkeshuset i bakgrunden.

Men mest är det nog ändå det där att vi får så lite information. Vi tvingas att se och tänka.

Den här boken har ungefär samma upplägg som många av hans tidigare böcker. Och storleken är exakt lika. Som Sverige, Pontiac, Kvidinge, USA, och Ulan Bator.

Jag besökte en gång ett föredrag som Gerry Johansson höll om sin då nyutkomna bok Sverige. Där berättade han lite om sin arbetsmetod. När han kom till en ny stad åkte han runt en stund och letade. När han funnit en bra plats, ett bra motiv, klev han ur bilen ställde sig på den rätta platsen, tog en eller ett par bilder. Därefter satte han sig i bilen och åkte till nästa stad. Och då skall man också veta att han är en hängiven bilförare, och att han en gång i tiden varit tävlingsförare.

johansson_deutschland_5

Till denna bok finns ett tillägg. En alldeles egen bok, för ovanlighetens skull grön. De andra böckerna är alla linnefärgade. I den får vi veta lite mer om vad som för Johansson till vissa platser. Den gröna boken handlar om den lilla staden Luckenwalde och den där belägna Hatt och Möss fabriken. Vi får veta att Johansson inspirerades att åka dit sedan han hade sett en känd målning av konstnären Dick Bengtsson. Bengtsson hade själv inte sett fabriken i verkligheten utan bara målat av den från en bild i svensk Uppslagsbok.

Johansson åkte till platsen och fann en fabrik som stod övergiven och till viss del i ruiner. Men den märkliga svarta huvudbyggnaden med den karakteristiska taksiluetten var sig lik från Dick Bengtssons målning. Johansson har fotograferat av en stad som verkar vara lite på dekis. I en del bilder upplever man husen som förblindade med sina igenspikade fönster. Dom står där tomma som teaterkulisser.

Den här bokserien, som enligt rykten nu är avslutad, tillhör nog de fotografiska böcker som jag aldrig tröttnar på. De innehåller en slags lågmäld men ändå oerhört fokuserad fotografi. Den kan tyckas torr och tråkig men tittar man noga finner man en underfundig humor och en lekfull men exakt estetik som leder runt blicken i varje bild.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Berättelser för en 87 år gammal dam

In Fotoböcker 2012 on 4 april, 2013 at 11:54

harenstam-omslag

Helga Härenstam

Journal

ISBN9789197887694

Man bör försätta sig i ett slags tillstånd av barnslighet för att rätt kunna läsa där boken. Ett slags Pippi Långstrump tänkande. För hos Härenstam är vardagen magisk. Allt kan hända. Redan på omslaget ser vi en man som håller på att bli uppäten av ett rasande vilddjur, eller…

På en bild håller en man upp ett vitt skynke i motljus framför ansiktet. Plötsligt blir livet en skuggspelsteater. Fyra kvinnor i varierande ålder har låtit sig fotograferats inkrupna i en gran. Varför?

Men för att ta det hela från början. När Helga Härenstam för några år sedan arbetade som popcornförsäljare på en stadsfestival träffade hon en spågumma. Hon bytte till sig en spådom mot en popcornbägare. Spågumman spådde att hon skulle vara frisk tills hon blev gammal. Då skulle hon få problem med minnet och sedan dö vid 87 års ålder. Denna bok är en samling dagboksanteckningar, minnen, och bilder till henne själv som 87-årig dam utan minne.

Och det är så klart en alldeles lysande anledning till att göra en fotobok. Boken innehåller bilder från 2009 till 2011 och dagboksanteckningar från1988-2011.

Värmland 1991

jag ska alldrig indränka mej i parfym och alldrig reta någon och alltid

trösta mina barn alldrig bli en sån där entonig idiot

sen ska jag alrig bli en sån där stadsfåne som tillbringar och ödslar

sin tid på att sita i affär eller något lika meningslöst

och alldrig färga håret svart eller någon illkonstig färg

jag ska alldrig slå barn och inte bli en sån som gråter och klagar i

onödan eller en sån idiot som sörger bort svunen tid och klagar på

andras stilar

jag sitter på johannas säng och ser tiden blinka bort 2:34 2:35

hej

2004 filosoferar hon lite mera vuxet

En gång rev jag ur en dödsannons ur en tidning. I den stod det liljekonvalj nr 17 där en bild på blomman skulle vara och längst ner i annonsen stod det hälsa till pappa skall stå i kursivt.

Det stod inte ens i kursivt.

I vissas liv blir det feltryck till och med i dödsannonsen.

Ibland hänger texterna ihop med bilderna, ibland inte. Säger jag, men vad vet jag egentligen om Helga Härenstams minnen.

Ett är i alla fall säkert. Bilderna är små träffsäkra iakttagelser som inte alltid är lätta att tolka.Men det kan vara rätt så befriande att inte alltid få ett svar på, varför? Det kan då handla om att dricka ett glas vatten upp och ner eller att fundera på att hoppa från en bro.

harenstinsid2

Det tar tid att ta till sig den här boken. Omslaget, till exempel, har en läskigt luddig yta. Men om man ger den lite omtanke så inser man att här finns vardagspoetiska betraktelser både i text och bild som man gärna reflekterar över länge.

harensinsid1

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Fotografier 1960-2003

In Fotoböcker 2012 on 21 februari, 2013 at 07:57


WH_omsl300

Walter Hirsch

Fotografier 1960- 2003

Bokförlaget Arena

ISBN9789178434022

Den fotografiintresserade kan glädja sig åt att det verkar som om de svenska förlagen plötsligt vågar göra dom där stora satsningarna. Gå igenom arkiven och berätta hela historien. Strömholmboken som kom för en tid sedan var riktigt maffig. Nu kommer en till i ungefär samma storlek, och det ryktas att fler tegelstenar är under produktion. Men visst är det lite underligt, bara män. Även om man ser lite längre tillbaks i den retrospektiva fotoboksfloden, bara män… Georg Oddner, Jean Hermanson, Åke Hedström och Sune Jonsson. När får vi se de där stora fina retrospektiverna över Chatarina Gotby, Monica Englund eller Kerstin Bernhard?

Men nu får vi ändå glädja oss åt en bok av man som tyckte mycket om kvinnor. Walter Hirsch hann precis färdigställa detta bokslut över sitt fotografiska liv innan han gick bort den 2 april 2012. Han låg i sjuksängen och tittade på provtrycken som vännerna Mia Bengtsson Plynning och Gunnar Smoliansky nålade upp på väggen.

Slarvigt men säkert skulle man kunna ha som devis för hans fotografi. Med sin Canon Dial, en halvformatskamera för amatörer och en panoramakamera utvecklade han en typ av fotografi som vi i Sverige på 60-talet var ovana vid. Hans midsommarbilder som presenterades i Populär fotografi orsakade en stor uppståndelse i fotografkretsar. Fick man verkligen fotografera så slarvigt, snett och oskarpt? Hans inspirationskällor fanns i USA och hette William Klein och Robert Frank. Canon Dial kameran hade en ovanlig fjäderframmatning av filmen som gjorde att man kunde ta bilder på ett lekfullt och snabbt sätt. Den såg heller inte ut som en kamera.

WHstörre

1967 gjorde han en resa till London. Under en dag, från klockan 9 till 23 gick han gick längs gatorna och fotograferade det han såg i ögonblicket. Resultatet blev 700 bilder som visades 1968 på Moderna museet i Stockholm. Det var den första separatutställningen med en svensk fotograf på museet. Den kamera han använt i London spikade han upp på väggen med spiken rätt igenom linsen. Kameran blev nästan omedelbart stulen.

I det sextiotal då han var mest aktiv fanns en slags kompisskap mellan reklam och dokumentärbilder. Han arbetade på filminspelningar och han gjorde jeansreklam och allt var på något sätt bilder som han tog tillsammans med sina kompisar.

Men det är svårt, det är med att sammanfatta sitt liv. Saker man kanske minns som fantastiska kanske inte alltid ger fantastiska fotografiska avtryck. 1997 reste Hirsch under några veckor med sin assistent Knut Koivisto och skådespelerskan Harneen Kalkat. Man tänkte sig en road movie i stillbild. Det blev lite bilder på en avklädd tjej som klipper av sig håret och sitter på en sunkig motellsäng med en flaska Jack Daniels mellan benen. Det känns lite grann gammal herrtidning.

En annan arrangerad bildserie, som är lite humoristisk, tycker jag bättre om. Stora landskapsbilder över alldagliga platser, en grusgrop, en fotbollsplan, en bilskrot. Men där vid sidan av planen, i den öppna cabriolen, små figurer, en man och en kvinna. Vad gör dom? Dom är visst halvt avklädda!

Men ju mer man bläddrar fram och tillbaka i denna synnerligen omfångsrika bok, så finner man att det var gatufotografin som var Hirsch verkligt starka sida. I några praktfulla utvik från New York har han med panoramakameran fångat dramatiken och de ständigt pågående små vardagsmiraklerna som pågår sida vid sida på gatan.

Film här!

Han höll på så. Gick på gatorna i Amsterdam, Rom och många andra ställen. Och han gjorde dagböcker. Han fotograferade oavbrutet. Till och med när han låg på sjukhus efter en hjärtinfarkt. Dom bilderna hamnade också på Moderna museets väggar och i en bok.

Texter av bland andra Bodil Malmsten och Leif Wigh lyfter fram mannen bakom kameran.

En mycket fin bok, tycker jag. Men kanske ändå att det levnadsglada hos Hirsch blir en aning undanskuffat i denna stora präktiga volym. Men så är också en levnadssammanfattning en ganska allvarlig sak. En gladare och mer hejsan svejsan Hirsch finner man i den bok som ingick i serien Fotoklitteratur. Den gavs ut 1982 av Fyra förläggare. Men där får man å andra sidan bara ett litet kapitel av sagan Walter Hirsch.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

I lampans sken

In Fotoböcker 2012 on 20 februari, 2013 at 10:32

Journal_Johan_Sundgren_omslag_webb

Johan Sundgren

Gösta Flemming (red.)

Johan Jönson (text)

Journal

ISBN9789198040524

Det man först slås av är att allt ser så ordnat ut. Städat men lite livlöst. Så som det ser ut hos äldre människor som inte klarar av vardagen längre. Som inte längre är så intresserade av att sno ihop en potatisgratäng på fredagskvällen. Utan som istället har förvandlat spisen till ett minnesaltare, över alla resorna till soliga länder. Porslinssaker i massor och på ugnsluckan en duk med texten ALGARVE. Ett altare över ett liv som långsamt håller på att förtvina.

En man sitter i sin fåtölj med en vit käpp mellan benen. Han stirrar ut i tomheten. Kommer han någonsin att kunna läsa några av böckerna i den välfylld bokhyllan igen?

ilamp

Detta är en rapport gjord av den person som ser till att hemmen hänger ihop och inte förfaller. Det är hemvårdaren, som tagit med sig kameran på jobbet och skildrat de människor han möter och vårdar. Det märks att han är en välkommen gäst. Han övervakar bad och toalettbesök hos den vars kropp inte längre lyder. Lagar maten. Han torkar av diskbänken. Dammsuger under soffan. Han kanske är deras sista kontakt med en omvärld som börjar snurra alltför fort för att man skall vilja delta i den. Han låter dem behålla sin värdighet in i det sista tills han, som en bild visar, möts av en livlös kropp på vardagsrumsgolvet.

Sundgrens bilder är intima på ett respektfullt sätt. Han tränger sig inte på, men han väjer samtidigt inte för att visa den ångest och förvirring en del äldre har inför en oviss framtid. Han möter människor vid alla tider på dygnet, han hjälper dem, och han fotograferar dem. Och han låter sina klienter fotografera honom i arbete.
De avfotograferade inköpslistorna är rörande i sin noggrannhet:
6 st fina Clementiner
2 st sockerkakor Goda Biten
500 gr morötter Holland
osv…

De här lågmälda svartvita bilderna blir till ett viktigt debattinlägg om hur bra åldrings och hemsjukvård kan se ut. Att vara hemvårdare är ett viktigt arbete men tyvärr också ett lågstatusjobb. Fler och fler lever kvar i sina lägenheter till slutet. De flesta föredrar nog också hemmet framför institutionsboendet.

Men boken är ju naturligtvis inte bara ett debattinlägg. Den är också en slags instruktionsbok om hur vi bör hantera våra medmänniskor. Väldigt fin!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Vanilla Partner

In Fotoböcker 2012 on 31 januari, 2013 at 10:16

40-Vanilla-Partner

Torbjørn Rødland

Mack

ISBN 9781907946318

Page one depicts legs in tight stockings; its stiches follow the curves of a body. The subsequent page portrays an attractive Mapplethorpe-esque male. Turn that page to reveal a split orange with strands of hair. In his fifth book Vanilla Partner, Norwegian photographer Torbjørn Rødland vacillates between nudes, portraits, still lifes, and landscapes that imply texture, scent, and sensation. In fact, the vanilla in Vanilla Partner references the term vanilla sex, which refers to plain, possibly boring, heterosexual sex that does not involve BDSM, kink, or fetish.

Contrary to “vanilla” in the title, Rødland’s still lifes are charged with sexual innuendo. Otherwise mundane objects become fetishized by adding evocative elements. For example, high-heeled shoes drip with paint; a floor is covered in gooey chocolate. Then there are the nudes, bodies tied, bodies covered in food, painted, twisted, some contorted. Rødland goes on to depict voluptuous women, a young Asian girl coated with frosting, a muscular black man, stereotypes similar to the categories one might find secretly trolling the very non-vanilla world of Internet porn. Thrown into the mix are commercial looking portraits and landscapes, but there is always the subtle notion or inkling that something is out of place, such as the portraits of subjects who appear introspective and at times tormented. The series is comparable to a fumbled Google search, when an innocent query results in an array of erotic images but also commonplace images that become suggestive simply by association.

Rødland’s photographs of children offer the same ambiguity, but within the context of the other images, they are disquieting. Not unlike the controversial child portrait of Rosie by Robert Mapplethorpe, context plays a role in our interpretation. A simple photograph of a child playing in a pet’s cage may or may not take on other meanings, and it is this gray area that interests Rødland. With the turn of each page, we are compelled to assign a narrative, and in doing so, we map our own opinions and values. For some of us this can be an unsettling experience, a feeling that Rødland is steering us into corners, forcing us to confront societal taboos.

vanilla-40

This is made evident by the inclusion of images referring to the 1980 US presidential election. Jimmy Carter suffered a devastating loss to Ronald Reagan. Reagan won the election by mobilizing religious conservatives with the help of Rev. Jerry Falwell’s Moral Majority. Falwell condemned homosexuality and was known for his defamation lawsuit against Larry Flint, founder of Hustler porn magazine. The religious right has continued to back proposed legislation founded on their moral convictions. This legacy has polarized the US and has been the subject of much controversy, including the passage of Proposition 8 in November 2008. The proposition overturned same-sex couples’ right to marry in the state of California where Rødland is based. The constitutionality of Proposition 8 is pending a ruling by the Supreme Court.

In Vanilla Partner Rødland insinuates the question, where do we draw the line between legislation and personal liberty? He accomplishes this via the distortion of conventional imagery. Each photograph builds upon the tension of the one that preceded it, like a steady drum roll, evoking within us visceral responses. Page after page, we expect to find a logical conclusion, but this is not to be. There is no elucidation. Rødland is more interested in how images play against one another, and how we assign them meaning. The matter-of fact quality of his work is a strategy. Rødland is aware that it is the very ambiguity of his series that engages us and grants us pause for reflection. Vanilla Partner is a challenging collection of photographs. Nonetheless, we are likely to encounter more than a few dog-eared copies among photography aficionados.

Michelle Marie Roy

Contemporary Swedish Photography

In Fotoböcker 2012 on 28 januari, 2013 at 12:21

Femtiotvå svenska fotografer

Red: Estelle af Malmborg

Medverkande skribenter:Niclas Östlind, Iréne Berggren, Anna Eriksson, Jenny Gedda, Bo Madestrand,

contemorary-omslag

Det här är en intressant bok. Jag både retar mig på den och blir attraherad av den. Kan inte få den ur huvudet. Iden är god. Att presentera den svenska fotografiska scenen internationellt. Boken är till största delen skriven på engelska. Man presenterar 52 svenska fotografer med en bild och en textsida. Några få har fått ytterligare utrymme. De flesta är verksamma på de konstnärliga arenorna.

Men det är ju så med fotografi att det är en spretig sysselsättning. En fotograf kan ena dagen riva av ett modejobb för att nästa dag försjunka i ett svårmodigt existensiellt bildskapande. En nyhetsbild kan mycket väl hamna på en gallerivägg.
Så jag menar inte att det är något fel i att man tussar ihop dokumentärfotgrafen Jean Hermanson med den konstnärligt utövande Annica Karlsson Rixon.

Kanske är det den något pretentiösa titeln jag retar mig på, Contemporay Swedish photography.
Det görs inte så många genomlysningar av det svenska fotografiska landskapet. Den här boken lär länge få stå emotsagd och de femtiotvå som kom med är de som finns. Dom minst lika många som borde varit med kommer inte att värderas lika högt ute på de flotta glasborden på Europas gallerier och konsthallar. Den kanske borde ha hetat Några svenska fotografer vi gillar. Eller något annat…

I den inledande texten förstår man att problemet har varit under diskussion. Man menar att det är oundvikligt att några namn utlämnas men att man inte har ambitionen att göra en kartläggning. Lite längre fram i texten slår man sig för bröstet och hävdar att boken ”ger en bild av det samtida Sverige sett genom ögonen på vår tids främsta fotografer.” Lite prettovarning där.

Kanske man borde ha gjort en app istället där man kunde fylla på och ta bort allt eftersom samtiden rullar på. Det vore verkligen Contemporary!

Texterna är välskrivna, initierade och ibland lite välfriserade. Man kan känna smaken av säljande baksidestext från en fotografmonografi. Men eftersom nu allt är så påläst och lärdomsspäckat så studsar jag högt över de faktafel jag hittar. NEJ, Walter Hirsch fotograferade inte i London med en ”mediumformat camera” 1967. Det som senare skulle bli en separatutställning på Moderna museet. Han fotograferade med en halvformatskamera. Det kan låta som en pettitess men det är faktiskt lika allvarligt som att kalla Lars Lerin för oljemålare eller Camilla Läckberg för poet. Olika kameror ger olika uttryck.

ContempinlagaDet är en snygg bok. Ett skickligt tryckeriarbete där de olika fotografernas olikartade yttryck väl tagits tillvara. En del arbetar med pastellfärger i ljusa eller mörka nyanser medan andra drar på med mättade kraftiga färger. Och så studsar jag till igen. Och Jean Hermanson skulle väl vända sig i graven om han såg sin bild av arbetarna vid stämpelklockan. Artikelförfattaren till just den bilden beskriver hur Hermanson ”managed to bring out nearly invisible nuanses” Inte i denna bok iallafall. Man verkar ha hittat någon gammal kopia på kopia, reprofotad.. När jag jämför den med samma bild i boken Jean Hermanson, Fotografier , Malmö Museer, 2005, så framstår magplasket allt mer tydligt.

Niclas Östlind har skrivit en elegant historik över den svenska fotografin från 60-talet till i dag. På tretton sidor lyckas han med konststycket att få med nästa alla de där man saknar i resten av boken. Han beskriver tidsandan, fotokonstens status och även hur tekniken format bilderna under olika perioder. I avslutningen på sin text hävdar han något som jag inte alls håller med om. Men kanske han har rätt?
Efter att ha konstaterat att fotografi numera är något som auktionshusen intresserar sig för, ser han en tendens till att det fortfarande finns en särskillnad mellan fotografi och konst. Där de yngre fotografernas bilder med konstnärliga förtecken värderas högre än äldre klassiska dokumentära fotografier.

Jag blir lite undrande till vad hans inställning till detta faktum är. Förordar han att Jean Hermansons bilder från verkstadsgolvet skulle behöva spikas upp på galleriväggarna med prislappar på? Att ett inlemmande i den starkare struktur som förvisso samtidskonsten har, skulle göra att vi åter uppmärksammade och talade om dessa bilder.

Är det en god sak, eller skall den fotografi som försöker berätta om en social verklighet hålla sig borta från glittret på auktionshusen och gallerierna?

Den här boken kanske ger en bild av var den svenska fotografin befinner sig idag? En vän ringde mig när jag skrev den här artikeln och frågade: Kan du komma på någon ny svensk fotobok som handlar om arbetslivet. Jag blev tyst. Efter lite funderande kom jag på någon. Men inte är dom många.

För er som är nyfikna på vilka fotografer som är presenterade i den här boken, här kommer listan:

Andreas Ackerup

Lotta Antonsson

Bisse Bengtsson

Erik Berglin

Miriam Bäckström

Aida Chehrehgosha

Dawid ( Björn Dawidsson)

Cecilia Edefalk

Anders Edström

JH Engström

Johan Fowelin

Maria Friberg

Hans Gedda

Carl Johan De Geer

Peter Gehrke

Catharina Gotby

Denise Grünstein

Paul Hansen

Annika von Hauswolff

Maria Hedlund

Jean Hermanson

Julia Hetta

Walter Hirsch

Linda Hofvander

Martina Hoogland Ivanow

Pieter ten Hoopen

Mikael Jansson

Jens S Jensen

Gerry Johansson

Annica Karlsson Rixon

Clay Ketter

Eva Klasson

Hyun-Jin Kwak

Jenny Källman

Frederik Lieberath

Åke E:son Lindman

Tuija Lindström

Maria Miesenberger

Tova Mozard

Robert Nettarp

Anneé Olofsson

Mikael Olsson

Petrus Olsson

Julia Pierone

Anders Petersen

Ann-Sofi Sidén

Gunnar Smoliansky

Karl-Johan Stigmark

Christer Strömholm

Lars Tunbjörk

Pernilla Zetterman

Camilla Åkrans

PS

Och ett måhända ganska oväsentligt PS: Det skrivs om Mikael Janssons skildring av tävlingsformen Formula 1 racing. Där kallas förarna av dessa bilar för rallyförare! Det blir som att kalla en orienterare för sprinterlöpare.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

A day in the world enligt Tommy

In Fotoböcker 2012 on 10 januari, 2013 at 06:06

Aday-omslag

Förord: Jan Eliasson och Desmond Tutu

Bokförlaget Max Ström 2012

 ISBN9789171262578

Vid frukostbordet kan vi ta del av tv-nyheterna från världens alla hörn samtidigt som vi sveper fram bilder på i-paden från den senaste resan till New York. Telefonen plingar, det är sonen som skickar bilder från sin pågående fotvandring i Nepal. Och så skall vi samtidigt läsa tidningen då, förstås.

Det är i det sammanhanget vi bör se den här boken. En dokumentation av en dag, den 15 maj 2012. Tusen bilder från hela jorden. Man har valt bland hundratusentals bilder från kameror och mobiltelefoner. Till nästan alla finns en kortare text. Ibland bara ett ord, ibland en flammande protest mot en social orättvisa. Texten är oumbärlig i den här typen av bok. Många bilder hade annars blivit obegripliga.

Det team som stått för bildurvalet har valt med stor omsorg. Jag får en känsla av att man prioriterat de små intima vardagliga berättelserna. Här finns visst bilder på raketer som skjuts upp, folk som hoppar från klippstup med fallskärm. Men jag hittar nästan ingen bild där människor slåss. Lite vildsinta demonstrationer i Palestina och en demonstration som strax efter bilden tagit skall urarta, är det enda våldsamma. Det verkar som om vi lever på en jord där folk mest håller på med sitt. Det kan vara allt från att stoppa lite papper innanför behån för att bli snyggare, till att ligga i en sjuksäng och dö. Eller att vara alldeles nyfödd, för den delen. Men farorna lurar nästan överallt. Som i en bild från en gata i Homs, Syrien där en odetonerad granat sticker upp ur trottoaren på en gata.

Tanken är god, en hälsning till framtiden. Hej, så här såg det ut på jorden just den här speciella dagen. Men jag vet inte… Jag gissar att en av inspirationskällorna till den här bokens tillkomst kan ha varit Family of man, den stora utställning som producerades 1955 av fotografen Edvard Steichen. Utställningen, som också blev en bok, bestod av 503 bilder tagna av 273 fotografer från 68 länder. Den turnerade runt i världen och sågs av nio miljoner människor. Men det var då det, i en helt annan värld.

adayinlaga

Nu kan vi själva sortera fram ett par tusen bilder från den 15 maj 2012 på Fickr eller andra internetsajter, och göra en egen bok av materialet. Men visst förstår jag att det är viktigt med ett tränat formgivaröga. Och att bilder berättar mer än vad dom själva visar, om dom ställs mot andra bilder. Men det känns ändå som om vi blir överösta av alldeles för många bildintryck i dagens samhälle. Jag liksom ryser till när någon säger; Titta vilken snygg bild!

Jag läser då hellre en fotobok med en inträngande skildring av hur det är att jobba inom hemtjänsten eller en bok av en som rest runt i Tyskland i åtta års tid och fotograferat hus. Med ett enhetligt bildspråk, där det bara är en röst som talar.

Tommy Arvidson

A day in the world enligt Anders

In Fotoböcker 2012 on 10 januari, 2013 at 06:00

Aday-omslag

Förord: Jan Eliasson och Desmond Tutu

Bokförlaget Max Ström 2012

 ISBN9789171262578

Om du var proffs eller amatör om du ägde en dyr systemkamera eller endast en enkel mobilkamera, det spelade ingen roll. Alla blev uppmanade av Aday.org att dokumentera sin vardag den 15 maj 2012.

Den 3:e juni 2003 dokumenterade 3000 fotografer Sverige. Av de 24 000 bilder som samlades in blev det en bok, En dag I Sverige. Tidigare har liknande projekt genomförts i andra länder, A day in the life of America, A day in the life of China, A day in the life of Australia. Nu har det mest ambitiösa av alla A day projekt blivit bok, A day in the world.

Ett gigantiskt projekt som samlade in över 100 000 bilder från 165 länder. Förutom den bok som nu ligger på mitt bord så finns det även en webbplats där samtliga bilder är publicerade. Boken innehåller 1000 bilder utvalda av en internationell jury.

Aday.org som ligger bakom hela projektet är  en organisation som drivs av den svenska stiftelsen Expressions of Humankind. Stiftelsen har till ändamål att ”främja vetenskaplig forskning och utbildning med den fotografiska bilden i centrum samt att verka för ökad förståelse mellan människor världen över.” Så där har vi utgångspunkten för det hela.

Dessa 1000 bilder från hela jorden är ingenting annat än en fantastisk läsning.  Det som är mest intressant är inte de enskilda bildernas kvaliteter utan sammanställningen och mångfalden. Känslan och kunskapen kring att denna vår enda jord innehåller så många olika miljöer och så många olika sätt att leva på gör en ödmjuk inför de vardagliga problemen. Människor kämpar och sliter, övervinner faror och umbäranden, gläds och sörjer. Alla på sitt sätt, på olika sätt men ändå så lika. Det vi får är ingen tillrättalagd bild utan massor med små bitar ur den riktiga verkligheten, som vi alla är en del av. Bilderna övervinner alla språkbarriärer och utbildningsbarriärer. De kommunicerar över alla gränser och bär med sig kunskap, kultur och känslor.

Titta på glädjen i barnens ansikten när de får leka med en boll, upplev kärleken mellan två unga människor, känn den lilla människans utsatthet i en ogästvänlig miljö, försök förstå kampen att övervinna vardagens svårigheter. Gör allt detta och inse att vi är ganska lika, att det är mer som för oss samman än som skiljer oss åt.

Men vi får också se hur orättvist fördelade jordens tillgångar är. Visst det är ingen nyhet men det är det som är intressant. Det är inga nyheter utan bara vår vardag som skildras.

 

Det finns vissa bilder som stannat lite djupare i medvetandet

Ahvaz, Iran, 17:15. En ung pojke dyker ner i vattnet från ryggen på en vattenbuffel. Fotografen har fångat pojken i exakt rätt ögonblick. Jag har ingen aning om hur hans liv ser ut, men just när bilden är tagen finns där inga bekymmer. Glädjen och lekfullheten går inte att ta miste på. Foto: Mehran Hamrahi.

Barcelona, Spanien 13:03. En demonstration övervakas av kravallklädda poliser och i förgrunden ser vi ett ungt par som kysser varandra. Kärleken övervinner allt. Foto: Giuliano Camarda.

inlaga2

Sulligent, Alabama, USA, 09:07. En ung flicka ligger i sin säng och sover. Bredvid sig har hon en rosa pistol. Hon sover med den för att kunna försvara sig. Foto: Megan Price.

Denna bok säger också en annan sak. Fotointresset är enormt. Den fotoexplosion som kom med det digitalas intåg är massiv. Fotografin har på ett helt nytt sätt blivit en naturlig del av vardagen och det produceras bilder som aldrig förr. På Facebook, med Instagram och Hipstamatic kan vi med en knapptryckning få en miljonpublik för våra bilder. Intrycken blir lika flyktiga som de är många. Därför känns det verkligen rätt att även presentera ett fotoprojekt som detta även i bokform. Man får ro att vila i bilderna och tänka efter. Det är bokens styrka.

Anders Alm

Magic Bar

In Fotoböcker 2012 on 19 december, 2012 at 10:16

Magicbar-omslag

Kenneth Gustavsson

Texter av Thomas Wågström och Gerry Badger

Max Ström 2012

ISBN9789171262592

Kenneth Gustavsson gick bort 2009. Och där kunde en av Sveriges viktigaste fotografer ha försvunnit in i skuggorna. Men hans fotografvänner såg till att det inte hände. En av de som drog ett stort lass för att visa upp Gustavssons arbeten var Thomas Wågström. Det är han som har producerat denna bok och som har skrivit förtexten. Det är sällan som förtexter tillför något men den här är faktiskt ett nöje att läsa och berättar också något lite om mannen bakom bilderna.Kenneth Gustavsson gjorde inte mycket väsen av sina bilder. Inte av sig själv heller, enligt vad jag hört. Han ville mest göra sina bilder. Att visa dem var inte det viktigaste. Ändå har vi fått se dem lite här och var. Han var en flitig medarbetare för tidningen ETC. Under 1980-talet ställde han ut sina bilder både i Sverige och utomlands. 1984 fick han Tidningen Fotos stora fotografpris. Och han var en av tre fotografer i den fina utställningen Indicier som sattes upp på Kulturhuset 1996. De andra två var Christer Strömholm ochAnders Petersen. Av detta blev också en bok, Indicier utgiven på Journal. Men sedan blev det rätt så tyst om honom.

Det är svårt att säga något om Gustavssons fotografier. Det kanske är det det som är meningen. De innehåller en sorts mystik som gör att man dras till dem och bevarar dem i något långt borta liggande, avskiljt rum längs in i minnesbanken. Inte för att de är vackra. Men det finns en slags längtan i hans bilder. Och en obehaglig drömliknande känsla. Han fotograferar sällan människor. Och om han gör det så är de där som en slags del av bilden. Tre porträtt finns dock med. De avbildade är han vänner. Anders Petersen, som han startade den legendariska fotografkollektivet Saftra tillsammans med. Ovan nämndeThomas Wågström och så nyligen bortgångne Timo Sundberg, skribenten och redaktören som var en av de som gjorde ETC så läsvärd.

kg1

Men det är som sagt inte människorna som är det viktiga i Gustavssons bilder. Kanske man kan säga att det är stämningen. För oavsett om han fotograferar en fåtölj eller en översnöad Chevy Biscayne så finns det något ödesmättat där. Men mest intresserad tycks han ha varit av duvor. Så här berättar han själv för Timo Sundbergs bandspelare (i boken Indicier):

När man är ute och fotograferar kan det dröja länge mellan bilderna. För att hålla blicken i gång tyckte Christer – på fotoskolan – att jag skulle fotografera bokstäver på fasader. Det rådet följde jag aldrig direkt. Istället för bokstäver blev det fåglar. Det är alltid lika spännande att se hur fågelns rörelse blir på negativet, det går aldrig att förutse.

När jag ser tillbaks på fotoboksåret 2012 så tycker jag nog att denna bok är en av årets höjdpunkter. Speciellt glädjande är det att förlaget Max Ström valt att ge ut den. De ger mer och mer plats för riktigt intressanta fotobokstitlar i sin annars rätt så livsstils-, kokboks- och äventyrsspäckade katalog. Och mer lär vara på gång under nästa år, enligt rykten.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 33 andra följare